Henrik, skogen, stocken, skåpen

Lapptäcke. För snart 30 år sedan upptäckte Henrik och Ulla Brolin en furustock halvt begravd i sanden vid älven Voxnan utanför Edsbyn. Kol 14-mätningar visade att den vuxit för 6200 år sedan, när jordens befolkning bestod av fem-sex miljoner människor och mammutar fortfarande rörde sig i Alaska. När inget museum ville ha den lät de själva såga upp den. Kärnvirket var nästan helt friskt och doftade starkt av kåda. Först gjorde Henrik högskåp av de längsta och bästa bitarna. Sedan gick han in på det rötade, spruckna, av tidens tand märkta. Skåpet nedan är ett kollage av restvirke från stocken.

Insektsrunor. En drivkraft för Henrik Brolin har varit att se skönheten i sådant virke som andra ratar. I det här fallet är det utsidan av en stock, den del som sågas bort när man gör plank, som fått bli lucka på ett skåp. Insektlarvgångar bildar ett intrikat mönster. Spår av larvarbete kan ses i både rötskadat och friskt trä. Det finns drygt 1 000 olika insekter i Sverige – skalbaggar, fjärilar, steklar, myror, getingar och bin – som lägger ägg i springor i ved och bark. Larverna gnager sig fram under ytan eller livnär sig på den mjuka innerbarken.

Avkap. Skåpets utsida är gjord av kanter som blivit över när man tagit ut det bästa ur en brädbit. Ryggen och hyllorna kommer från en vinlåda. Henrik Brolin låter gärna virket bestämma formen. Idag, hösten 2017, är han 93 år och lever på ett äldreboende i Stockholm. Bilderna och all info är hämtade ur boken Vanvördiga skåp & fria fundringar. Där finns foton på flera skåp tillsammans med hans egna texter och tankar. »De täta årsringarnas virke ser vi aldrig mer«, skriver han apropå nutida svenskt skogsbruk.