En liten vit mosaikklädd elefant står vid huset där Pratoom Jansson bor med sin man, utanför Göteborg. Thailands nationalsymbol hukar vilset i en plötslig hagelskur.
Formfranska
Hos Pratoom Jansson får ordet skådebröd bokstavlig innebörd. Hon modellerar naturtrogna orkidéer av bagarens smulor.
Hej!
Vill du läsa hela artikeln?
Köp prenumeration här
I en bod några steg från boningshuset är verkstaden inhyst. På verandan ståtar ett diplom för bästa utställare från slöjdmässan i Hjo 2015. Runtom är de osannolikt välgjorda blommorna grupperade i vaser. Orkidéer, fuchsior och kaprifoler. Tulpaner, höstanemoner och porslinsblommor.
Längre in råder ett kreativt kaos med prylar från golv till tak. På arbetsbordet ligger sax, pincett, tänger, färg, plastfilm, penslar, färgtuber, tuschpennor…
– Jag försöker städa och lägga sakerna i ordning, men så blir det likadant igen, säger Pratoom Jansson, vars förnamn betyder näckros.
Hon har just varit på mässa på Koberg i Trollhättan med sina blommor och de örhängen som hon också tillverkar. Systern Timmi är på besök från Tyskland och hjälper till att packa ner och upp.
– Jag brukar åka till Hjo, till Båstad, Brunskog i Värmland och till Huseby utanför Växjö och ställa ut. Och så förstås till julmarknaden i Nordstan i Göteborg, säger hon.
Inspirationen kommer från mamma, som anlitades för att dekorera Buddhastatyer vid religiösa högtider hemma i Bangkok.
– Buddhism och blommor hör ihop, alla kvinnor gör blommor men på olika sätt. Efter sitt hjärta, av papper, löv, blomblad eller plast från plastpåsar, säger hon.
Systrarna Pratoom, Timmi och Tasani hjälpte mamma. Det blev som en tävling. Vem var flinkast, snabbast, mest påhittig?
– Mamma sa alltid »så fint, vad bra det blev«. Men vi fick aldrig ha med våra blommor vid Buddhastatyn. När jag frågade varför sa hon: Ni måste göra mer. Hon väntade tills vi själva ville lära oss och tvingade oss aldrig. Vi hade inga dockor så det var som en rolig lek för oss, berättar hon.
Precis som sin mamma, utgår Pratoom Jansson från bröd. Efter torkning smulas det sönder till ett fint pulver som håller samman den glänsande vita degen. Förutom bröd består den av trälim, hudkräm, alun, kaolinlera och oljefärg. Hudkrämen behövs för att den inte ska fastna på diskbänken när den knådas.
– Jag använder vanligt innelim, utelim blir för segt, som en mördarsnigel. Kaolin gör degen slät och alun är för att blommorna inte ska mögla. Jag mäter inte, jag känner med händerna hur mycket jag ska använda. Jag börjar längst in i blomman. Först gör jag en papegojmun, sedan ögonen. De finns på alla orkidéer, säger hon.
Tidigare kavlade hon ut degen till blombladen, men numera pressar hon den i en pastamangel, det sparar både muskelkraft och tid. Hon använder formar för att stansa ut blombladen. Passar de inte tillverkar hon nya av en Coca Cola-burk; just som Cajsa Warg tager hon vad hon haver.
Blomsterbladen formar hon med en stålpinne i handflatan för att de ska få en naturlig rundning. Hon stryker lätt med fingret intill färgtubens öppning och tummar sedan på blommans kronblad som blir suddigt ljusgröna.
Pratoom Jansson är en pedagogisk begåvning, visar långsamt, gör uppehåll som gör det lätt att hänga med. Kanske har förmågan utvecklats ihop med barnen på förskolan i närheten, där hon arbetar fyra dagar i veckan.
Kärleken förde henne till Sverige för 30 år sedan, då hade hon inte gjort blommor på många år. Men så när hon vikarierade på en förskola, gjorde hon en blomma som present till en kollega. Hon tog vara på det bröd som annars skulle slängas. Det blev en orkidé, som då inte fanns i Sverige.
Idag utvecklar hon ständigt sitt hantverk, inget lämnas åt slumpen. Hon studerar levande blommor noga och letar nya lösningar.
– Jag är självständig och gör det jag vill. Går man ett steg framåt, så ska man inte backa sedan, då får man gå vidare, säger hon.