Blogg / ahardslojdlife
Smörknivar.
10 januari 2016
Igår kväll medan jag väntade på att barnen och fyra kompisar skulle somna, nedbäddade i vardagsrummet efter ett LAN-kalas, täljde jag en av mina hittills bästa skedar. I dåligt ljus och ur ett sånt där ämne av benhård björk. Anna-Karin satt och stickade och jag täljde i fåtöljhörnan i köket. Barnen, slöjdandet och den stora kärleken. Mitt liv saknar ambitioner, jag har insett att de ofta leder en fel. Ambitioner är tomma tankar som lever i framtiden.
Under några år levde jag ensam i ett hus med barnen varannan vecka. Det var 100% markservice och korta arbetsveckor med barnen. De andra veckorna var heltidsjobb i byggbranschen, tidiga morgnar och på kvällarna orkade man bara med sig själv. Men så hade jag också de perioder då jag vilade upp mig, då täljde jag skedar i köket och högg tråg. De där perioderna var inte tillräckligt långa för att riktigt leda någonstans. Men det spelar ingen roll i det här sammanhanget. Det som det mynnade ut i var att jag började bli led på att arbeta med hus åt husfetischister, och på fritiden ta hand om mitt eget hus, bilen och gården, skriva upp, boka in och sedan bocka av livet. Jag längtade efter att bry mig om människor istället.
En vän beskrev för mig hur en satsang går till. Jag blev fascinerad av idén att vi inte är våra tankar. Allt det knasiga och ängsliga vi ger uttryck för är inte vi, på riktigt. Vi kan titta på det med någon annans klara ögon. Och om vi då inser att denna någon annan är vårt riktiga jag, det som är viktigt är inte vad du tänker, då kan du leva en tid helt utan rädslor. Kanske längre också, men för mig blev det en tid.
Jag vet inte varför jag tänker hela den här tankebanan när jag läser en ledare i expressen om att ta bort slöjden i skolan. https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/hur-manga-smorknivar-tal-sverige/ Det känns inte som om det är någon idé att ge några politiska argument när någon vill ta bort ett skolämne för att det är, typ, onödigt. Däremot så har jag egna barn och de har skolplikt. Alla vi föräldrar måste lämna våra barn i skolan varje dag klockan 8. Vare sig skolan ifråga har lyckats eller inte med att motverka mobbing eller ännu värre saker så att eleverna kan ha en dräglig arbetsmiljö. Och vare sig eller inte som skolan i fråga har lyckats få våra barn att känna att det är meningsfullt att vara i skolan. Jag tänker att alla människor måste ha möjligheten att hitta ”sin grej” här i världen för att göra den meningsfull. Gärna så tidigt som möjligt. Ska skolan då bara erbjuda dem som känner att matte och liknande ämnen är deras grej att göra det?
Artikeln har fått svar från flera människor som försvarar slöjden, både i skolan och som kulturyttring. Det är bra. Men facebookgrupper och aktivism, där går gränsen för mig. Nej, vi har alldeles för lätt att agera i affekt, och för snabbt på vissa saker. Vi behöver inte gå i försvarsställning över det här.
ps. bildernas relevans är noga övervägd ds.
10 januari 2016
