Hand vs maskin

Fusk eller färdighet. Konkurrent eller komplement. Maskinstickning och handstickat hamnar lätt i motsatta skyttegravar. Dags att tänka om, säger Anneli Renborg.

Text Liv Blomberg
Foto Ylva Sundgren
4 februari 2021

Grejen med att sticka på maskin är att du får fram materialet snabbt, säger Anneli Renborg. Vintersolen flödar in genom stora fönster och på vardagsrumsbordet står en stickmaskin bredvid nybryggt kaffe som doftar lätt av kardemumma. Bortom grågröna talltoppar blänker Östersjön.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

I huset i Roslagen, nordväst om Stockholm, arbetar Anneli Renborg med stickad textilkonst och beställningar av specialplagg för film och teater. Övrig tid undervisar hon på Konstfack och Handarbetets vänners skola. Just nu coronaanpassat och mest digitalt. En knepig utmaning för den som ska lära ut hantverkstekniker, där materialen och det taktila, att kunna känna och vända på saker, spelar roll. Visserligen är inte Anneli Renborg någon »baksidestant« som kräver en perfekt avigsida, tvärtom säger hon, men ändå. Skrattande berättar hon om damer som hon mött genom åren, som snörpt på munnen åt okonventionella sätt att använda tråd och garn. Ibland möter hon också rynkade ögonbryn inför sin maskinstickning. Det mumlas om »fusk« och skakas på huvuden.

– Fusk är ett trist ord tycker jag. Varför kalla det så? Det är en annan teknik helt enkelt, säger Anneli Renborg som också handstickar.

– Ja, mycket! Det går att göra olika saker med de två sticksätten.

Hon är anställd som adjunkt på Konstfack, och är sedan 2018 den första läraren i lärosätets historia att ha stickning som huvudämne. Hon fick tjänsten när Konstfack gjorde om sina utbildningar för ett par år sedan, då skolan började utgå mer från sina verkstäder och de hantverkstekniker som är möjliga att jobba med där istället för att som tidigare mer utforma utbildningarna efter idéburna kunskapsfält, som design och mode.

– Ja, det är en tillbakagång till hantverket. Jag tror att man på Konstfack har insett att stickning dels är ett stort fält som är väldigt outforskat konstnärligt sett, dels en möjlig framtida arbetsmarknad, säger Anneli Renborg.

Det krävs så mycket handlag för att ta handstickningen till en nivå där den kan användas i den konstnärliga praktiken. Med stickmaskinen kan studenterna mycket snabbare börja bygga något, och utforska uttrycket som det stickade ger.

Studenterna lär sig att sticka på maskin. Den som vill får också ägna sig åt handstickning.

–  Men det krävs så mycket handlag för att ta handstickningen till en nivå där den kan användas i den konstnärliga praktiken. Med stickmaskinen kan studenterna mycket snabbare börja bygga något, och utforska uttrycket som det stickade ger, säger Anneli Renborg och betonar att alla som vill handsticka får göra det, men att det inte är ett krav. Att lära sig stickmaskinen är däremot obligatoriskt.

Studenterna lär sig också dataprogrammet DesignaKnit och kan genom det programmera maskinen att göra nästan vad som helst. Det går att välja typ av plagg, vilken sorts halsringning det ska ha, ärmarnas utseende eller sticka en fri form. Färger, flerfärgsmönster och bilder går att skapa i programmet och maskinen översätter det snabbt till stickad vara.

– Det går till och med att sticka porträtt efter foton, säger Anneli.

Den mesta tiden lägger du på förarbetet, sen går själva stickningen snabbt, säger Anneli Renborg och jämför med handstickat, där förhållandena snarare är det omvända.

Men för att få till det måste studenterna också behärska maskinens alla inställningar. De behöver kunna trä den, ställa in rätt trådspänning, välja den maskstorlek som passar till garnet, förstå vilka symboler som står för vilken stickteknik och vad den ger för textur. Det är flera spakar, rattar och symboler att lära sig.

– Den mesta tiden lägger du på förarbetet, sen går själva stickningen snabbt, säger Anneli Renborg och jämför med handstickat, där förhållandena snarare är det omvända. Hon visar på sin egen maskin i vardagsrummet.

Hon skruvar lite, vrider, trär i ytterligare ett garn och spänner fast ett hålkort. Just den här maskinen går inte att koppla till datorn. Istället skapas mönstren med hjälp av hålkortet. När Anneli är klar drar hon släden fram och tillbaka några gånger, det är den rörliga delen på maskinen som drivs med elmotor eller som i Annelis fall med handkraft. På några sekunder har maskinen stickat ett par centimeter tvåfärgsmönstrad slätstickning.

– Det är mycket trial and error. Ibland kommer studenter och vill veta hur ett visst mönster kommer att se ut, hur många maskor de behöver eller hur stora de ska vara och jag kan bara säga att antingen får du räkna dig fram till det, eller testa. Stickning är mycket matematik, det ska man inte sticka under stol med.

Möjligheterna kan tyckas oändliga men maskinen har sina begränsningar. Den har exempelvis bara ett visst antal maskor, vanligtvis 200 som den som Anneli har hemma. Inom industrin är antalet större.

– Det måste du alltså förhålla dig till. Du kan inte som i handstickning lägga upp det antal maskor som du vill ha, om du behöver fler än just 200. Du kan inte heller använda hur tjockt garn som helst. Olika maskiner kan ta olika tjocklek, men det finns en begränsning där. Tunt kan du däremot sticka. Det är jättelätt att sticka med sytråd i maskin och det är ju väldigt ansträngande för hand.

Den första stickmaskinen uppfanns av engelsmannen Lee Williams redan 1589. Den liknade en vävstol och var konstruerad för att sticka strumpor. Till Sverige kom de första maskinerna genom Jonas Alströmer som importerade tre stycken till Alingsås manufakturverk 1723. Den svenske uppfinnaren och industrimannen Christopher Polhem förbättrade och utvecklade sedan maskinernas kapacitet och på 1800-talet började stickmaskiner att finnas hemma hos vanligt folk. I likhet med handstickning blev maskinstickning ett sätt för kvinnor att tjäna pengar genom att sticka på beställning.

När Matthew Townsend konstruerade den så kallade tungnålen revolutionerades stickmaskinerna. Nålen krokar i garnet och en liten mekanisk tunga håller maskan på plats och hindrar den från att hamna fel eller fastna. Trots att metoden uppfanns redan 1858 används den än idag.

Numera är stickning en viktig del av textilindustrin. En stor del av de plagg som vi klädkonsumenter kommer i kontakt med är stickade. Sportkläder, t-shirtar, toppar och klänningar är ofta gjorda av någon form av trikå. Och all trikå är stickad.

– Vi älskar det stretchiga tyget och allt sånt är ju stickad vara. Men det är det inte många som tänker på, säger Anneli Renborg

Hon har gått flera konstnärliga förberedande utbildningar och studerat textilt hantverk och konst på både HDK och Konstfack. Hon reflekterar över att stickning tidigare inte varit ett självklart inslag varken på de förberedande utbildningarna eller på högskolan. Tvärtom. Det som ansetts viktigt att lära sig har varit vävning, tygtryck och sömnad. Den svenska stickningsnestorn Britt-Marie Christophersson som utvecklat stickningshantverket som få andra, fick exempelvis inte göra sitt examensarbete i stickning på Konstfack.

Det går ju trender i allt. Textilkonsten har generellt sett inte varit så ansedd. Men nu är den plötsligt väldigt het.

Men nu har något hänt. Synen på stickning som en myspyssysselsättning verkar vara på väg att förändras. Ett tecken är att Anneli Renborg anställts på Konstfack som stickningslärare. Ett annat att Handarbetets Vänners skola har infört stickning som obligatoriskt inslag i basutbildningen. Tidigare var det en valbar kurs.

– Det går ju trender i allt. Textilkonsten har generellt sett inte varit så ansedd. Men nu är den plötsligt väldigt het. Samma sak är det väl med olika tekniker, säger Anneli Renborg.

Vid sidan om undervisningen jobbar hon med eget konstnärligt skapande.

– Jag har alltid älskat samiska ranor och inspireras av dem. Men också av det här, säger hon och sveper med handen mot fönstren. Där utanför möter himmel och trädtoppar solbestänkt hav.

Men istället för att som många konstnärer arbeta konceptuellt med sin stickning eller utnyttja teknikens skulpturala egenskaper och närhet till rumslighet och kropp, jobbar Anneli Renborg platt och tvådimensionellt. Hon skapar ytor som påminner om abstrakta målningar.

– Det är min mission att visa att det går att jobba med stickning som bild också. Det är väldigt outforskat.

Bilderna stickar hon för hand.

– Kanske går det för fort i maskinen, funderar hon. Jag behöver klura på mina maskor.

4 februari 2021

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy