För några år sen intervjuade jag en svensk rockstjärna i TV. Jag frågade om hon var odlingsintresserad, vilket jag gör i tid och otid, och hon svarade »Nej, men du vet väl att den där gamla visan handlar om örter som framkallar abort?«
Sången hon menade var Uti vår hage, den som ibland sjungs vid skolavslutningar och vid midsommartid, och som på senare år ofta kopplats ihop med abort. Jag hade aldrig hört talas om det här, och var tvungen att undersöka.
Uti vår hage är en av Sveriges mest kända folkvisor, ändå vet vi rätt lite om den. Både ursprung och ålder är okända. Det äldsta spåret är från 1880, när den tidigaste bevarade versionen nedtecknades. Men för ett par år sen tog historien om visan en ny vändning, när den i folkmun fick namnet Abortvisan. Texten ansågs allmänt innehålla ett recept på ett abortframkallande medel.
Att dölja recept och växter i äventyrliga omskrivningar har faktiskt gjorts. Du vet de där häxorna i Shakespeares Macbeth, som står och rör i en bubblande kittel? Det finns teorier om att de äckliga ingredienserna de räknar upp i själva verket är folkliga namn på växter, och att uppräkningen är ett recept på en gruvlig dekokt. Tongue of dog skulle kunna vara den illaluktande växten hundtunga, och tooth of wolf dödligt giftig stormhatt. Förr i tiden, innan man hade möjlighet att skriva upp saker, fick man lov att memorera. Att bädda in ett recept i en sång skulle kunna vara en form av memoteknik.
Så, låt oss ta en titt på innehållsförteckningen i Uti vår hage. Hjärtansfröjd är ett svenskt namn på citronmeliss, det där lilla parfymerade bladet som du ofta får på toppen av kladdkaka på restaurang. Inom örtmedicin rekommenderas citronmeliss som ett lugnande te.
Vissa sorters liljor har använts inom folkmedicin, bland annat under förlossningar och vid svaga värkar. Nicholas Culpeper, en kille med koll som levde på 1600-talet, rekommenderade även akleja för att underlätta förlossningar (hobbyodlaren bör ej äta sin akleja, växten kan avge blåsyra).
Rosor är en klassisk ingrediens i kärleksmagi, och som medicinalväxt används den ofta inom skönhetsvård. Salvia har i sin tur symboliserat styrka. Krusmynta tillhör samma familj som citronmeliss och har liknande egenskaper.
Tolkade genom ett godtyckligt mischmasch av symbolik och medicinalhistoria skulle dessa växter möjligtvis kunna antyda något om fertilitet, kärlek och barnafödsel. Tyvärr börjar den här analysen likna något som kallas folklorism (alltså typ samma sak som exotism, fast de projicerade egenskaperna klistras på människor som levde för länge sen, istället för på människor som lever långt borta). De forskare som uttalat sig om saken är rätt överens om att det inte finns några bevis för att Uti vår hage skulle vara en abortvisa.
Samma rykten har dessutom uppstått kring Scarborough Fair. Simon & Garfunkels version är den mest kända, men det är i själva verket en gammal folkvisa av okänt ursprung. Med undantag för akleja och liljor skulle ett te bryggt på citronmeliss, mynta, rosor och salvia faktiskt vara både gott och nyttigt, perfekt att smutta på kvällen framför brasan både för gravida och obefruktade.
Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtansfröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Men ändå… Det finns något där i början, en växt som gömmer sig i den allra första meningen, så oskyldigt blå, som får mig att fundera. Blå bär. Om särskrivningen är korrekt handlar det inte om blåbär, som ju sällan växer i hagmark (eller i trädgårdar för den delen, om »hage« här kommer från norskans ord för trädgård). Det borde vara något annat blått bär.
Sävenbom (Juniperus sabina) till exempel, en släkting till enen som odlats i Norden sen 1300-talet, härdig ända upp till södra Norrland. Och sävenbom, mina vänner, är ett kraftfullt fosterfördrivande ämne. Busken har fjällika, illaluktande barr, får enbär som mognar från grönt till blåsvart, och växten har haft ett grundmurat rykte om att framkalla missfall, ända från antiken och fram till 1900-talet.
Vill man verkligen skriva en abortvisa så skulle de blå bären vara en bra början. Liljor och akleja kan få vara kvar, men en nypa mjöldryga (Claviceps purpurea) borde också ingå. Det är inte en traditionell ört, utan en parasit som växer på både vilda och tama gräs – som säd till exempel. Till det, en rejäl näve malört (Artemisia absinthium), samma grågröna ört som ingår i Beska droppar. Även malörten har haft rykte om sig att framkalla abort, och unga kvinnor i Schweiz brukade supa sig fulla på absint i hopp om att avsluta oönskade graviditeter.
Gemensamt för dessa tre växter är också deras gruvliga biverkningar. Malört, som är bra för matsmältningen och hjälper mot malaria, innehåller ämnen som i större mängd kan utlösa psykiska störningar. Sävenbom är smällfull med flyktiga, ytterst giftiga oljor som dödar en människa vid så små doser som sex droppar. Värst av alla är mjöldrygan, som kan orsaka det bisarra tillståndet ergotism. Vissa tror att det var mjöldryga som utlöste den vilda häxjakten i Salem i USA på 1600-talet, och ergotism kan leda till både kallbrand och död, samt orsaka fruktansvärda hallucinationer dessförinnan.
Den här abortvisan – så som den ter sig i sin nya, potenta form – fungerar framför allt som en påminnelse om en enda sak: att aborter alltid bör vara lagliga. Hemgjorda fosterfördrivande dekokter är ofta både skadliga och dödliga, även i små mängder, och vid örtaborter har det varit lite hugget som stucket om man fått missfall eller dött. Så med mer eftertryck än någonsin tidigare:
Testa INTE detta hemma.
