Ett fönster mot himlen

I köket hos ikonmålaren Alexander Deriev är ljuset dämpat. En vävd gardin låter dagen varsamt sila in genom fönstret som vetter mot en innergård mellan flerbostadshusen i Märsta. Köksbordet är Alexander Derievs verkstad. På en trähylla står bladguld i en glasburk, i en plastlåda ligger små byttor med pigment i jordiga färger.

Alexander Deriev började måla ikoner i hemlighet i 1980-talets Sovjetunionen där alla religiösa uttryck var förbjudna. Numera, i Sverige, målar han på uppdrag åt kyrkor och församlingar och håller kurser. Idag vill allt fler fördjupa sig i den urgamla konsten med bysantinska anor som en gång var omgiven av fromma men strikta regler. Men hur inspirerande är det att följa regler i sitt skapande?

Ordet inspiration användes ursprungligen i betydelsen »en ingivelse av Gud«. I dag använder vi det mer för att beskriva kreativitet och flow. Men att jobba med egna idéer och infall som drivkraft i ikonmåleriet förhåller sig Alexander Deriev lätt skeptisk till.
– Om du utgår från din egen fantasi kan det bli en religiös bild, men det blir inte en äkta ikon, säger han vänligt, sätter på kaffet och ställer fram karameller på bordet.

En ikon är en jordisk avbild av en himmelsk urbild. Genom att återskapa den kan ikonmålaren komma nära något större än sig själv.

Ursprungligen var ikonmålning förbehållen män. I Ryssland hade konstarten sin höjdpunkt under 1300- och 1400-talen då flera »ikoniska« verk skapades av mästare som Theofanes Greken och Andrej Rubljov. Till dem hör Rubljovs berömda bild av tre änglar som besöker Abraham, »Den heliga Treenigheten«.

Traditionen bjuder att ikonografen i bön och ödmjukhet försöker efterlikna de stora mästarnas verk. Ikonmålaren hittar alltså inte på nya motiv utan avbildar gamla. Tillvägagångssättet bottnar i uppfattningen att en ikon är en jordisk avbild av en himmelsk urbild. Genom att återskapa den kan ikonmålaren komma nära något större än sig själv.

Men det där tycker inte Alexander Deriev gäller längre.
– Det är inte nödvändigt för en modern människa att följa de gamla reglerna idag, menar han och tar en klunk kaffe, slår ut med händerna och säger generöst att allt är tillåtet.

Sedan tillägger han pillemariskt:
– Även om inte allt rekommenderas.

Alexander Deriev föddes i Ukraina och växte upp i Kazakstan i det forna Sovjetunionen.
Ingen i familjen var troende och hans intresse för ikoner var från början rent estetiskt. Han hade studerat konst och blev nyfiken på tekniken bakom de kyrkliga bilderna. Men det fanns ingen som ville visa honom hur man gjorde. Den som praktiserade religion i det sovjetiska samhället riskerade repressalier och inga konstnärer målade religiösa motiv öppet. Efter mycket sökande fick han kontakt med en ikonmålare i Tomsk i Sibirien som motvilligt gick med på att ha honom som elev. Han vägrade dock att diskutera eller lära ut det han kunde, Alexander Deriev fick bara titta på.
– Det var knappt att han svarade på frågor, minns Alexander som så småningom fann en annan lärare i Leningrad, dagens Sankt Petersburg.

Sin första ikon målade han 1981 och fortsatte sedan i hemlighet att fördjupa sig i konsten och hantverket som ligger bakom – eller snarare under den heliga bildens yta.

Skapelseprocessen är lång och långsam. Som gjord för eftertanke och kontemplation. Först ska pannån väljas ut, den träskiva som bilden målas på. Vilket virke som helst går bra men cypress är enligt Alexander ett av de bättre träslagen.
– Det är stabilt och drar inte till sig insekter, men dyrt och svårt att få tag på. Och det går faktiskt lika bra med en MDF-skiva, säger han.
– Om man inte kan så mycket om trä, sparar man tid och energi genom att välja MDF. Viktigast är att pannån är helt torr när man börjar arbeta.

Nästa steg är att pensla skivan med animaliskt lim, som Alexander Deriev gör av vanligt gelatin, köpt i mataffären. Sedan ska det torka i tolv timmar innan ett tyglager fästs på träskivan. De flesta tyger går bra, bara de är tunna och vita. Själv jobbar Alexander Deriev med rysk bomullsgasbinda. Den svenska av syntet, duger däremot inte. Även gasväven appliceras med gelatin och Alexander använder pensel och spatel för att få den att smita åt över pannån. Återigen ska arbetet torka, minst sex timmar den här gången.

Därpå är det dags för flera lager av »levcas«. Ordet kommer från grekiskan och betyder vitt. Det är en blandning av krita, gelatin, vatten och några droppar kokt linolja som stryks på pannån.
– Minst fyra lager krävs, men helst sex eller fler, säger Alexander Deriev mångtydigt och poängterar att mellan varje strykning ska levcan torka i flera timmar. När alla lager är applicerade sandpapprar han ytan jämn och slät.

Först nu, efter flera dagars förberedelse, kan själva måleriet börja. Och här finns det nu faktiskt en regel som Alexander Deriev förespråkar:
– För att kunna skapa en riktig ikon – inte en imitation – gäller det för nybörjaren att använda en redan godkänd prototyp som förlaga.

Han visar en liten bok med 160 teckningar av kända ikoner föreställande Maria och Jesusbarnet. De är godkända som ikoniska motiv av den ortodoxa kyrkan och andra kristna kyrkor.

När bilden är vald kalkerar målaren linjer och konturer och överför dem till den kritvita pannån. Slutligen är det dags att börja måla och låta motivet träda fram.
Färgen består av äggtempera som blandas av äggula, öl och vatten.
– En skvätt svensk lättöl ger den bästa temperan, säger Alexander glatt.

Somliga har bestämda åsikter om vilka färger en ikon bör eller får ha. Men Alexander Deriev slår ifrån sig tanken att vissa färger skulle ha speciella betydelser.
– Det är bara spekulationer, hävdar han och menar att alla färger går bra att använda men att naturliga pigment är att föredra. De är vackra och del av en lång tradition.
– Här i Sverige finns fantastiska pigment från ett ställe i Värmland som heter Långban. En plats där flera hundra olika mineraler har hittats. Några av dem är helt unika och finns bara just där, säger han entusiastiskt och visar burkar med rött, grönaktigt och brunt pulver i.

På etiketterna står det namn som braunit, malakit, hematit, glaukonit, cinnober och azurit.

Äggtemperan är tunn och målas i flera, skira lager. Tunt, tunt läggs nyanser av rosa, ockra, grönt och brunt. Målarens skicklighet avgör om det blir många lager innan det rätta uttrycket har uppnåtts.
– Ju färre lager desto större lyster, säger Alexander Deriev.

Och det är här, i de känsliga penseldragen som läggs sida vid sida över Marias outgrundliga ansikte som en djup koncentration, liknande meditation kan uppstå.
– Det har inget med din egen trosuppfattning att göra, säger Alexander Deriev. Du kan måla ikoner utan att vara troende. Det viktigaste är att först lära dig hur du gör, sedan kan det bli en religiös praktik om du vill.

Han betonar vikten av att lära sig teknikerna och hantverket. Men att följa gamla regler leder inte automatiskt till en helig bild eller upplevelse.
– Det finns fler regler än nödvändigt. Du kan förbereda dig, fasta och be men ändå måla en ful ikon om du inte har en bra teknik.

Och att följa andras penseldrag kan leda till insikter som kanske annars hade förblivit dolda för dig menar Alexander.
– Att skapa efter en förlaga övar disciplin och tålamod. Många nybörjare väljer kanske ett till synes enkelt motiv, som en stor bild av Maria, men upptäcker att detaljer och ansiktsdrag då behöver vara desto skickligare utförda. Det kan vara lättare att måla en bild med hela skaran av lärjungar exempelvis, eftersom ett sånt motiv inte kräver samma precision i detaljerna. Det som verkar enkelt kan i själva verket vara svårt. Och tvärtom.

Det finns också regler som han själv håller sig till.
– Om du vill måla en ikon med ett motiv som inte redan finns, då måste du fråga en biskop om lov, förklarar Alexander Deriev som brukar ringa biskopen och kardinalen Anders Arborelius när han har en ny bildidé.
– Han brukar säga ja, säger Alexander Deriev och ögonen glittrar förtjust.

Sedan blir han allvarlig. Frågan om varifrån inspirationen kommer när målaren i första hand ägnar sig åt att avbilda andras verk viftar han undan. För den som vill fördjupa sig i ikonernas värld, är det andra vägar än fri fantasi och egna idéer som gäller.
– Det viktigaste är att nå så nära prototypen som möjligt. Då vet du att du är nära något heligt. Det är vägen till att bli en ikonmålare.

Alexander Deriev målar ikoner för olika kyrkor och trossamfund.

Färgbasen består av ägg, öl och vatten.
Bilden växer fram i tunna lager.