Drömtröjan

Med sitt dräktsilver, knypplade spetsar och pärlbroderier har de skånska folkdräkterna alltid varit en skatt att stoltsera med. Bara spedetröjan förde länge en undanskymd tillvaro. Men en vackrare tröja är svår att hitta, och den har lyfts fram i ljuset igen. I all sin glans, med siden och sammetsband. En riktig drömtröja.

Text Celia B. Dackenberg
Foto Jesper Klemedsson / Nordiska museet
30 januari 2013

Låt oss först av allt ta en titt på ordet. Spedetröja. Vad är det egentligen? Inget konstigt för den som förstår skånska, men många vill nog ha en förklaring. En speda är en speta är en tunn sticka, och en spedetröja en tröja stickad på tunna, tunna stickor, med tunt garn. Inger Ohlsson i Lund använder så tunna stickor att man blir lite matt när man hör det. Spedetröjan har ofta ett reliefmönster i aviga och räta maskor. Framför allt är den dekorerad med siden och band runt ringning och ärmslut.

Hej!

Din gratisprenumeration har löpt ut.
För att fortsätta läsa behöver du vara betalande prenumerant.
Har du redan en prenumeration på Hemslöjd?
Logga in eller skapa ditt digitala konto nedan.
Logga in
Eller köp en prenumeration nedan:
Köp prenumeration

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Logga in



Köp prenumeration

Inger formger egna tröjor och leder kurser i hur man gör dem. Många söker sig dit. Några för att de behöver en tröja till sin dräkt. Några för att de redan är hyfsat bra på att sticka och vill ha större utmaningar. Några för att de vill hitta sin plats i kulturhistorien. Att spedetröjan kan göras så fantastiskt vacker är förstås också en lockelse. Något Inger betonar är att den måste vara personlig.
– När du väljer färg på garnet ska du inte bara gå efter vad som råkar passa i garderoben. Den ska också säga något om vem du är, menar hon.

På samma sätt kan tröjans utsmyckning uttrycka ett temperament och en livshållning. Att välja tyger och band av siden och sammet, knappar av glas eller metall och att komponera dem på tröjan är varken mer eller mindre än en skapelseakt. Och när tröjan väl är färdig efter många timmars arbete och man tar den på sig står man där med ett statement om sig själv. Man har en alldeles egen tröja som i bästa fall säger: »Här är jag. Och det är jag stolt över.«
– Prata om den!

Det är en uppmaning Inger brukar ge. Tröjan är en fantastisk möjlighet till kontakt med andra, menar hon.

Spedetröjan

Spedetröjan har sitt tidigaste ursprung i 1500-talets mönstrade silkeströjor. Till Skåne, där den är dokumenterad sedan mitten av 1700-talet, kom spedetröjan via Danmark, där den kallades nattröja. Den formstickade spedetröjan i tunt ullgarn stickades i rundstickning på mycket tunna stickor. Man stickade sin egen tröja, gärna till konfirmationen, men det fanns också yrkesstickerskor som vandrade mellan gårdarna. Från mitten 1800-talet blev det vanligt att den maskinstickades. Man stickade helst i vitt eftersom reliemönstret, ofta stjärnor, syntes bättre då. Sedan kunde tröjan färgas, eventuellt på ett färgeri i trakten, och även valkas för att bli tätare. Ett tyglikt utseende eftersträvades. Man stickade »sömmar« i sidorna med reliefmaskor och även axelsömmarna markerades. Sist dekorerades tröjan med siden och band runt ringning och ärmslut.

Att de gamla spedetröjorna kommit lite i skymundan tror Inger kan bero på att de bars under en livkjol eller ett livstycke, även om delar av tröjan och framför allt dekorationerna syntes.
– Men stickat ansågs också som ett enklare material. Vävda tyger hade högre status. Ofta försökte man få sin tröja att se ut som om den vore sydd. Man markerade gärna sömmar med reliefer, stickade tätt och kunde dessutom valka plagget, berättar Inger.

I flera av Skånes museer och även på Nordiska museet finns samlingar av spedetröjor, stickade sedan mitten av 1700-talet. Skåne är stort och stickningen kom inte samtidigt till hela landskapet. I de västra delarna nära Sundet var man tidigt ute, men österut tog det längre tid för tekniken att slå igenom. På vägen utvecklades flera olika sätt att använda den. Med tiden började man också maskinsticka tröjorna. Man kunde få hjälp av ett färgeri på orten med färgning och valkning.

Knapparna kan bli den sista detaljen som får tröjan att skimra.

De ekonomiska och kulturella förutsättningarna var olika vilket avspeglas i färgval och form.
– Rött kunde betyda rikedom medan svarta och blåsvarta tröjor ofta kommer från det fattigare nordöstra Skåne, menar Inger. Där var tröjorna också strängt höga i halsen medan det bördiga Söderslätt kunde vara mer tillåtande när det gällde ringningen.

Modeväxlingar syns också i tröjorna som ibland är kortkorta enligt renässansens ideal, andra är lite längre. Men i våra ögon är även den längre spedetröjan kort, och den är inte rak som våra vanliga tröjor utan alltid figurstickad, ett kroppsnära plagg som skulle sitta åt.

Inger är i grunden arbetsterapeut. Hennes väg till tröjorna började med en trasslig period på jobbet, med omorganisationer och oro. I den vevan såg hon en ensam spedetröja hänga på en krok på Kulturen i Lund.
– Det var kärlek vid första ögonkastet! Jag tog kontakt med Annhelén Olsson, hemslöjdskonsulent i Skåne, och det blev början på ett nytt liv, berättar Inger.

»Högtidskoftan« är en tröja Inger håller på att utveckla för handstickning. Den är tänkt för barn som döps,
är brudnäbb eller deltar i andra högtidliga sammanhang.

Det här var för femton år sedan och Annhelén hade just börjat planera ett projekt kring spedetröjorna. Inger kom genast med i arbetet. Tillsammans letade de i museer och samlingar, även hemma hos privatpersoner. Annhelén gjorde själva inventeringsarbetet och dokumentationen och undersökte bland annat skillnader i tröjornas utformning i olika delar av Skåne. Inger fokuserade på garner och tekniker. Att producera nya tröjor var en tanke som fanns med från början.
– Det var jättespännande! Jag fick lära mig hur mycket som helst om ull och färgning, berättar Inger.
– Jag provstickade massor och testade mängder med garner. Det blev många diskussioner med spinnerierna för att få fram den rätta karaktären på garnet. Stickelhåren fick inte vara bortplockade eftersom det måste ha både spänst och en viss strävhet, och det skulle vara hårt tvinnat för att få glans och bli mer likt silke.

Ingers spedetröjor

Inger stickar på rundsticka 1 ½, med en masktäthet på 39–40 maskor per decimeter. Hon stickar hela bålen som ett enda tubformat stycke och klipper upp för ärmhål och halsringning. På så sätt undviker hon aviga varv som gör det svårt att ha koll på mönsterbildningen. Hon behöver inte sy någon söm innan hon klipper, de strävare fibrerna i garnet håller allt på plats. Men du måste veta hur just ditt garn beter sig, varnar hon, annars kan maskorna börja löpa direkt.

Inger tillverkar också grundtröjor som kan köpas färdiga och dekoreras efter eget huvud. Den småskaliga produktionen på handstickningsmaskin utförs av Lisbeth Karlsson på Gotland.

Inger håller kurser på olika håll hemma i Skåne, på Sätergläntan och i Stockholm.

Till sist hamnade hon i Norge, där Rauma gör det vackra garn hon använder idag.
– Jättemjukt är det inte, men det blir bättre när man använder det, säger hon, och för den som är känslig kan räddningen vara en infodring runt hals och handleder och att bära en långärmad t-shirt under.

I sin spaning efter spedetröjorna ville Inger förstås träffa dem som stickat. Hon hade turen att få möta några, framför allt »Stina i Åkarp«. Stina var en mycket gammal dam som stickat många tröjor i sitt liv och som nu bodde på ett äldreboende mellan Malmö och Lund. Personalen menade att det var lönlöst att prata med henne eftersom hon var dement, men de anhöriga var med på att hon försökte.
– Så jag tog med mig tröjorna och bad henne att visa hur hon brukade göra. Då satte hon i gång och berättade! Det var som ett mirakel att få se hur hon levde upp. Ett av hennes råd glömmer jag aldrig, hur man syr på dekorationerna kring halsen. »Du måste lägga vecken från axeln och neråt«, sa Stina. Bra att veta, tänkte jag, men varför då? För att ljuset ska falla rätt på sidenet? Men Stina förklarade: »Jo, annars syns mjällen i vecken!« Det finns olika anledningar till att man gör på det ena eller andra sättet när man gör sin tröja, många är säkert glömda idag.

Band ur Ingers stora samling.

Ingers rum är fullt av tyger och band i olika askar. Återbrukstanken kommer till sin rätt när spedetröjorna ska dekoreras, men mycket måste förstås köpas. Hon fyndar i Danmark, Stockholm och i Europa, där det finns högklassiga tygaffärer. Men materialet kan också gömma sig i antikbodar och på andra oväntade ställen.
– Man får ha på sig sidenögonen och vara dekordetektiv, säger hon, och det gäller att ha en reskamrat som tycker det är lika kul.

Hur lång tid tar det då att sticka en spedetröja? Frågan är lika oundviklig som omöjlig att besvara. En speciell tröja Inger gjorde till ett sticksymposium för några år sedan tog fem månader att få färdig. Och då fick hon ligga i. En timme i taget kan hon hålla på – hon kan sin ergonomi och utsätter inte kroppen för onödigt slitage.
– Att komma in i stickningens rytm och stilla tempo är som att få gå in i ett annat rum, säger Inger.

Hon framhåller gärna stickningens meditativa karaktär och även den stimulans av hjärnan som det finmotoriska arbetet ger. Hon har tagit fasta på slöjdens välgörande effekter i sitt arbete som arbetsterapeut. Det är hennes bas i tillvaron.
– Stickningen är guldkanten! Tröjorna ger mig så mycket, de är en del av mitt liv. De fortsätter att öppna nya dörrar för mig, till flera okända världar.­

Läs och se mer
Håkan Nilsson, red, Österlens folkdräkter. Ystadiana 2000.
Gå in på www.digitaltmuseum.se och skriv »spedetröja« i sökrutan.
Kulturen i Lund visar permanent några av de vackraste tröjorna i samlingarna.

30 januari 2013

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy