Nyligen dök Hemslöjd upp på tidningen Rums lista över de hundra främsta makthavarna i design- och arkitektursverige. Det var ju roligt så klart. Fåfängan fick sig en klapp på axeln. Samtidigt blev det ett kvitto på att fler än de närmast sörjande ser att slöjden bär på kunskap som hör hemma i vår tid – och på beslutsfattarnivå.
Att vår tidning påverkar vet vi vid det här laget. Ta det stora företaget inom kläd- och friluftsindustrin till exempel, som efter att i Hemslöjd ha läst om det svenska ull-
och resursslöseriet ställde om delar av sin produktion till att också använda lokalt producerad ull, inte enbart importerad. Efteråt hoppade flera modeföretag på tåget. Det är ett tydligt exempel.
Men slöjden har en påverkanskraft också i sig själv, bortom tidningsvärldens megafoner. Därför håller jag inte med den vänliga läsare som hörde av sig efter att ha sett Rums lista och som kallade slöjd och makt för motsatser. Jo, jag instämmer i att stunder med täljkniv, tyger och lera i händerna kan vara fredade rum bortom omvärldens brus. Men inte enbart.
Det finns en makt också i själva görandet.
Tänk på egenmakten. För mig är den en av slöjdens kärnor. Empowerment, skulle engelsmannen säga och syfta på själva den frigörelse som följer med att faktiskt kunna själv. Handlingsutrymmet vidgas när man inte ständigt är hänvisad till andras lösningar eller färdiga alternativ.
Men också kunskap är makt. Och med slöjdkunskap följer insikter in på bara skinnet med potential att förändra. Just nu driver hemslöjdskonsulenter och hemslöjdsrörelsen landet runt projektet »En kvadratmeter lin«. Alla som vill vara med uppmuntras att så linfrön på en pallkragestor plätt och sedan skapa tråd genom att rycka, röta, bråka, skäkta, häckla och spinna fibrerna i de gängliga stråna. Tanken är så klart att det är kul, men baktanken är större. Den som arbetat sig igenom hela den långa vindlande processen börjar lätt se på både tyger, textilproduktion och konsumtion med nya ögon, och som något annat än sådant man sliter, slänger och snabbt köper nytt. Och det skadar ju knappast i en värld där modeindustrin anses stå för i runda slängar tio procent av alla växthusgaser.
För ett par år sedan beskrev en slöjdare i Hemslöjd just en sådan aha-upplevelse. Hon hade odlat bomull hemma på fönsterbrädan och drabbats av hur astronomiskt mycket vatten varje planta kräver, hur snabbt skadeinsekterna är där och hur många bomullstussar som behövs för ett färdigt plagg. Det gick inte att slippa undan insikten om hur makabert det är att vi här i landet kan köpa brutalt billiga bomullskläder från fattiga länder med vattenbrist.
Eller ta de slöjdare som till sitt bastabinne eller sina spånkorgar letar efter riktigt gamla, mogna träd utan att finna det i de homogena plantager med unga träd som utgör majoritetsskogarna i Sverige, där likriktningen slår ut levnadsförutsättningarna för mängder av djur, insekter och växter. Frågar ni mig, så finns det makt att påverka i den här kunskapen. Makten att förstå och göra hållbara val. Och blir vi många som gör det tillsammans, kan kunskapen ta skruv.
Apropå det. Det här numret kallar vi just Tillsammans.
