Blommande garn

Örjan Bertilsson Bonde är brodös och samlar på målade skåp. Han vet allt som är värt att veta om Jämtlandsskåp.

Text Malin Vessby
Foto Karin Alfredsson
31 maj 2017

»Jag blir så ivrig när jag börjar med ett broderi att jag nästan inte kan lägga det åt sidan. Jag sätter mig med det så fort jag får en stund över. Men på somrarna blir det inte alltid tid. Det är mycket jobb under odlingssäsongen på en gård som vår. Men nu har jag precis hängt upp ett par färdigbroderade linnegardiner. De är inspirerade av rankor som kyrko- och skåpsmålaren Anders Berglin gjorde på skåp under 1700-talets andra hälft. Jag är ju fascinerad av Anders Berglin. Han var måleripionjär i Jämtland och introducerade rokokons färger och former, med pasteller och blommor.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Porträtt av Örjan Bertilsson
Örjan Bertilsson, bonde, skåpsamlare och brodös

Men egentligen är jag mer stolt över kudden som jag broderat. Den utgår också från ett av mina Berglinskåp. Titta på blombuketten i skåpsspegeln! Tänk om jag kan få till något liknande, tänkte jag, och man måste ju våga testa. I måleriet är det visserligen lättare att åstadkomma färgnyanser och tunna slingor, och yllebroderiet är hänvisat till ganska grov tråd. Men med små stygn och schatteringar kan man ändå få till en del nyanser. Jag har broderat stjälkstygn, franska knutar, schattersöm, plattsöm och bottensöm mot en mörkblå yllebotten. Färgerna valde jag efter vad som funkade mot det blå.

Anders Berglin var en fantastisk målare. Han var skråutbildad i Hudiksvall och hade lärt sig att avbilda blommor på ett naturalistiskt vis. Annars var blommor som målades på landsbygden förr ofta mer stiliserade och förenklade.

Det fanns inte rosor i Jämtland på den tiden, men kanske hade han sett sådana någon annanstans.

Egentligen var han bonde och bodde i Hackås. Men i runt trettio år målade han i jämtländska kyrkor, 18 stycken allt som allt, så i realiteten var det nog hans hustru som skötte jordbruket. Kyrkorna var inte uppvärmda under vintern och för att färgerna skulle torka bra var han tvungen att måla sommartid. Men även om skåpen går för mycket pengar idag, blev de inte rika på måleriet. Anders Berglin målade för brödfödan. I självhushållets tid hade beställare sällan så mycket kontanter. Kanske var han också lite av en eldsjäl.

Om man ska säga något generellt om så kallade Jämtlandsskåp – eftersom det ena skåpet egentligen inte är det andra likt – så har de i allmänhet ett högt profilerat under-rede, så att de kommer upp lite från golvet. Det är inte så vanligt på gamla bondskåp gjorda på andra håll i landet. Krönet är dessutom svängt eller brutet och nästan alltid marmorerat. Anders Berglin var en duktig marmoreringsmålare. Men just det här skåpet har sannolikt varit drickamålat, alltså laserat eller ådringsmålat med en färg där bindemedlet och lösningsmedlet utgjordes av svagdricka eller öl. Nu är färgen bleknad, bara den ockrafärgade linoljefärg som var underlag för drickamålningen är kvar.

Många brukar ju annars hävda att Jämtlandsskåp är blå. Men det är nog snarast för att den färgen har varit populär i vår tid. I själva verket gjordes skåpen i alla färger; spanskt gröna, engelskt röda, ockra, berlinerblå, pariserblå…

Just det här stod från början i en bondgård i Oviken, nära kyrkan. Anders Berglin arbetade i Ovikens kyrka 1786, så kanske målade han skåpet i samma veva. Han gjorde det antagligen på plats, för det är så stort, svårt att flytta på. Däremot har han inte byggt det. De skåp som finns bevarade efter Berglin är så olika till modellen, så jag tror inte att han snickrade själv, i så fall hade de nog liknat varandra mer. Dessutom har jag sett flera skåp från Oviken med just det här snickeriet, så det kommer nog därifrån.

Blå kudde broderad med blommönster i röda och grönatoner placerad i en gammal sliten blå trästol.

Berglin signerade inte sina målningar och ibland kan det faktiskt vara svårt att skilja dem från målaren Pehr Sundins, som han lärde upp. Men det finns skillnader. Sundins buketter drar till exempel iväg lite mer på vänsterkanten och till skillnad mot Berglin målade Sundin också blommor från sidan och underifrån, så att man ibland ser foderbladen. Men eftersom det finns så många målningar i de kyrkor som Berglin arbetat i, finns också mycket jämförelsematerial. Han provade visserligen nya grepp hela tiden, nya färger, nya former och dessutom var han frihandsmålare, så det ena är inte det andra likt. Men när man börjar granska detaljer på blommor, hur han för penseln och hur han målar sina rocailler, rokokons främsta ornamenttyp går det ändå att känna igen honom.

Anders Berglin kunde sina saker! Tänk att blommorna på det här skåpet fortfarande har sådan lyskraft – efter 200 år.

Ibland funderar jag över vad det är som strålar ner från himlen bakom molnen, det strålar ju från både höger och vänster. Är det paradisets portar? Det måste ha varit väldigt speciellt att ha ett sånt här skåp i dåtidens mörka stugor. En så stark kontrast till allt annat. Ett hopp om livet. Och om nästa.«

31 maj 2017

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy