Suzy Strindberg: »Många tror att Grön Skog föreställer ett öländskt landskap eftersom jag gjort många broderier därifrån. Men jag broderade den när jag bodde i Singapore, i den frodiga grönska som fanns där. Jag levde fem år i Sydostasien, reste runt mycket och fascinerades av landskapet. De smala ränderna i gräset framför skogen är inspirerade av risfältens randning.
»Grön skog«
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
Det är i och för sig inte viktigt var skogen ligger. Jag har inte suttit vid något risfält eller ute i naturen och målat av den. Jag inspireras av det jag ser och gör en enkel skiss på papper. När jag sen broderar, spänner jag upp tyget i en traditionell sybåge och har min skiss framför mig, men följer den inte exakt. Sedan sitter jag där, i en bekväm stol med sybågen lutad mot bordet och böjer mig över arbetet. Jag syr med bägge händerna. Högerhanden håller jag under broderiet, vänsterhanden över. Den ena sticker ner och den andra tar emot och sticker tillbaka. Armarna håller jag stilla. Det är väldigt viktigt faktiskt, för det skulle bli oerhört tröttsamt annars.
Den vanligaste fråga jag får är hur lång tid det tar. Men det är omöjligt att svara på. Det tar den tid det tar.
Jag har sytt och broderat sen tonåren men har ingen formell utbildning. Jag har gått en ettårig vävkurs och så var jag elev hos Ulla Schumacher Percy under många år. Hon var en mycket duktig textilkonstnär och blev min lärare, mentor och nära vän så småningom.
Jag syr egentligen inga speciella stygn utan sticker mest upp och ner, tätt, tätt. Men i det här broderiet har jag även använt franska knutar. De står ju upp lite grand och ger en tredimensionell effekt.
Grön Skog är ett litet broderi, 10×13 cm, betydligt mindre än på bilden här. Jag har broderat på tunt linne med olika sorters silkestråd. Det är både sysilke, konstsilke och äkta silke. De ger olika kvalitet och glans. Sysilke är de här små spolarna som du kan köpa än i dag i sybehörsaffärer. Jag har kolossalt mycket sådant, ärvt från min mormor Elvira Harms som startade Stockholms Tillskärarakademi. Konstsilket är gjort av rayon och viscose och många använder det till maskinbroderi. Om man syr tätt med det, glänser det mycket. Men allra mest använder jag äkta silke. Den tråden är följsam men har inte lika intensiv glans som konstsilket. Ofta tycker jag att det blir vackrare med det garnet. Jag tror att jag har några stänk guld i den här bilden också, men det syns nog inte på fotot. Tunn, tunn guldtråd.
Det är viktigt för mig att det finns en öppning i bilderna. På nästan alla broderier har jag en väg ut. Också i det här broderiet, det liksom öppnar sig vid sidan om.
Jag kan jobba intensivt i ett par månader med en enda liten bild. Så man kan ju undra varför jag inte målar istället, det skulle gå fortare. Men jag vet att om jag lyckas i broderiet så blir det alltid mycket bättre än min pappersskiss. Varför? Jo, för att garnerna lever sitt eget liv. De hjälper mig med sin glans, sin kärvhet, sina färger och struktur. De ger en skjuts till min skiss som jag inte kan komma åt på annat sätt. Jag har alltid känt att det är med garn jag kan få fram det jag vill. Det är mitt uttrycksmedel helt enkelt.
Naturen är viktig i mina bilder och jag har alltid fascinerats av träd. De symboliserar så mycket kraft och skönhet. Framför allt kraft. Förut broderade jag kvinnofigurer i träd. Jag använde tunn batist och svart silke. Det var under en väldigt jobbig period i mitt liv. Det var mycket kvinnor i träd och kvinnor som gömde sig i träd. De var mina dagboksblad. Jag sökte balans. Och då var träden en naturlig förebild.
På ett sätt är jag en religiös person även om jag inte tillhör någon kyrka eller rörelse. Men att gå i skogen, det är min kyrka. Det ger mig ro och tillförsikt att naturen kommer, blommar och grönskar år efter år, trots allt vi människor ställer till med.«