Görandet och hjärnan

När jag stickar mår jag bra! När jag täljer stillar sig oron! Det säger ofta fritidsslöjdare. Numera hålls också kurser i mindfulness-slöjd. Och på sjukhus öppnar handarbetscaféer för att hjälpa läkande på traven. Men vad säger forskningen om saken?

Text Lotten Wiklund
Illustration Stina Löfgren
23 mars 2016

Som en vit fläck på kartan. Så kan man kanske beskriva den akademiska kunskapen om hur hjärnan påverkas när vi handarbetar.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Samtidigt finns det mängder med studier som visar att när vi, generellt sett, sysselsätter oss med sådant som vi upplever som meningsfullt och kreativt så mår vi också bra. Det kan handla om allt från amatörteater till modellplansflygning.
Men medan forskning som fördjupar sig i vad som sker neurobiologiskt och psykologiskt när vi sysslar med musik är på frammarsch, så finns det nästan ingen studie som tittat på vad som händer i hjärnan när vi virkar, täljer eller tovar ett par tofflor på vår fritid.

Resultaten visade ett tydligt samband mellan regelbundet stickande och känslor av välbefinnande, lugn och lycka.

Ett lysande undantag är den brittiska studien The Benefits of Knitting for Personal and Social Wellbeing in Adulthood: Findings from an International Survey. I en kvantitativ undersökning svarade 3 500 personer på frågor kring stickning.

Resultaten visade ett tydligt samband mellan regelbundet stickande och känslor av välbefinnande, lugn och lycka. Studien visade också att de som stickade allra mest uppgav att de hade förbättrat sina kognitiva förmågor och helt enkelt kände sig smartare.

En annan studie som gjordes på nunnor i USA visade att de som regelbundet ägnade mycket tid åt saker som krävde koncentration och utmanade hjärnan, så som korsord och stickning, inte drabbades av demens i samma utsträckning som de andra nunnorna.
Så med vägledning av de här undersökningarna går det kanske ändå att fundera över vad det är som händer i hjärnan när vi försjunker i en stickning.

För när våra fingrar gör exakt samma finmotoriska rörelse gång på gång så märker vi efter hand att maskorna blir allt jämnare, stickningen slätare och tyget slutar dra sig och streta. När vi gjort »stick igenom, hämta upp och lyft av« kanske tio tusen gånger, så har hjärnan också förändrat sig en aning. Man kan faktiskt säga att den programmerats om.

Peter Wallén är docent i neurofysiologi vid Karolinska institutet och har forskat på rörelser.
– Finmotorik handlar ju om kontroll av händernas och fingrarnas rörelser, något som vi människor är mycket bra på, säger han.

Till skillnad från andra djur har nervcellernas utskott i vårt motoriska centrum i hjärnan direktkontakt med de motoriska celler i ryggmärgen som i sin tur styr händernas och fingrarnas muskler. Finessen med det är att vi blir mycket bättre än djuren på att viljemässigt styra och kontrollera varje enskild muskel i händer och fingrar.

Handarbetande kan jämföras med att öva upp förmågan att spela ett instrument. Ofta handlar det om att genomföra små, repetitiva precisionsrörelser gång på gång så att man tillslut blir så bra på dem att man inte behöver tänka på vad man gör.
– Vi säger att rörelserna automatiserats. Det som då skett i hjärnan är att det bildats ett litet motoriskt program, en krets som tagit över styrningen av rörelsen. Sekvensen ser likadan ut varje gång vilket resulterar i jämna och fina maskor i din stickning, säger Peter Wallén.

I början, när man sitter där med embryot till en halsduk och verkligen får slita med varje maska är många olika delar av hjärnan inblandade.
– När vi övar på en ny uppgift så använder vi den medvetna delen av hjärnan för att lösa ett motoriskt problem. Det kräver koncentration, fortsätter han.

Minns hur blicken är stadigt fäst vid det som håller på att ta form i handen, hur fingertopparna förnimmer texturen på garnet och fingrarna kämpar för att hålla rätt spänning på tråden. Kanske är till och med hörseln inblandad och lyssnar till ljudet av stickor som klickar mot varandra.

En annan sak som musik delar med handarbete, åtminstone vissa former, är förmodligen rytm.

Sinnesintrycken från ögon, fingrar och hörsel behandlas i hjärnans assocationsområden, det vill säga den del av vår hjärna som vi använder när vi analyserar och planerar. Här sitter för övrigt även vår impulskontroll. Informationen skickas vidare till premotoriska barken där fingrarnas rörelser organiseras och samordnas. Instruktionerna sänds sedan vidare till primära motorbarken som verkställer rörelserna via ryggmärgens motorceller, som ser till att varje liten muskel i hand och fingrar rör sig som de ska. Det är många led som ska passeras.
– I början när du sitter med din stickning måste du ha full uppmärksamhet, säger Peter Wallén. Men efter några kvällars jobb kan du kanske också rikta uppmärksamheten åt något annat håll och exempelvis se på teve samtidigt.

Så småningom, när hjärnan skapat det där lilla programmet så behöver inte längre hjärnans associationsområden vara med och planera. Sensoriska centra börjar kommunicera direkt med motoriska barken som sköter stickandet på egen hand.

Ju mer vi använder ett visst sinne, desto bättre blir hjärnan på att tolka de intryck den får. På så sätt förfinas vårt tekniska kunnande. Därför vet en skicklig snidare exakt hur hårt tryck hen ska lägga på skålskölpen, därför kan en van kopparslagare höra på metallens klang när kärlet är klart.

En av de stora och viktiga upptäckterna inom neurobiologin som fört hjärnforskningen oerhörda kliv framåt, är insikten om hjärnans plasticitet. Varje liten sak som sker, allt vi möter och allt hjärnans utsätts för, gör nämligen att den förändras en liten, liten aning.
– När två celler samarbetar mycket så kan man se utväxt av nya synapskontakter mellan dem. Kopplingarna mellan nervcellerna förstärks och kommunikationen ökar, säger Peter Wallén. Samtidigt kan synapskopplingen försvagas till andra nervceller som inte används lika mycket.

Men själva träningen, att öva upp de där kretsarna i hjärnan som gör att maska efter maska blir lika hård, kampen för att få stygnen på exakt rätt ställe i tyget, tycks ha effekt på vårt omedelbara välbefinnande.

Fast det finns också fler förklaringar.

Töres Theorell är läkare och professor emeritus knuten till Stressforskningsinstituet vid Stockholms universitet och har forskat kring socialmedicinska och psykosomatiska frågeställningar. Han vet en hel del om vad som får oss människor att må bra.
– En viktig orsak till att handarbete får oss att må bra är förmodligen att det är en hobby, säger han. Till skillnad från mycket annat i tillvaron är det en process som vi själva styr över och kontrollerar. Forskning visar att kombinationen av att på eget initiativ bestämma sig för att utföra en uppgift och att sedan också klara av den är en viktig faktor för tillfredsställelse och därmed välbefinnande, säger han.

Vill vi ta reda på något om slöjdandets fördelar skulle vi kunna jämföra det med effekterna av musicerande och på det området finns det en hel del forskning.

Effekterna av musikens närvaro i människors liv är påtaglig. I en schweizisk studie lät forskare 52 skolklasser få extra musikundervisning en gång i veckan. Sedan jämfördes dessa klasser med lika många klasser som inte fått extraundervisning.

Studien visade att de klasser som fått extra musiklektioner bland annat blev bättre på att samarbeta. I Stockholm var Töres Theorell med och gjorde ett liknande experiment. Barn lottades mellan att få extra tid med musik respektive extratid med en dator. De barn som ägnade sig åt musik fick mindre stresspåslag.
– Förmodligen har också en hel del handarbete, liksom musik en hel del gemensamt med matematik, säger Töres Theorell. Att räkna maskor kan vara ett sätt att hålla ordning på mattefunktionaliteten och det kan jämföras med att räkna takter i ett musikstycke.

En annan sak som musik delar med handarbete, åtminstone vissa former, är förmodligen rytm. Rytmkänsla är delvis ärftlig, men något som går att träna upp.
– Ta exempelvis vävning, säger Töres Theorell. Det har ju en mycket påtaglig rytm, både i själva rörelserna som kroppen utför och i det ljud som uppstår när slagbommen trycker till väven.

Men varför är hemslöjden och det frivilliga handarbetet så outforskat när det gäller dess psykomedicinska effekter?

De repetitiva rörelserna och det rytmiska ljudet kan göra att vi hamnar i det som brukar kallas för flow.

Flow kännetecknas av en sorts koncentrerad uppmärksamhet som uppstår när man utför någonting som är svårt men som man ändå behärskar.
– Du är högt aktiverad, har hög puls och samtidigt upplever du att du klarar av din uppgift och är positivt inställd till dem.

Att handarbete kan utövas som någon form av meditation eller kopplas samman med begrepp som mindfulness tycker inte Töres Theorell är särskilt långsökt.
– Jag tror nog att stickning i vissa fall skulle kunna jämföras med meditation, då vi är djupt koncentrerade på endast en sak, eller kanske någon form av självhypnos då vi hamnar i ett transliknande tillstånd, då medvetandefunkionerna sänks och den huvudsakliga aktiviteten i hjärnan flyttas från pannloben till de bakre delarna.

Men varför är hemslöjden och det frivilliga handarbetet så outforskat när det gäller dess psykomedicinska effekter?

Någon skulle kanske säga att det är en fråga om status, om vem som är utövaren, och att det är en aktivitet som ofta är knuten till hemmet.

De få studier som finns på området avslutas med att konstatera att det behövs mer forskning.

Och i en tid när psykisk ohälsa är vårt i särklass största hälsoproblem verkar det som en självklarhet att vidare undersöka hur stickandet, vävandet, arbetet med papper, näver eller tråd kan bidra till lyckligt välbefinnande.­

23 mars 2016

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy