Gitarrer av världsklass

Jag bygger kanske 10-20 gitarrer om året. För ett tag sen hörde jag ett bekant ljud från teven. Det var Peter LeMarc som spelade på en av mina gitarrer. Sånt är alltid kul. Jag vill ju att mina gitarrer ska ha en egen röst. Samtidigt kan de inte låta på samma sätt allihop. Om du vill ha en plonkig gitarr eller en fyllig, basig så kan jag göra det. Det gäller att vara lyhörd mot den som ska ha den.

I mina gitarrer har jag oftast gran i locket. Men jag jobbar nästan aldrig i svenskt trä. Våra granar är alldeles för frodvuxna. För att få den täta kvaliteten som jag behöver ska trädet ha haft en väldigt dålig uppväxt. Även vår urskog växer för fort. Jag köper gran från Kanada, jakaranda från Indien och mahogny från Brasilien. Jag lyssnar och känner på materialet och märker rätt snabbt om det inte håller måttet – om det är dåligt kvartat, frodvuxet, sprickigt eller snedvuxet. När energin från strängarna förs över till gitarrlådan och träet, ska locket vara som ett membran och vibrera med strängen. Gran är mjukt men ändå spänstigt. Därför funkar det så bra.

Vissa träslag har inte alls de rätta egenskaperna. Björk till exempel. Det har visserligen gjorts en del gitarrer i björk, men det blir inga höjdarresultat. Björkens klang påminner om lönnens. Lite hård och nasal. Det är inget jag skulle lägga tid på. När jag bygger en gitarr måste varje moment vara 110 procent. Slarvar man med något blir man straffad direkt. Det är make it or break it hela vägen.

Jag har bara gjort en enda gitarr i svenskt trä. Den var till artisten Ryan Adams. Jag har alltid älskat hans musik så det var ett väldigt roligt jobb. Jag fick ett samtal precis innan han skulle spela i Stockholm. De sa att han hade hört talas om mina gitarrer och ville träffa mig. Jag trodde först det var en busringning… Efter spelningen fick jag komma in bakom scenen. Men Ryan var på grinigt humör. Han hade låst in sig i logen och vägrade komma ut. Istället fick hans gitarrist prova gitarrerna. Jag såg hans ansiktsuttryck när han spelade och hörde hur han tjatade på Ryan att komma. När han till slut kom satte han sig på betonggolvet med en flaska vin och började spela utan att ens hälsa. Han satt böjd över gitarren i en halvtimma och nynnade sina låtar. Jag var helt uppe i det blå, det var som att jag fick en egen privatkonsert. Till sist reste han sig upp och sa: »Den här är fantastisk. Jag vill ha en«. Vi gjorde upp en beställning där och då. Jag var rätt nöjd när jag gick därifrån…

Gitarren jag gjorde till honom hade gran i locket. Den kom från mina farföräldrars gamla lada i Torsåker. När den skulle rivas åkte jag dit och la beslag på en stock uppifrån höskullen. Väldigt tätvuxen och fin. Otroligt egentligen att den var så bra. Till sidorna och botten valde jag ostindisk jakaranda, till halsen mahogny och till greppbrädan och stallet ebenholtz. När jag gjorde den hade jag hela tiden hans musik både i stereon och i huvudet. Det var en bra gitarr, jag vet att han blev väldigt nöjd.

Folk verkar gilla att mina gitarrer är jämna i registret och behåller sin röst både när man spelar försiktigt och när man trycker på. Att många kommer tillbaks och köper fler är väl ett kvitto på att man gör nånting rätt. Lars Winnerbäck var en av de första som gav mig chansen. Det var viktigt. Vi har samarbetat i tio år nu. Ane Brun har också köpt flera stycken och Ulf Wachenius har tre likadana.

Eftersom trä är så olika från bit till bit även inne i samma trästam kan jag inte säga på förhand att en viss del ska vara si eller så tjock. Man måste känna sig fram och lyssna på träet och hyvla försiktigt. Det där är svårt att lära sig. Jag kan inte ens förklara hur det går till när man stämmer ett lock. Det krävs ett gäng gitarrer innan det lossnar. Locket är själva hjärtat. Det är det som ger instrumentet dess röst.

Just nu har jag fyra gitarrer på gång. Många skulle kanske göra en i taget, men jag blir så jäkla peppad hela tiden. Får jag in en beställning vill jag börja med den direkt. Nu har jag gått och väntat i tre veckor på en detalj som jag beställt. Jag håller på och sprängs för att jag är så otålig att komma vidare