Får och människor

Schampo, stod det, reser de fjäll som ligger som tegelpannor längs hårstråna och löser sedan upp smuts som fastnat kring flagorna. Efteråt gör balsam det motsatta: lägger tegelplattorna på plats igen, slätar ut, jämnar till.

Att vi påminner om får hade jag inte tänkt på innan.

Man behöver inte vara många dagar i slöjdvärlden innan man får höra om fårens epidermisfjäll. De är ullens välsignelse och förbannelse. Fjällens förmåga att haka i varandra är det som gör att en ylletröja kan krympa till ett dockplagg med pansarkänsla om den råkar kastas med i ett energiskt tvättprogram. Å andra sidan får samma egenskaper den som vill våttova att glatt plocka fram såpaflaskan för att avsiktligt påverka fjällen till resning, så att fibrerna kan kroka i varandra riktigt ordentligt när de gnuggas ihop. Att sedan ull och ull är olika, är en annan historia. Somlig går att tova, annan inte.

För ett antal år sedan intervjuade jag en gammal kinesisk penselmakare just om djurhårs egenskaper. Han pratade om hur penslar av fårull respektive vessle- och varghår beter sig när de används. Vissa sorters fårstrån, förklarade Sheng Song Bai, passar bra för den som vill måla flödigt, »tänk dig stora ord eller långa linjer«. Vesslans styva hår föreslog han istället till petigt detaljmåleri och uttryckte samtidigt en oro för penselmakandes framtid, eftersom han inte såg rätt dos av tålamod hos dagens ungdom. Sådant krävs, sa han, om man vill göra en riktigt bra pensel.

Letar man efter hår i slöjden hittar man det överallt. Tagel i madrasser och möbler. Svinborstsömmar i skor med medeltidskänsla, grävlingsborst i rakborstar. Och så har
vi ullen. Så klart. I det här numret fördjupar vi oss lite extra i allmogefårens ofta förbisedda strån.

Jag tänker på ull igen. Knappast någon höjer väl på ögonbrynen inför en ylletröja. Men den som stickat in varma hår från sin katt eller hund i vintervantarna, kan förvänta sig både ett och annat skeptiskt ögonkast. Också Våmhus stolthet, de exklusiva hårarbetena av människohår, delar folk i för och emot, precis som tandborstar av svinborst. Jag fick en sådan av en kollega en gång, mest på skoj. Då kände också jag viss skepsis. Tydligen är det så med hår.

Det är laddad materia.

Sådant här kan man tänka på under arbetet med ett temanummer kallat Djur.

Du har det i din hand. Håll till godo – och fin sommar!

Malin Vessby, chefredaktör