– Att sjunka in i arbetet, att se väven växa – det är det bästa med vävning. Jag blir djupt koncentrerad när jag väver, berättar Ikumi Otaki, 29. Hon är den andra personen som gått tredje året på Sätergläntans vävutbildning. Att hon skulle ägna sig åt färg och form har stått klart ända sen hon var liten. Och att textilen skulle bli hennes område förstod hon när hon tog konstlektioner på gymnasiet i hemstaden Yamagata i norra Japan.
– Jag färgade ull med växtfärger, spann eget garn och vävde en halsduk i egen design. Det var en helt ny upplevelse som gjorde ett starkt intryck på mig.
Blivande Mästare
Ikumi Otaki – Fångad av vävning
29 januari 2014
Hej!
Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information
Vill du läsa hela artikeln?
Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!
Köp prenumeration här
Efter ett par år på konstskola i Kyoto bestämde sig Ikumi för satsa på vävning på heltid. Hon flyttade till Sverige och i våras kombinerade hon svenska och japanska traditioner genom att väva »furoshiki«, speciella japanska tyger som man slår in mat och presenter i. En slags förningsduk.
– Jag hittade en intressant servett i dräll i Nordiska museets magasin. Mönstret påminde om japanska kasuri- eller ikatmönster, som jag associerar med furoshiki. Jag blev väldigt inspirerad av den, berättar hon.
Ikumis furoshiki är vävda i dräll på 16 skaft, i bomull och lin. Marie Ekstedt Bjersing, Ikumis vävlärare beskriver henne som noggrann och skicklig:
– Hon tar vara på olika teknikers möjligheter. Det finns inga begränsningar för henne. Japansk kultur får möta svensk, men hon lägger också till sin egen tvist, säger Marie Ekstedt Bjersing.
Efter vårterminen, då Ikumi gör sitt examensarbete, kommer hon att flytta hem till Japan igen där hon hoppas kunna leva på vävningen.
– Jag vill sprida mina nya kunskaper. Lära folk att väva i gamla tekniker, men med ett modernt formspråk, säger Ikumi Otaki med ett leende.
29 januari 2014
Från
Hemslöjd 1/2014
