Hoppfullt handarbete i Betlehem

Kooperativets föreståndare är en pensionerad engelsklärare vid namn Elen Eloussie. Fastän Elen har bott hela sitt liv i samma stad har hon lytt under fyra olika staters lagar. När hon föddes tillhörde Betlehem det brittiska mandatet Palestina. Hon var 14 år när staten Israel bildades och det första arab-israeliska kriget utbröt. Vid slutet av kriget annekterades hela Västbanken av Jordanien. Sedan sexdagarskriget 1967 har området stått under Israels kontroll, och 1995 blev Betlehem ett av de områden som styrs av den palestinska myndigheten.

Det har gått 20 år sedan Elen gick i pension från sitt lärarjobb och började arbeta för Betlehem Arab Womens Union. I början broderade hon också själv.
– Min mamma var väldigt klyftig med sina händer. Hon lärde mig att brodera, virka och knyta frivoliteter. Men nu gör jag ingenting. Mina ögon hjälper mig inte längre, förklarar hon.

Idag är 100 kvinnor anslutna till centret. De kommer dit och hämtar mönster och material, broderar hemma och lämnar in de färdiga verken för försäljning. Alltihop administreras av Elen. Hon har hunnit bli 78 år och arbetar egentligen alldeles för mycket. Men det är svårt att hitta en efterträdare som nöjer sig med den lilla lön som Elen tar ut.
– Nuförtiden vill alla tjäna pengar, suckar hon.

Elen kan hur som helst inte överge BAWU. Fastän hon är trött så älskar hon sitt jobb och brinner för arbetet de gör. Brodericentret grundades 1968 för att ge jobb åt kvinnor vars livsvillkor försämrats i början av den israeliska ockupationen. Det första de gjorde var att samla in gamla dräkter och studera mönstren på dem.
– Vi använder oss av mönster från bröstpartiet på traditionella dräkter. Förr visade broderierna på kläderna vilken by man kom ifrån, men sa ingenting om vilken religion man tillhörde. Nu är det väldigt få som använder den sortens kläder, men vi vill i alla fall bevara mönstren, så vi broderar på andra föremål.

Huvudsyftet med brodericentret är fortfarande att erbjuda arbete till kvinnor. Många av brodöserna som kommer hit är universitetsstudenter som behöver pengar till skolböcker. Eftersom de tar hem materialet kan de brodera när de är färdiga med sina övriga sysslor. Det gör att broderijobbet går att pussla in i det dagliga livet, även om kvinnorna har fullt upp med att plugga eller sköta hushållet.
– De får ta den tid de behöver. Vi stressar dem aldrig för vi vet att de har mycket att göra, säger Elen.

Nuha Nawareh har broderat för BAWU sedan hon var 12 år. Idag har hon kommit till centret för att lämna in en färdig tablett och hämta material till nästa projekt. Hon började brodera för att tjäna egna fickpengar men nu har hon fastnat för hantverket.
– Jag tycker om att brodera och att komma hit och träffa alla, säger hon.

Det var Nuhas mamma som fick med henne på tåget. Nu broderar även hennes syster och tre svägerskor. Elen förklarar att de flesta som broderar för BAWU blir värvade av någon vän som är med. Nuhas dotter Dareen är sju år och har precis börjat i skolan. Hon sitter bredvid och spelar datorspel medan Nuha pratar med Elen.
– Dareen har redan börjat brodera på sina dockkläder. Hon dyker nog också upp här en dag, säger Nuha Nawareh.

De flesta brodöserna bor i någon av byarna eller flyktinglägren omkring Betlehem. Ibland är det svårt för dem att ta sig in till centrum när de ska lämna broderierna. Fastnar de inte i någon av militärens vägspärrar kan det vara bosättare som blockerat vägen.

Kooperativets största inkomst kommer av försäljning till turister. Ibland kan det vara svårt att konkurrera med alla gatuförsäljare som säljer souvenirer och enkla broderier för småpengar.
– Vill folk köpa billiga broderier så kan vi inte stoppa dem. Men många turister uppskattar kvaliteten i våra produkter. De kan se skillnaden. Vi använder bättre material, säger Elen Eloussie och vänder på en sjal för att visa hur fin den är på baksidan.
– Just nu går det bra. Men det har varit kämpigt. Ett tag var vi på knä, med stora skulder. Men nu har vi kunnat betala av allting och livet är lite lättare, säger Elen.

De svåra tiderna började 2002. Elen beskriver det stillsamt som politiska problem som gjorde att turisterna fick svårt att ta sig till Betlehem. I själva verket hamnade Betlehem i centrum för den israeliska arméns offensiv för att slå ned den andra intifadan. När stridsvagnarna rullade in i staden utbröt hårda strider med många dödsoffer som följd. Födelsekyrkan, Betlehems största turistmagnet, belägrades i 39 dagar efter att militanta palestinier förskansat sig där.

Nu hoppas Elen på en stabil period så att turisterna fortsätter våga sig hit.
– Vi är alltid hoppfulla. Vi kan inte förlora hoppet i detta land. Gör vi det så dör vi. Då går vi under helt och hållet, säger Elen Eloussie.