Blommande henna

Nadia Safdar är hennamålare och undersköterska. Hon minns hur man torkade och malde de färgande bladen i hennes barndom i Pakistan. Nu får hon knoppar att spira på sina kunders händer.

Text Maria Diedrichs
Foto Marit Lissdaniels
31 maj 2017

»En gång när jag var liten och hade sommarlov åkte jag med min mormor för att hälsa på några släktingar utanför Gujranwala i Pakistan där vi bodde. Där växte det hennabuskar. Jag minns att bladen var jättestora. Men jag var liten också, bara sju–åtta år. De gjorde egen hennafärg där. Det är enkelt: Man torkar bladen och mortlar dem till ett pulver. Min farmor gjorde det med en rund sten. Hon brukade blanda pulvret med vatten och ha i sitt och farfars hår.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Prenumerera! Då får du tillgång till alla våra artiklar på hemslojd.se. Väljer du pappersprenumeration ingår digital läsning!

Köp prenumeration här
Redan prenumerant?

Problem att logga in? Läs mer här.
Porträtt av Nadia Safdar.
Nadia Safdar, hennamålare, och undersköterska

Jag minns aldrig att de brukade måla mönster på händerna, de doppade bara fingertopparna eller målade en rund fläck mitt i handflatan. Men i skolan hade jag en kompis som var jätteduktig på att måla med henna. Hon sa att hon tyckte jag hade fina händer så hon ville alltid måla på mig. Det var så jag lärde mig.

Det första man måste öva på är greppet. Jag brukar använda en strut med hennapasta som man liksom spritsar på huden. Den lägger sig som ett tjockt lager och när den torkar och faller av har den färgat skinnet därunder. Det gäller att veta hur man ska hålla struten och hur hårt man ska trycka för att få ut lagom mycket färg. Bortsett från det är det ungefär som att måla med en penna.

Det finns massor med olika mönster och stilar. Rajastansk, arabisk, indisk, pakistansk… Det är olika moden som gäller. Inför bröllop i Indien målar man ofta hela vägen upp till armbågen och på fötterna nästan ända upp till knät. Det är så täta mönster att man knappt ser huden under. Det är inte så vanligt i Pakistan. Där är det ofta lite mindre mönster, mest på händerna. Men även i Pakistan finns det de som föredrar indisk stil, eller arabisk till exempel. Den arabiska stilen har mycket stora, runda, starka former. Jag gillar det men det är inte så populärt här i Sverige vad jag har märkt.

Min familj flyttade hit för snart 14 år sedan och då slutade jag måla för jag hittade ingen färg här i Göteborg. Det dröjde ett år och åtta månader innan vi åkte tillbaka till Pakistan för att hälsa på och då köpte jag med mig en stor låda med henna hem. Först målade jag bara på mig själv, sedan lärde jag känna andra pakistanier här och så småningom ville fler och fler att jag skulle måla dem. Till slut kunde jag börja ta betalt också. Jag kom i kontakt med studieförbundet Ibn Rushd och slöjdföreningen Ta i Hand och nu håller jag i workshops hos dem ibland.

Jag tror att intresset för henna har vuxit här. Nu känner jag jättemånga som gillar det. Bara här i Hammarkullen finns det flera som målar. Och nu kan man hitta hennastrutar i några affärer också. Men nästan alla har olika kemikalier i sig. Jag har bara hittat en som innehåller naturlig henna.

Naturlig, ekologisk henna är inte lika starkt färgande som de med tillsatta kemikalier. Svart henna är till exempel alltid baserad på kemikalier. Extra stark röd henna också. Naturlig henna är en grönbrun pasta som ger en orange färg. Jag vill helst använda den ekologiska sorten men ibland vill folk ha andra färger också. Då får man testa försiktigt på huden först för att se att den inte reagerar. Det som kallas svart henna har egentligen ingenting med växten henna att göra. Det är bara kemikalier och färgämnen.
Man kan också blanda egen hennafärg och fylla strutar själv. Då vet man ju säkert vad som finns i dem. Jag blandar hennapulver med en tesked kaffe, en tesked citronsaft och en tesked malda nejlikor. Sedan rör jag ihop det med varmt vatten och så får det stå i 24 timmar innan det är färdigt att använda. En färdig strut kan man lägga i frysen och spara i ett helt år. I kylskåpet håller det sig i max sex månader.

Det är roligt att göra egna mönster men de flesta vill välja själva. När jag började var det nästan bara blommor, blad och växter. Men nu vill många ha former som liknar smycken, som kedjor och ringar. Det är inte bara den traditionella stilen som gäller.

Färgen håller en vecka eller längre beroende på hur man sköter om händerna och om man diskar mycket till exempel. Vill man ha en starkare färg kan man hetta upp nejlikor i en stekpanna och hålla händerna över ångan en stund. Så gjorde jag när jag
gifte mig. Det finns ett ordspråk som säger att ju mörkare brudens henna är på bröllopet, desto mer kommer hennes man att älska henne. Man kan också smörja med en blandning av citronsaft, socker och vatten.

Känslan när jag målar är det bästa. Det spelar ingen roll om jag är trött. Jag glömmer all stress, allt som är jobbigt. Jag är bara koncentrerad på det jag gör, på att det ska bli så fint som möjligt. Och när jag ser att den jag målat på är nöjd och uppskattar det jag gjort – uppskattar mig – då känns det jättebra.

Det gör mig helt lugn.«

31 maj 2017

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

För dig som älskar att sticka

Vill du få gratis nyheter och inspiration från Hemslöjd?

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!