Från yxa till limpa

Strax utanför mitt hus finns en liten gräsplätt med en bänk. På den kan jag spänna fast mitt arbete  med tvingar och träklampar. Jag lägger en rejäl träbit under för att inte lämna verktygsspår i kommunens egendom. Jag börjar med skålningen på trågets insida och ritar upp en form, en lite fyrkantig oval, som jag försöker hålla mig innanför. För att spara på kroppen sågar jag några tag med motorsågen tvärs över. Då går det snabbt att få bort mycket material med yxan. Jag börjar med vanlig yxa och sedan övergår jag till tjäckeln för att forma skålen. Helst vill jag utnyttja materialet, så jag gör tråget så stort och så djupt som träbiten tillåter. Jag grovhugger hela insidan klart innan jag börjar forma utsidan.

Först hugger jag till en plan botten. Jag känner efter hur tjockt materialet är och kanske tar jag lite mer på insidan med tjäckeln om jag känner att det räcker för det. Efter botten hugger jag bort barken och hugger ut formen på sidorna. Jag känner hela tiden efter att det inte blir för tunt nånstans. Sedan är det dags för gavlarna. Där kan man också fuska lite med motorsåg, för det är ganska mycket material att hugga bort. Utsidans form följer insidans, så det gäller bara att känna att det är jämntjockt överallt.

Sedan gäller det att torka tråget så försiktigt som möjligt. Det är inte helt lätt. Torkar det för snabbt är det stor risk att det spricker! Jag samlar ihop spånet jag huggit bort och lägger det tillsammans med tråget i en papperspåse, med en plastpåse runtom. Så byter jag till en torr papperspåse varje dag, annars är det risk att det börjar mögla. Man kan göra på samma sätt om man behöver avbryta arbetet, för att man till exempel inte orkar allt på en dag. Med min metod tog det flera veckor att bli klar med torkningen. Gör man tråget riktigt tunt torkar det snabbare men jag lämnade en hel del material så att jag kunde renskära ordentligt.

När det det grovhuggna träet har torkat får det en lite matt yta. När man renskär med skarpa verktyg i det torra träet får man en helt annan lyster. Om man vill ha lite mer verktygsspår kan man finskära utsidan med yxa. Eller så tar man spånhyvel, bandkniv, stämjärn eller skölp. Det beror på hur slät man vill ha den. Jag gick över hela utsidan med bandkniven och tog hjälp av skölpen på gavlarna där det är ändträ. På brättets kanter kan det bli lite märken där man spänt fast tråget i hyvelbänken. Det sista jag gör är att ta loss tråget och finputsa kanterna med täljkniv. Sedan kan man förstås måla eller skära lite karvsnitt om man vill. Jag valde att behålla mitt tråg som det är.

Jag har ett gammalt hemkunskapsrecept som är jättebra för oss som inte har en egen bakugn: tunnbröd i stekpanna. Det är filmjölk, rågsikt och bikarbonat, kryddat med anis och fänkål. Det blir ganska segt och riktigt gott. I brödrosten blir brödet som nybakt. Att knåda degen i ett trätråg är lite extra härligt. Det är också perfekt för surdegsbröd.
Det här tråget blev väldigt lätt när det hade torkat, och aspens färg är ljus och jämn med fina skiftningar vid årsringarna. Ganska lätthugget träslag, tyckte jag. Det nya tråget rymmer ungefär 3– 4 liter. Nästa gång skulle jag gärna testa att göra ett lite mindre. Det kunde vara fint att ha som uppläggningsfat.