Blogg / A Hard Slojd Life

Vad är ett bruksföremål?

9 september 2014

I somras var jag i samband med Moläta, en matmässa på Stenegård i Järvsö, med i en tankesmedja kring slöjden och maten. Det handlade mycket om gifter i produktionen och gifter i plastprodukterna som vi omger oss och vår mat med. Och hur slöjden kan vara ett alternativ, något som ju slöjdvärlden ofta säger sig vara. Men jag var tvungen att rannsaka mig själv och fråga mig om slöjden verkligen erbjuder ett verkligt alternativ för konsumenter. Gör vi bruksföremål?

Idag slöläste jag i ett gammalt nummer av FORM. Närmare bestämt nr 2 2013. I en intervju säger Anders ”Lagombra” Jakobsen sig vara kritisk mot slöjdvärlden. Han, som just fått Konstnärsnämndens tioåriga stipendium, säger att det är som om man bara får finnas i en viss kontext och att han inte får sälja sina saker på Nybrogatan (Svensk Slöjd?) medan Jögge Sundqvist kan sälja sina skedar där för flera tusen spänn.
Det är en väldigt intressant intervju på flera sätt. Samtalet rör sig sömlöst över ämnena konst, design och slöjd. Anders är en designer med ambitionen att vara slöjdare, men har placerats i konstfacket. Så vad är det som placerar honom/hans saker där? ”Det jag gör skulle utan vidare gå att producera” säger han själv.

Min fråga kvarstår. Är det som vi som kallar oss slöjdare gör verkligen bruksföremål? Jag har sålt ett antal träräfsor. I veckan fick jag höra att en räfsa jag gjort har använts flitigt och blivit ett omtyckt bruksföremål som hållit och visat sig vara bättre och mer användbart än de massproducerade plasträfsor som skulle varit alternativet. En annan räfsa vet jag köptes bara för att hängas på väggen. När ser man på en skuren träsked som enbart ett bruksföremål som man med självklarhet stoppar i en gryta? När den säljs på IKEA och kostar 19:90 kanske. När tillverkaren är anonym och betraktar det som bruksföremål kanske. När ser man den som konst? När slöjdaren är ett välkänt namn och varumärke kanske? Och det är väl något som alla vi som slöjdar eftersträvar.
För att få ut ett anständigt pris måste vi försöka lyfta upp våra saker till konst. Samtidigt vill vi erbjuda bruksföremål som människor kan använda i sina vardagsbestyr istället för giftig plast.

Anders lyfter i slutet av intervjun frågan om marknadsföring och promotion. Vem ska sköta den? Är det en omnipotens som varje konstnär och slöjdare ska besitta? Även en slöjdare som har fått Konstnärsnämndens tioåriga stipendium kan ställa sig den frågan. ”Jag tänker på Svenska institutet, varför tar de inte dit mig och gör en separatutställning?”. Jag och Anders Lindberg lyfte också den frågan nyligen. Reaktionerna var lite att vi bara vill leva på bidrag.

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy