»Då vaknade lusten igen«

Det är min pappa som har lärt mig alla växter. Blommorna han visade mig när jag var liten, de sitter fortfarande. Jag förknippar dem med honom. Nu har jag börjat lära min dotter växter när vi är ute och går. Därför kändes växtmotivet självklart.

Jag satt ganska länge med min sexhundrasidiga flora och försökte välja. Jag valde dels såna som jag har minnen till med honom men jag ville också göra en slags översikt över den svenska floran. Vanliga växter som jag har en relation till helt enkelt. Gökärt, till exempel, växte i vår trädgård när jag var liten. Den kopplar jag väldigt starkt till min pappa. Jag kan precis se framför mig var i trädgården de växte.

Att det blev just en kudde var mest för att det är användbart. Allting är gjort i vadmal, mest ullgarn och lite lingarn. Jag höll på till och från under hela sommaren. I vanliga fall planerar jag väldigt lite när jag broderar. Jag sätter oftast igång i mitten och så får det växa ut. Men här fick jag tänka annorlunda. Jag började med namnen och gjorde skisser på några blommor. Lindbladet fick bli ett hjärta. Resten av växterna passade jag in där det fanns utrymme. Jag är van att vara mycket mer spontan. Men jag kände att jag var i ett läge där jag behövde utvecklas och göra något annat. Jag ville utmana mig själv!
Att brodera naturalistiskt kräver helt andra saker av en än när man broderar fritt. Att man tittar noga och verkligen försöker efterlikna originalet. Det kan vara roligt att jobba på det sättet som omväxling men i stort sett har jag gått tillbaka till mitt gamla sätt att jobba. Jag gillar ju det!

I vanliga fall utgår jag mycket från färg. Jag väljer färger som jag känner för och gör sällan någon ordentlig skiss. Jag börjar bara klippa former direkt, applikationsbitar i vadmal. Jag placerar ut dem ungefär som jag vill ha dem, sedan brukar jag oftast ta ett kort innan jag tar bort allting och sätter igång.

Jag är ingen stygnnörd egentligen. Det har bara råkat bli så att broderiet är mitt sätt att uttrycka mig.

Ibland hamnar bitarna precis där jag tänkt men ibland blir det något helt annat efterhand. Medan jag syr kommer jag på nya idéer och tänker om. Det är väldigt intuitivt.

Ibland kan det vara skönt att ha en färdig plan så att man bara kan jobba på. Jag vet vad som ska göras – nu är det bara att göra det. Men det kan också vara tråkigt att vara uppbunden på det sättet. Det är nog därför jag faller tillbaka till det här andra. Att aldrig riktigt veta vad som ska hända eller hur det ska sluta. Det är ju det som är det roliga!

Det var när jag gick på utbildningen Ledarskap i slöjd och kulturhantverk som jag började brodera på allvar. Jag kände direkt att det här är min grej. Jag fick lugn i själen. Där och då bestämde jag mig: det här ska jag bli bra på och jag ska jobba hårt för det. Jag är ingen stygnnörd egentligen. Det har bara råkat bli så att broderiet är mitt sätt att uttrycka mig. Idag har jag kurser och en webbshop där jag säljer broderimaterial. Och så gör jag jobb på beställning och till utställningar.

I höstas hade jag en liten svacka i broderandet. Det har verkligen gått från att vara en hobby till att bli mitt jobb och då är det svårt att ha lika roligt jämt. Men nu i år har jag hittat tillbaka till det igen. Det var när jag började färga vadmal i nya färger. Då vaknade lusten igen. Jag hoppas det håller i sig länge.«