Den perfekta tröjan

Mönsterstickning, flerfärgsvirkning och avancerad matematik. Patrick Hassel Zein har arbetat 425 timmar på sin Korsnäströja.

Text Liv Blomberg
Foto Ylva Sundgren
28 mars 2018

Det är 235 000 maskor i tröjan. Nästan en kvarts miljon. Och en blev fel. Förargligt. Patrick Hassel Zein skakar lite på huvudet åt sig själv, både stolt och lite förlägen över sin noggrannhet.
– Här är den, säger han efter att ha svept länge med fingrar och blick över det lusemönstrade framstycket. Här har jag i efterhand sytt till en vit maska.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration startar den med nästa nummer som har tema STICKNING. All digital läsning ingår!

Köp prenumeration här
Redan prenumerant?

Problem att logga in? Läs mer här.

Patrick Hassel Zein iklädd sin korsnäströja.

Det är en Korsnäströja i rött, grönt, vitt och gult som Patrick Hassel Zein har gjort. En mönstrad ylletröja som stickats i trakterna kring Korsnäs i finska Österbotten ända sedan mitten av 1800-talet. Några av de äldsta uppgifterna om plagget är från 1854. Det speciella med Korsnäströjan är att den har både virkade och stickade partier. Oket och nederkanterna på livet och ärmarna är tvåfärgsvirkade medan bålen är mönsterstickad.
– De virkade delarna är stumma och tänjer sig inte på samma sätt som det stickade. Det gör att tröjan behåller passformen runt axlarna och höfterna. Samtidigt är den elastisk över magen, och det kan ju passa bra, säger Patrick leende.

Han har använt tyskt strumpgarn av 75 procent ull och 25 procent syntet.
– Det är jag mycket nöjd med, utbrister han. Då kommer den inte slitas ut i första taget. Jag har lagt ner runt 425 arbetstimmar på den här tröjan. Stickning, virkning och montering. Allt som allt höll jag på i ett halvt år ett par timmar varje dag.

Och då är Patrick Hassel Zein en mycket erfaren handarbetare som stickat sedan tonåren och både designar och säljer stickmönster. Han har gett ut två böcker om krokning, den stick- och virkliknande teknik där en virknål med en krok i varje ände används. Och så har han sytt flera folkdräkter. En isländsk, då han bodde på Island och en Karlebydräkt. Bland annat. Den stammar från den ort i Österbotten som hans mamma kommer ifrån och det var via den som han fick nys om Korsnäströjan. När han som bäst höll på att flerfärgsvirka ett par hängslen som ingår i Karlebydräkten skickade en vän ett filmklipp där några kvinnor visade sina Korsnäströjor. Patrick blev genast begeistrad.
– När någon pratar finlandssvenska och visar hantverk – det är en expressväg till mitt hjärta, skrattar han.

Kalla det en lätt störning, men jag vill gärna räkna alla maskor – hela tiden.

Genom att spela klippet, pausa och spela tillbaka många gånger lyckades han rita av mönstret och sedan var han i gång. Det förekommer olika varianter av mönster, så den som stickar kan komponera sin egen tröja. Patrick har gjort några justeringar och förändringar på sin version av den klassiska tröjan.
– Jag har medvetet stickat ärmarna åt fel håll. Istället för att sticka dem uppifrån och ner har jag börjat med de virkade muddarna och sedan stickat uppåt.

Anledningen är att tröjans liv har ett lusemönster med små v-formade spetsar som pekar nedåt. Patrick ville att ärmarnas v-mönster skulle peka åt samma håll och räknade ut att för att lyckas med det behövde han göra tvärt emot den vanliga beskrivningen.

Patrick Hassel Zein stickar på en mönsterstickad tröja.
Patrick stickar på en likadan tröja som djurhandlare Thormod Clausen bär i den danska tv-serien Huset på Christianshavn.

En annan förändring av mönstren är den bård som brukar kallas »de dansande flickorna« och föreställer stiliserade kvinnofigurer som håller varandra i hand. De är utbytta mot dansande pojkar på Patricks tröja.
– Jag tyckte flickorna såg lite osymmetriska ut så jag testade att göra ett pojkmönster i datorn. De blev mer levande och det såg ut som om de hade folkdräktsbyxor och mössor på sig och folkdräkter gillar ju jag, så då fick det bli så, säger han.

Förr stickades oftast tröjorna av kvinnor och i trakterna kring Korsnäs fanns specialiserade mästare som enbart gjorde de mer krävande virkade delarna som muddar och ok. Det stickade partiet gjordes av tre kvinnor samtidigt som satt tätt ihop med arbetet i mitten och stickade runt. En stickade luseprickarna och de andra de vita varven.
– Men jag har gjort min helt själv, med tre rundstickor och en virknål, storlek nummer två, säger Patrick.

De många olika mönstren innebär att det finns mycket matematik
i tröjan.

Lusemönstret är en upprepning med två maskor, en vit och en grön, en vit och en röd och så vidare, medan det ornament som han kallar rosenhäcken kräver tjugo maskor i varje repetition. De olika mönstren avlöser varandra i bårder som för Patrick blir till en hel bild:
– Se här, längst ner ser jag en stenmur, på andra sidan växer det blommor och ovanför dem dansar pojkarna i ring. Bakom dem är en ny stenmur och på andra sidan är det hus. Man ser ju takpannorna här, säger han och stryker med handen över den tvåfärgsvirkade nederdelen av tröjan.

Bakom husen som går i rött och vitt, kommer en bård med trädliknande ornament och sedan börjar det lusemönstrade partiet som går runt hela bålen.
– Det ser jag som ett stort fält, säger Patrick glatt.

På andra sidan fältet växer åter en rad träd och bakom dem syns husen igen. Ovanför husen, tvärs över bröstet, löper ännu en stenmur och bakom den slingrar sig en rosenhäck. Bortom häcken går en gärdesgård som bryts av vid halslinningen och högst upp på axeln växer vilda blommor i en äppellund.
– Det är en hel berättelse, säger Patrick entusiastiskt och kan inte låta bli att stolt visa hur perfekt han maskat av runt halslinningen. Det rombliknande gärdsgårdsmönstret slutar med exakt samma färg och antal maskor på båda sidor om
tröjans krage.
– Kalla det en lätt störning, men jag vill gärna räkna alla maskor – hela tiden, säger han och slår ut med händerna i en skämtsamt uppgiven gest.
– Jag stickar aldrig mer än ett halvt varv innan jag kontrollräknar.

Och han erkänner utan omsvep att stickningen ibland är urtråkig. Under tiden han gjorde tröjan tittade han på gamla science-fictionserier som han redan hade sett, »så jag behövde inte titta, jag lyssnade mest«, stickade och räknade, räknade och stickade. Han frestades inte att slarva med detaljerna. Tröjan knäpps med fyra blanka mässingsknappar på axlarna och han visar hur han fäst knapparna. Istället för att sy fast dem direkt i tröjan har han virkat små hål där han tryckt ner knappens fästögla och på insidan har han sedan trätt igenom en läderrem som han monterat med kaststygn.
– Hade jag sytt knapparna direkt på tröjan, som är det vanliga, hade den så småningom slitits sönder där. Nu belastas den inte på samma sätt när knapparna är fästa genom läderremmen istället, säger han nöjt och konstaterar sedan:
– Korsnäströjan är utan jämförelse – alla kategorier – det mest tidskrävande handarbetsprojekt jag någonsin gjort.­

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

Lappa och laga med Hemslöjd