Så gjorde jag

En varmrökt man

En bastu för dagen. Sprakande eld, doftande björkris, bolmande ånga. Den som inte bastar är inte riktigt klok. Henry Lehto berättar för Maria Diedrichs om hur man bygger en sauna på en eftermiddag. Johan Bergmark fotograferade arbetets gång.

Text Maria Diedrichs
Foto Johan Bergmark
28 januari 2015

»Man tager vad man haver. Det är det som är grejen med en sån här tillfällig rökbastu. Det är inga krusiduller. Vad har du liggande i sommarstugan?

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Jag var tio år första gången jag såg någon bygga en rökbastu. Min mosters man Antero Kallio är en sån där typ som kan allt: från att sy till att laga bilen och bygga hus. Allt. En dag sa han till mig att han ville åka och köpa tyg. Han var en rätt så grov man och på den tiden var det inte så vanligt att män gick in på tygavdelningen. Så det kom en liten pimpinett dam och skulle hjälpa oss att mäta upp lakansväv. »Vad ska herrn göra?« frågade hon. Antero svarade på sin bredaste finlandssvenska:
– Vi ska bygga bastu.

Det bästa med att basta är ljudet, doften, skymningsljuset… Det är ro. Men det är lite motstånd också. Det är inte bara vila i ingenting. Det kan göra lite ont.

Damen bara stirrade. När vi kom hem sydde han en kub av tyget och trädde den på en ställning han snickrat ihop av några gamla trästavar. Och så gjorde han en bastu av det. Jag har gjort några stycken sedan dess.

I Finland är det sällan man behöver en sån här. Det finns ju redan bastur överallt, i vartenda hus. Och har man ingen så skaffar man en. Antero gjorde en bastu av sin bil en gång. Men i Sverige tvekar många. Kostnaderna springer lätt iväg. Då är det här ett smart alternativ. New age-folk brukar kalla det för en svetthydda. Jag undrar var de har fått det ifrån? Det låter inte särskilt fint.

Bara för att bastun är tillfällig behöver den inte vara ful. Man kan ju välja några vackra tyger. Det här är rena lyxvarianten. En riktig överklass-sauna. Tyget kostade 60 kronor på loppis och virket fick jag för 70 kronor. Den blev faktiskt väldigt snygg. Annars kan man ta mycket hemifrån. Jag har bott i hus i många år och samlat på mig en del skrot. Några tegelstenar, en gammal fönsterram och en dieseltunna till exempel. Jag sparar det mesta för man vet aldrig när det kommer till pass.

Det man behöver för att bygga en bastu är en eldstad och en helvetes massa sten. Jag använde en avsågad tunna som jag fyllde med sten som jag plockat utanför huset. Det är järnmalm – tunga kompakta stenar som håller värmen bra. Täljsten är allra bäst, men vilken sten som helst funkar såklart. Det ska vara ordentligt med hål i tunnans botten så att elden kommer igenom. Sedan placerar man tunnan ovanpå en grop där man byggt en eldstad. Jag la tegelstenar runt väggarna och i botten av gropen, men har man inte tegel kan man stapla vanliga stenar. Ena kanten av eldstaden ska vara öppen så att man kan röra om i elden och mata den med ved.

Att bygga bastun behöver bara ta någon timma, men eldningen tar lite längre. Räkna med tre timmar. Bastun är klar att användas när stenarna är så varma att det fräser till ordentligt när man kastar på vatten. Täta med jord runt tunnan så att elden inte kan smita ut på sidorna. Om all eld går upp genom tunnan värms stenarna snabbare.

Medan elden brinner bygger man själva tältet. Storleken på bastun bestäms av tyget. Den behöver inte vara särskilt hög, man ska ju ändå sitta ned därinne. Jag slog ned fyra reglar i marken i bastuns fyra hörn. Marken var ju frusen så jag fick ta hjälp av ett spett. Sen spikade jag fast fyra brädor som överliggare mellan hörnpålarna. Det är egentligen hela konstruktionen. Stumparna som blev över fick bli ved till brasan.

Jag slog upp min bastu vid stranden av sjön Gäsen utanför Norberg. Det är väldigt vackert därnere. Precis i närheten ligger en flyktingförläggning, så det kom förbi några nyfikna typer och undrade vad vi höll på med. »Finnish sauna« sa jag. Då förstod de. Sauna är det mest spridda låneordet från finskan. Det är samma i nästan hela världen. Ett par killar från förläggningen hjälpte mig att bygga klart. Vi pratar inte samma språk, men förstod varann rätt bra ändå. En kille från Afghanistan berättade om badhusen med turkiska bastur som de hade i hans hemstad Kandahar. Kanske jag borde bjuda in dem till en finsk bastukväll och visa hur det går till när vi badar?

När jag slagit ner hörnpålarna häftade jag fast en tygbit som tak och fyra andra som väggar. Syntetmaterial går bort på grund av brandrisken men i övrigt behöver det inte vara något särskilt tyg. Välj något vackert bara! Ett par flikar närmast eldstaden lämnade jag öppna för att de inte skulle fatta eld, och så att röken kan vädras ut. När det är torrt ute brukar jag blöta taket ovanför eldstaden med jämna mellanrum för att undvika brandrisk. Man måste såklart lämna en flik som kan fungera som dörr också. Eller så gör man som jag och skruvar dit en gammal fönsterram på gångjärn. Det är ju härligt att kunna se ut när man sitter därinne.

Det viktigaste att tänka på när man bygger en tillfällig rökbastu är att man inte kan elda medan man sitter i den. Då dör man. När man eldat ett bra tag så stenarna är ordentligt varma låter man elden brinna ner till glöd. Absolut inga blåa flammor. Slå på vatten på stenarna och vädra ut bastun ordentligt. Det räcker med att öppna ett par flikar av tyget så dras den varma röken ut. Sen fäller man ned väggarna och slår på ordentligt med vatten igen. En finsk bastu bygger inte på att det ska vara isolerat. Det är bara bra att det kommer in ordentligt med syre. När man kastar på bad, det är då det blir varmt. Sen när ångan börjar försvinna så kastar man på igen. Du kan basta därinne i säkert en timma eller så innan det svalnar. Allt beror på hur mycket sten du har.

Elektrisk bastu är ingenting för mig. Det ska ta lite tid att basta. Det är inget som man bara knäpper på och så går man in en kvart och så är det klart. Det är helt fel. Nej, man ska elda, basta, kanske vila lite i bastukammaren, och sen går man in igen.

Man ska alltid ha med sig en björkriskvast också, en vihta. Det är väldigt viktigt. Annars är det inget riktigt bastubad. I Finland säljs de överallt. Man fryser in dem för att ha så det räcker under vintern. Men här i Sverige är det svårt att få tag i. Nu när jag skulle basta här, i min tillfälliga bastu, la jag ut en efterlysning på Facebook: »Nödrop från Norberg! Finne ska basta utan vihta!« Men det hjälpte inte.

Jag har aldrig hört en finne säga att det är hett i bastun. Man säger bara att det är varmt. Knappt ens det, man säger »lagom varmt«. 80 till 110 grader tycker jag känns bra.

Det bästa med att basta är ljudet, doften, skymningsljuset… Det är ro. Men det är lite motstånd också. Det är inte bara vila i ingenting. Det kan göra lite ont. Bastubad är finnarnas svar på indiernas meditation. Vi sitter därinne och tänker och pratar. Det är demokratiskt på något sätt. Man kan inte ta med sig sin status och sin fasad in i bastun. Därinne är alla lika.«

7. Slå på vatten på stenarna, vädra ur en sista gång. Slå på vatten igen, stäng dörren och njut.
28 januari 2015

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy