Fiskartröjan från Västerhavet

För den som arbetar på sjön är en bra tröja livsviktig. Inget annat plagg är lika varmt, mjukt och smidigt i det krävande arbetet ombord. Tätt stickad blir den i det närmaste vindtät, och självklart är den av ylle.

Text Celia B. Dackenberg
Foto Mona-Lisa Djerf Nordiska museet
29 maj 2013

Fram till förra sekelskiftet var den omsorgsfullt stickade tröjan en vanlig syn på västkustens fiskebåtar. Ingen vet väl varför den försvann, kanske krävde stickningen orimligt mycket tid för ett plagg som skulle nötas i jobbet och utsättas för hårda strapatser. Idag har fiberpälströjan tagit över. Slitstark och lättvättad, men lika stiliga som den traditionella fiskartröjan är den helt klart inte.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

Vad är då en fiskartröja, kan man fråga sig. Hur ser den ut – med vackra och funktionella detaljer, utprovade för ett tufft liv bland vågor och vind, med en aura av mystik? Även om den förstås sett mycket olika ut skulle nog många tycka att den småmönstrade tröjan i två färger, med fint hopfogade mönsterpartier och ägarens initialer instickade är så nära fiskartröjans idé man kan komma.

Tröjan från Sotenäs i norra Bohuslän har karakteristiska detaljer. Det tätstickade mönstret i rött och svart ger rejäl tjocklek och värme genom att de växelvis stickade och ostickade trådarna binder ett extra lager luft på avigsidan. I sidorna finns sömliknande bårder och i övergången mot ärmarna och vid halsen ger trekantiga spjäll extra vidd. Axlarna har fått ett eget mönster och den randiga resårkanten har sprund i sidorna. Vad monogrammet AKS mitt fram står för vet ingen, men helt säkert står S för –son, alltså en man. Kanske en Anders Karlsson?

Ibland kallas just den tröjtypen för hallandströja fastän den också förekom i Bohuslän. Och mönstren, som genom handel och sjöfart på Nordsjön färdats vida omkring, kunde lika naturligt få pryda en tröja från Danmark, Färöarna, Norge eller Baltikum. En traditionell fiskartröja från västkusten har sina variationer, men modellen är rak och oftast helt täckt av ett tätstickat ytmönster i rött och svart eller rött och mörkblått, bårder som markerar sidsömmar och ärmsömmar, ibland ett par olika mönstertyper och gärna ett monogram och årtal.

Det fanns omvittnat skickliga stickerskor i Bohuslän. Tröjorna stickades runt, på flera strumpstickor, ibland av två personer samtidigt. Livet stickades nerifrån och upp men ärmarna ofta uppifrån och ner. På så sätt blev det lätt att repa upp en sliten ärm så långt det behövdes och sticka om den med nytt garn.

Tröjordlista

Hallandströja. Småmönstrad tröja, även från Bohuslän.

Bunntröja. Stickad tröja, bildat av det dialektala »binda«, sticka. Ibland detsamma som »gensare«.

Gens eller gensare. Använt om stickade tröjor i allmänhet. Ursprungligen avsågs en mörkblå, strukturmönstrad tröja med rötter på kanalön Guernsey.

Skagengensare. Blå gensare av hög kvalitet som såldes i Danmark.

Islandströja. Ett helt spektrum av olika tröjor med dunkel eller obefintlig koppling till Island.

Gotlandströja. Vita tröjor med röda och blå trappstegsränder, också kallade islandströjor.

I Uppgifter från Fiskerimötet i Lysekil 1868 berättas om en tävling arrangerad av Hushållningssällskapet. Där visades beredd fisk i tunnor och fjärdingar, garn och vadar, men också kvinnlig slöjd. »Främst i afdelningen stodo sticktröjor tillverkade af fyra skärgårdskvinnor, däribland en tröja som gjort tvenne års tjänst på Storeggen och ännu inte var halfsliten. De bohuslänska fiskarkvinnornas arbeten i denna väg har jag icke sett överträffas i styrka och knappast i prydlighet«, står det i rapporten.

Den som hade en sådan stickerska i sin närhet, så nära att hon skulle sticka av kärlek, kunde stoltsera med en vackert mönstrad tröja. Hade man råd kunde man också anlita någon som tog emot beställningar. Men många fick nöja sig med en maskinstickad köpetröja i grått ullgarn.

Det var flera olika sorters tröjor som bars av sjömän och fiskare, både på Västerhavet och ute i Europa. Vanligast var kanske den klassiska, enfärgat mörkblå tröjan, ofta kallad »gensare« efter den engelska kanalön Guernsey där den har sitt ursprung. En riktig guernsey är rikt dekorerad med mönster i aviga och räta maskor. Den stickas i ett flertrådigt kamgarn som är tunt, blankt och så starkt att det också kallats »fisherman’s iron«, fiskarens järn.

Tröjan från Öckerö i Göteborgs skärgård stickades 1890 av Nelly Norin.

Islandströjan är ett kapitel för sig. Om den överhuvudtaget haft något med ön i norr att göra kan det röra sig om exporterad ull av halvdan kvalitet. Beteckningen har fått gälla vitt skilda tröjtyper som burits både på sjön och i land, också till skogs. På våra vatten förekom de mycket småmönstrade naturvita tröjorna med stegvis förskjutna maskor i svart eller mörkgrått, ganska tjocka och med en lätt lurvig yta och som brukar finnas i friluftsbutiker och av och till dyker upp i modebilden. (Men de isländska tröjor som är stickade i löst tvinnat garn i naturfärger, lopi, och prydda med viggmönster runt halsringningen, är en helt annan och sentida historia.)

Dagens omåttligt populära »Pippitröja« är ytterligare en i floran av alla islandströjor. Enligt vissa tolkningar kan liknande mönster ha stickats på Gotland redan när Linné besökte ön och skrev hem om tröjor »helt nätt utsirade i hwita, blå och röda färgor«. Tröjorna exporterades till fastlandet och kom med tiden att kopieras, handstickas, maskinstickas, masstillverkas och säljas i arbetarbodarna.

Tröjorna från havet är ett stort och fascinerande område men fastän hela böcker har skrivits om dem lär vi aldrig kunna överblicka hela sanningen. Nytolkningar och uppdateringar av fiskartröjor görs ständigt, men originalen upphör inte att locka. Hur artonhundratalets fiskartröja från Bohuslän såg ut vet vi i alla fall. Kanske dags att väcka den till liv igen, att bäras på däck, i kajutor, på kajer och klippor, på trivsamma hamnkrogar och precis var man vill.

Fotnot: En inventering av fiskarkläder från Bohuslän gjordes av Anna-Karin Utbult 1990–1991 för Bohuslandstingets Hemslöjdsavdelning. Delar av den ligger till grund för den
här artikeln.

29 maj 2013

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy