Blogg / Linn Karlsson

pynt och praktiskt

21 januari 2021
pynt och praktiskt

Läste på Sveriges enda blogg om en inredningsspaning för 2021 som handlar om att välja möblemang och stilar kanske efter vad man faktiskt behöver och använder, och inte så mycket baserat på trender och vad som är ”normalt” att ha hemma. Tänker att dom flesta som inte har obegränsat med plats redan håller på så, men hoppas på mer av det tänket, långsiktigt personligt och mindre deppiga skitgrejer. Och mer kul? Vill alltid ha mer kul. Här kommer en rad kul grejer från digitaltmuseum.se, mer kul än så händer fortfarande inte i det här lilla livet, men konstigt vore väl annars.

Alla bilder är också en länk till där dom kommer ifrån.

Jag önskar mig ett hem där alla mina grejer är såhär. Kolla vad fint? En vävstol som också är ett bord. Så Pettson. Jag har aldrig sett något sånt förut och det står ingen information om funktion under bilden, men jag hoppas att det åts ostmacka och kaffe vid bordet på morgonen, sen kunde hon fälla upp bordsskivan och väva lite. Gulligt och smart för hemvävningen. Om nån ser en sån på loppis, mejla mig tack.

Annat fint?

En metallförstärkt skyttel från 1765 (?!). Både pynt och praktiskt. Livsfarligt att väva med flisig skyttel.

Snygga vantar bara. Och genompraktiska.

 

Ett helt ljuvligt livstycke som jag vill kopiera av direkt. Så fint!! Den här har nån levt livet i för 200 år sedan i Småland.

Mer bisarra stygn, se föregående inlägg. Tokerier!! En tunn och tät gåsöga i fina trevliga färger. Boom, lagar hålet med ett skosnöre. Vad är det som pågår? Jag är så intresserad, och inspirerad, av dom här hänsynslösa lagningarna.

 

Strumpstickshållare! Behöver! Finns såna? Googlade men hittade inget. Eller jo, det här, men då är jag hellre utan. Piphuvuden av mässing med elastisk snodd. Från första halvan av 1900-talet verkar det som.

Strumpstickhållare, igen. I form av tofflor. I silver. Producerade 1860. Mums.

Slutligen… Något från samtiden. Hallå? Ja det är ett litet prov på kuddväv som vanligt. Ull från alla håll och kanter.

Skedade om och vävde två små prover på rundväv

Klippte inte isär proverna utan sydde bara en söm nertill vid varpen emellan respektive vävprov, fållade kanterna. Voila – två fickor. Lägg till handtag – en handväska. Som det får plats nästan ingenting i. Mer pynt än praktiskt, men en konstruktionslösning att tänka på kanske.

21 januari 2021
Blogg / Linn Karlsson

Ett litet hej…

6 april 2021
Ett litet hej…

…från en stökig liten väv gjord på effsingar. Hörs snart igen!

 

6 april 2021
Blogg / Linn Karlsson

Om en socka

23 december 2020
Om en socka

Jag hänger mycket på digitaltmuseum.se.  Cool points! Har så mycket skärmdumpningar därifrån, men upptäckte nyligen att sidan kan fungera som Pinterest, och det älskar man ju tyvärr. Sortera saker och bilder i askar och mappar med teman och etiketter. Kolla bara på den här bilden, till och med en av våra mest rock ’n’ roll håller på såhär.

Idag – om en socka. Hittade den här bilden i september kan jag se i min telefon, och har tänkt på den emellanåt sen dess. Vilket obekymrat liv va, när man kan ägna sig åt att tänka på en strumpa man sett på bild. Ljuvligt! Tryck på första bilden för att komma till sockans sida på digitalt museum.

Okej. Den här sockan. Det är något med den som gör mig… varm.

Jag gillar att laga kläder, även om jag inte behöver göra det så ofta. Man sliter ju inte direkt ut kläder. Det är kanske nån strumpa, söm som spruckit eller en kofta som malen har borrat sig igenom. Att laga kläder och fortsätta bära dom är lite att befinna sig i mallighetens högborg. Jag lagar inte kläder för att jag mååste, för att annars har jag inte någon skjorta att ta på mig eller strumpor att värma fötterna med, utan det är ett aktivt val och lika mycket ett statement, en åsiktsmanifestering. Det är väl det visible mending-svängen handlar om, att göra en lagning så pass synlig att folk fattar vad man håller på med. Att det inte ska kunna misstas för att man är fattig, utan att man har kapital nog (på alla fronter) att göra nånting skoj av det. Sen är det förmodligen så att dom flesta som håller på med spexiga synliga lagningar gör det utan att slå knut på sig själva, och det är nog det bästa alternativet. Hur som helst, en lagning är bättre än ingen lagning, jag önskar kanske bara att det kunde neutraliseras lite och att ett lappat knä inte behövde ses som ett litet konstnärligt verk i sig för att kunna bäras. Jag tror det är därför jag gillar den här sockan så mycket. Den ser ut att vara gjord på en kvart med ena ögat på tv:n (det är inte nödvändigtvis receptet på en bra lagning, men jag uppskattar attityden). 

Det står i beskrivningen att den är ”mycket stoppad och lappad, delvis svårt att avgöra vad som är den ursprungliga sockan och vad som är senare lagningar.” Så många frågor. Jag gissar att skaftet tillhör den ursprungliga sockan som ser ut att vara en tunn fin(are) ullstrumpa. Sen har man sytt på nån slags sula av två olika mycket grövre stickade bitar. Varför skulle man vilja ha en sån grov sula på en strumpa? Var grundstrumpan trasig under hela foten? Kanske så tunnsliten? Sen stygnen, som ser ut att vara sydda av ett barn eller någon som är full. Om man lagt så mycket möda vid att laga, och eventuellt flera gånger, varför har man inte försökt göra det lite tätare, med mindre stygn? Gjort en mer långsiktig stoppning. Den här är lagad lite som att den ska hålla det närmsta dygnet. Det kanske är så? Med den där tjockleken på garn och nål måste man ju ha gjort nya hål i strumpan. Över hälen kan man se att det gjorts en stoppning i tuskaft, vilket ändå lär betyda att det är någon som har haft lite koll på strumpstoppning. Vem har lagat, varför på det här viset och när? Är det nån som verkligen bara haft ett par strumpor och inte kunnat skaffa nya, eller nån som är tokigt sparsam? Jag har eventuellt blivit knäpp av att titta på den här bilden så mycket men jag tycker också att sockan är väldigt snygg. Färgställningen! Obryddheten! Mixen av grovt och tunt! 

Mitt egna bidrag till projekt stoppa och laga till förbannelse är dom här sockarna. Jag har haft dom i 10-15 år, mamma köpte dom på Söderköpings julmarknad till nån jul. Helt perfekta sockar och som synes har jag stoppat dom en del. Det ska bli spännande att se hur länge jag kan ha kvar dom och hur mycket av min socka som kommer vara kvar och hur mycket som kommer vara utbytt till slut. ”Spännande”. Det är det lilla i livet som betyder. :)))

God Jul!

23 december 2020
Blogg / Linn Karlsson

resting knit face. ett litet inlägg om stickning

15 november 2020
resting knit face. ett litet inlägg om stickning

Den här senaste veckan har jag spenderat väntandes på eventuella covid-symtom efter att ha befunnit mig lite för nära elden. Och jag har stickat, massor. Två plagg! Ett personligt rekord. Dock med 7 mm stickor och minsta möjliga krångel, men ändå.  Jag älskar att sticka men är inte jättebra på det. Minns hur värdelöst jag tyckte det var under stickkursen på HV. Spände hela armarna och händerna och stickade hårt, hårt, var långsam och fattade ingenting. Nu improvisationsstickar jag nästan bara. Kollar på ett plagg jag gillar och försöker härma, löser grejer under stickningen och planerar inte så mycket. På dom premisserna tycker jag stickning är LJUVLIGT.

En liten väst stickad i två delar. Nåt märkligt garn i viskos/silke som jag (tyvärr) har massvis av, kanske ska sticka nåt mer så det blir ett set? Lite sugen på en sån här kjol:

Sen har jag också gjort den här enarmade tröjan som jag hade tänkt skulle bäras utan något under, men jag tror varken jag eller världen är redo för det.

Tidigare i höstas stickade jag en (1) socka. Har fortfarande inte stickat den andra. Absolut en svag gren hos mig (och oattraktiv egenskap hos en konsthantverkare). Bara av restgarner i trevlig 2-trådig ull.

Sen dom här vantarna, formgivna av Ulla Tagesson. Hej och hå. Den högra stickade jag förra hösten, strax efter att jag hade köpt stickpaketet med garn och mönster på Östergötlands Ullspinneri. Den är pressad med strykjärn osv. Den vänstra tog ett år innan jag tog tag i och stickade klart, den är opressad och därför mycket större än den andra – jag hoppas att det är därför. Jag har ett uselt handlag i tvåfärgsstickning och lärde mig nyligen om dominant färg och att det spelar roll om garnerna ligger över eller under i korsningen över fingret (som är så jag håller i garnet). Verkligen inte rocket science men det var inget jag hade tänkt på alls. Man kan absolut se det på tummen och vantens vänstra halva.  Men med risk att framstå som väldigt Konstfackig, så tycker jag det kan vara lite fint med sånt där. Instickad okunskap, ett litet märke på vägen. Något som jag kanske har superkoll på nästa gång jag tvåfärgsstickar. När jag länkade vantpaketet såg jag att det finns ett så fint och kul stick-kit med vantar formgivna av Britt-Marie Christoffersson som jag tycker att alla ska köpa nu:

… vilket för mig in på en lista över stickare och stickat jag gillar.

  • Britt-Marie Christoffersson! Oändligt inspirerande för mig i vad hon gör, metod, attityd och syn på konstnärligt arbete. Ikon.
  • Lærke Bagger. Soft inställning till stickning, hon får det att inte verka så himla svårt, eller iallafall som att det är okej att det blir fult.
  • Den här klänningen. Älskar. https://nosesso.la/la-sweater-dress

 

En oerhört svag (som i kort) lista.

Slutligen en tröja som jag inte har stickat på sistone, men för ett par år sen. Började på ett mönster (det vita), sen freestylade jag i ärmarna med restgarner. Mycket märklig form på den men jag blir glad av den.

Sticka lugnt!

15 november 2020

Vill du läsa fler artiklar om slöjd?

Prenumerera så får du tillgång till hela vår sajt.
Prenumerera

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy