Den här senaste veckan har jag spenderat väntandes på eventuella covid-symtom efter att ha befunnit mig lite för nära elden. Och jag har stickat, massor. Två plagg! Ett personligt rekord. Dock med 7 mm stickor och minsta möjliga krångel, men ändå.  Jag älskar att sticka men är inte jättebra på det. Minns hur värdelöst jag tyckte det var under stickkursen på HV. Spände hela armarna och händerna och stickade hårt, hårt, var långsam och fattade ingenting. Nu improvisationsstickar jag nästan bara. Kollar på ett plagg jag gillar och försöker härma, löser grejer under stickningen och planerar inte så mycket. På dom premisserna tycker jag stickning är LJUVLIGT.

En liten väst stickad i två delar. Nåt märkligt garn i viskos/silke som jag (tyvärr) har massvis av, kanske ska sticka nåt mer så det blir ett set? Lite sugen på en sån här kjol:

Sen har jag också gjort den här enarmade tröjan som jag hade tänkt skulle bäras utan något under, men jag tror varken jag eller världen är redo för det.

Tidigare i höstas stickade jag en (1) socka. Har fortfarande inte stickat den andra. Absolut en svag gren hos mig (och oattraktiv egenskap hos en konsthantverkare). Bara av restgarner i trevlig 2-trådig ull.

Sen dom här vantarna, formgivna av Ulla Tagesson. Hej och hå. Den högra stickade jag förra hösten, strax efter att jag hade köpt stickpaketet med garn och mönster på Östergötlands Ullspinneri. Den är pressad med strykjärn osv. Den vänstra tog ett år innan jag tog tag i och stickade klart, den är opressad och därför mycket större än den andra – jag hoppas att det är därför. Jag har ett uselt handlag i tvåfärgsstickning och lärde mig nyligen om dominant färg och att det spelar roll om garnerna ligger över eller under i korsningen över fingret (som är så jag håller i garnet). Verkligen inte rocket science men det var inget jag hade tänkt på alls. Man kan absolut se det på tummen och vantens vänstra halva.  Men med risk att framstå som väldigt Konstfackig, så tycker jag det kan vara lite fint med sånt där. Instickad okunskap, ett litet märke på vägen. Något som jag kanske har superkoll på nästa gång jag tvåfärgsstickar. När jag länkade vantpaketet såg jag att det finns ett så fint och kul stick-kit med vantar formgivna av Britt-Marie Christoffersson som jag tycker att alla ska köpa nu:

… vilket för mig in på en lista över stickare och stickat jag gillar.

• Britt-Marie Christoffersson! Oändligt inspirerande för mig i vad hon gör, metod, attityd och syn på konstnärligt arbete. Ikon.
• Lærke Bagger. Soft inställning till stickning, hon får det att inte verka så himla svårt, eller iallafall som att det är okej att det blir fult.
• Den här klänningen. Älskar. https://nosesso.la/la-sweater-dress

En oerhört svag (som i kort) lista.

Slutligen en tröja som jag inte har stickat på sistone, men för ett par år sen. Började på ett mönster (det vita), sen freestylade jag i ärmarna med restgarner. Mycket märklig form på den men jag blir glad av den.

Sticka lugnt!

I april förra året var jag ju och tittade på Boro – nödens konst  och utlovade i inlägget om den utställningen en kommande bildkavalkad på skarvade handvävda textilier. Här kommer den! Med skarvat menar jag handvävt som sytts ihop på mitten – för att man inte haft en tillräckligt bred vävstol för den vävbredd som önskas. Jag är ju mycket intresserad av nödens estetik och den är särskilt uppenbar i något handvävt mönstrat som inte riktigt passas ihop perfekt, men nästan. Det är så mänskligt, pynt och praktiskt.

De smala intressenas textilblogg.

Bilderna är som vanligt länkar till där dom kommer ifrån.

Trasväv från Hälsingland. Smidigt med schackrutigt mönster, inte så knixigt.

Täcke från Östergötland. Munkabälte.

Ett till täcke från Östergötland (det blir många täcken).

Täcket ovan som också har den här genialiska lagningen som jag postat nån gång förut. Love!!

Täcke, från Östergötland.

Täcke i rosengång från Hälsingland. Bredden på den här är bara 125 cm – alltså har man vävt typ 63 cm brett, det är verkligen en liten vävstol. Vänstra sidan är bra mycket mer sliten, kanske har den legat nedåt om det använts som sängtäcke?

Täcke i munkabälte.

Bordtäcke i rosengång. Känns som att man försökte göra två mycket lika delar tills det mörka garnet tog slut och då kunde man lika gärna freestylea lite.

Den här! Den minns jag så väl från när jag gick på HV och skulle hålla ett föredrag om ryor. Den är från Uppland och daterad till 1773 (!!).

Smålandsväv.

Väldigt prydligt ihoppassat!

En skarv som inte är helt tydlig, men den finns där! Prydnadsrya från Uppland. Snyggt med den blåa sicksacklinjen med svart kontur.

Här är nåt som inte ens ska passa ihop i mönster. Bäddtäcke från Dalarna.

Rya från tidigt 1800-tal

Hästtäcke. Gulligt.

Otroligt väl osynliggjord söm.

Men här på baksidan ser man ändå att den finns. Så fint.

Okej det här är absolut sista. Knappt synlig skarv här heller – men så otroligt nice mönstring. Emo-cute rosa (egentligen rött som bleknat) och svarta kors. Rock n roll rya.

Mitt liv har blivit blessed med en helt intakt spinnrock som jag hittade på Myrorna Södra Förstadsgatan för 49 kr. 49 kr?! Sa jag. Ja snälla bara ta den, sa killen i kassan.

Den är i ett ljust trä med (tror jag) handsmidda detaljer och går som tåget. Jag har tidigare bara spunnit på spinnrockar av modernare snitt (Louët S 10 och Ashford traveller) och det tog ett tag innan jag vande mig vid det här gigantiska hjulet. Den är snabb och svår att trampa långsamt. Fattade efter lite googlande att det här är en linrock, en linrock har nyss nämnda stort hjul som driver på snabbt och små krokar på spinnvingen med täta avstånd.

Jag har bara en spole och jag trodde först att det skulle vara ett problem, men det funkar såklart hur bra som helst. Jag är ganska dålig på att ta pauser och tänka på ergonomi så att tvingas göra ett annat moment (nysta) efter varje fylld spole är nog inte helt dumt. Det jag spunnit nu är finull från lamm och det blir ungefär 50 grams nystan om jag fyller spolen.

Sen ska det tvinnas ihop också.

Här har jag spunnit en lite tjockare tråd för att tvinna ihop med ett 16/1 lingarn.

Så fint faktiskt! Tycker det känns fräscht och cute.

Och en bild jag tog idag när jag spunnit, tvinnat och tvättat allt och det är färdigt för leverans. Nu tror jag att nästa spinnprojekt blir att fortsätta spinna det grova mattgarnet av helsingeull som jag började med i somras och spåna på vad det ska bli.

Det senaste jag gjort till mig själv är en dörrmatta till min nya lilla lägenhet. Schackrutig i bindningen taqueté med bomullstrasor som inslag. Två begagnade underlakan gick åt.

Jag är helt insnöad på att göra taglade fransar på allt så det fick det bli. Eftersom varpen var gles, 3 tr/cm, la jag i varje frans till trådar från efsingar jag hade från en linvarp. Såhär tjocka och fina blev dom då, och ger typ ett tecknat stiliserat uttryck som jag gillar.