Hej, keramiker Anna-Karin Arvidsson! Varför har du gjort en servis som du dekorerat med invasiva växter?
Det var till en utställning på Växjö konsthall i våras, kallad Conversation piece, en titel som syftar på föremål som startar samtal.
Inspirationskällan var 1700-talsservisen Flora Danica, extremernas extrem i servissammanhang, gjord i hela 1800 delar. Otroligt påkostad! Initiativet kom från den dåvarande kronprins Fredrik av Danmark. Servisen skulle manifestera makt och nationalism, bland annat genom att alla delar är dekorerade med växter från den danska floran.
Jag började tänka på hur jag skulle kunna tolka Flora Danica idag och vilka växter som i så fall skulle kunna symbolisera vår tid, här och nu. Invasiva arter, kom jag fram till. Och sedan kallade jag servisen Flora Invasiva. Med växter på tallriken kanske användarna blir nyfikna och vill veta mer, tänkte jag. Och måltiden är en bra plats för samtal.
Vi behöver helt enkelt prata om förändringarna i ekosystemet och vad vi kan göra åt dem
Varför vill du att vi pratar om invasiva arter?
För att kunskap är viktig om man vill åstadkomma förändring. De här arterna kommer inte härifrån från början, utan utifrån. När de etablerar sig hos oss konkurrerar de snabbt ut växter och djur som hör till vårt inhemska ekosystem och utgör en fara för den biologiska mångfalden.
Antagligen är blomsterlupin det exempel som flest känner till. Den växer ju gärna på banvallar och vägrenar, på platser där många av våra gamla och idag hotade örter trivs, dagens ängar skulle man kunna säga. Men lupinen tar över och konkurrerar ut resten.
Och det finns ju många, många fler exempel. På en promenad igår såg jag jättebalsamin vid en husvägg. Den togs till Sverige av bland andra biodlare som såg den starka doften som attraktiv för honungsbin. Jättebalsamin sprider sig extremsnabbt och tränger ut befintlig växtlighet. Fröna kan sprätta i väg fem meter och den blir manshög, så den skuggar allt annat…
Eller ta parkslide, med en växtkraft så stark att den tränger igenom rör och byggnader. I England har mäklare gett upp om att sälja fastigheter där den lever, eftersom den tar över. Ja, vi behöver helt enkelt prata om förändringarna i ekosystemet och vad vi kan göra åt dem.
Jag har kavlat och tummat den här servisen i stengods och porslin. Det ska inte råda någon tvekan om att den är handgjord.
Men också produktionen av keramik belastar ju planeten. Hur tänker du kring att dina dekorer är gjorda med koboltoxid, ett giftigt grundämne, och brända i en ugn som drar enormt mycket el?
Jag tänker att all slags tillverkning tar resurser och att det gäller att vara djupt medveten om det. Men jag tror samtidigt att vi måste tala mer om skalor. Om storskalighet kontra småskalighet.
En gång bad jag olika människor att ta med sig varsitt föremål av keramik. Det visade sig att flera av dem var osäkra på om det var gips, betong, glas eller lera som de kom med… Jag tror att det är viktigt att känna till material och produktionsmetoder om man vill åstadkomma förändring i den fysiska omvärlden. Den som tillverkar i liten skala från ax till limpa får den förståelsen. Och jag tror att det är viktigt att fler än en ansiktslös industri har kunskap om sakerna som vi omger oss med.
Kobolt är ett giftigt grundämne med bakgrund i smutsig gruvindustri. Idag används det i gigantiska mängder bland annat till elbilars batterier och mobiltelefoner. Småskaliga keramiker använder i sammanhanget extremt lite. Jag tror dessutom att det finns en poäng i sig med handgjorda, lokaltillverkade föremål. Min erfarenhet är att det är större chans att en handgjord mugg sparas och används länge, än att en mugg som upplevs massproducerad och som saknar ett ansikte bakom gör det. Det småskaligt skapade är något annat än slit och släng. Hur ofta hittar du till exempel handgjort på loppis?
Men, ja, det är verkligen en komplex fråga. All produktion tar resurser!
Kan också serviser vara invasiva?
Ja. Ikeas niokronorsmuggar är ett bra exempel på det. De billiga muggarna finns överallt utan att någon reflekterar över dem. Att en mugg kan kosta så lite är fullkomligt orimligt, men för att förstå det måste man vara insatt i hur keramik kommer till. Tänk vilka kopiösa mängder som måste ha producerats för att varje mugg ska generera vinst. Ja, invasionen pågår! En väg till att motverka den kan, återigen, vara att öka medvetenheten om material och produktion.
Jag har kavlat och tummat den här servisen i stengods och porslin. Det ska inte råda någon tvekan om att den är handgjord. Jag vill väcka nyfikenhet på hur den uppkommit – och kanske få igång ett samtal.
