Fiskartröjan från Västerhavet

Vad är då en fiskartröja, kan man fråga sig. Hur ser den ut – med vackra och funktionella detaljer, utprovade för ett tufft liv bland vågor och vind, med en aura av mystik? Även om den förstås sett mycket olika ut skulle nog många tycka att den småmönstrade tröjan i två färger, med fint hopfogade mönsterpartier och ägarens initialer instickade är så nära fiskartröjans idé man kan komma.

Ibland kallas just den tröjtypen för hallandströja fastän den också förekom i Bohuslän. Och mönstren, som genom handel och sjöfart på Nordsjön färdats vida omkring, kunde lika naturligt få pryda en tröja från Danmark, Färöarna, Norge eller Baltikum. En traditionell fiskartröja från västkusten har sina variationer, men modellen är rak och oftast helt täckt av ett tätstickat ytmönster i rött och svart eller rött och mörkblått, bårder som markerar sidsömmar och ärmsömmar, ibland ett par olika mönstertyper och gärna ett monogram och årtal.

Det fanns omvittnat skickliga stickerskor i Bohuslän. Tröjorna stickades runt, på flera strumpstickor, ibland av två personer samtidigt. Livet stickades nerifrån och upp men ärmarna ofta uppifrån och ner. På så sätt blev det lätt att repa upp en sliten ärm så långt det behövdes och sticka om den med nytt garn.

I Uppgifter från Fiskerimötet i Lysekil 1868 berättas om en tävling arrangerad av Hushållningssällskapet. Där visades beredd fisk i tunnor och fjärdingar, garn och vadar, men också kvinnlig slöjd. »Främst i afdelningen stodo sticktröjor tillverkade af fyra skärgårdskvinnor, däribland en tröja som gjort tvenne års tjänst på Storeggen och ännu inte var halfsliten. De bohuslänska fiskarkvinnornas arbeten i denna väg har jag icke sett överträffas i styrka och knappast i prydlighet«, står det i rapporten.

Den som hade en sådan stickerska i sin närhet, så nära att hon skulle sticka av kärlek, kunde stoltsera med en vackert mönstrad tröja. Hade man råd kunde man också anlita någon som tog emot beställningar. Men många fick nöja sig med en maskinstickad köpetröja i grått ullgarn.

Det var flera olika sorters tröjor som bars av sjömän och fiskare, både på Västerhavet och ute i Europa. Vanligast var kanske den klassiska, enfärgat mörkblå tröjan, ofta kallad »gensare« efter den engelska kanalön Guernsey där den har sitt ursprung. En riktig guernsey är rikt dekorerad med mönster i aviga och räta maskor. Den stickas i ett flertrådigt kamgarn som är tunt, blankt och så starkt att det också kallats »fisherman’s iron«, fiskarens järn.

Islandströjan är ett kapitel för sig. Om den överhuvudtaget haft något med ön i norr att göra kan det röra sig om exporterad ull av halvdan kvalitet. Beteckningen har fått gälla vitt skilda tröjtyper som burits både på sjön och i land, också till skogs. På våra vatten förekom de mycket småmönstrade naturvita tröjorna med stegvis förskjutna maskor i svart eller mörkgrått, ganska tjocka och med en lätt lurvig yta och som brukar finnas i friluftsbutiker och av och till dyker upp i modebilden. (Men de isländska tröjor som är stickade i löst tvinnat garn i naturfärger, lopi, och prydda med viggmönster runt halsringningen, är en helt annan och sentida historia.)

Dagens omåttligt populära »Pippitröja« är ytterligare en i floran av alla islandströjor. Enligt vissa tolkningar kan liknande mönster ha stickats på Gotland redan när Linné besökte ön och skrev hem om tröjor »helt nätt utsirade i hwita, blå och röda färgor«. Tröjorna exporterades till fastlandet och kom med tiden att kopieras, handstickas, maskinstickas, masstillverkas och säljas i arbetarbodarna.

Tröjorna från havet är ett stort och fascinerande område men fastän hela böcker har skrivits om dem lär vi aldrig kunna överblicka hela sanningen. Nytolkningar och uppdateringar av fiskartröjor görs ständigt, men originalen upphör inte att locka. Hur artonhundratalets fiskartröja från Bohuslän såg ut vet vi i alla fall. Kanske dags att väcka den till liv igen, att bäras på däck, i kajutor, på kajer och klippor, på trivsamma hamnkrogar och precis var man vill.

Fotnot: En inventering av fiskarkläder från Bohuslän gjordes av Anna-Karin Utbult 1990–1991 för Bohuslandstingets Hemslöjdsavdelning. Delar av den ligger till grund för den
här artikeln.