Den spanska körveln har spridit sig i massor vid vår fäbod. Det är en flerårig ört och både blad, stjälk, frökapsel och blomma går att äta (obs att den påminner om både odört, sprängört och vildpersilja som är giftiga). Växten har en anisliknande doft och smak. Stjälken blir hög och kraftig. Bladen är ljusgröna och stora, trekantiga och flikiga. Blommorna är vita. Den är som en stor lakritsdoftande hundkex med håriga blad.

Vi lär känna växten och först ut blev körvelbrännvin.
Man lägger bladen i glasburk och häller över brännvin så att det täcker bladen och låter stå i en vecka. Sen ska det silas och hällas på flaska.
Jag tycker tyvärr inte om sprit men någon annan får smaka och säga om den blir bra.

De här vackra brandliljorna, eller Risåstupporna som de kallas här, växter också bland all körvel.