Torsdag fredag och lördag var det hantverksfestival i Fågelsjö, på Fågelsjö gammelgård. Det var några år sedan jag var i Fågelsjö och hade kurs; närmare bestämt slutet på nittiotalet. Nu hade jag en täljkurs i två dagar, sedan var det hantverksdag. Det var speciellt att återse de fantastiska kurslokalerna och välbekanta miljöerna och åter uppleva den moderna slöjdhistoriens vingslag. I Wille Sundqvists bok Tälja med kniv och yxa finns beskrivet en legendarisk kurs i trågtillverkning i Fågelsjö 1989. I den gamla ladan där alla kurser hålls så står de gamla trågkubbarna som gjordes till kursen med Wille kvar. Och i yxstället på väggen hänger yxorna och tjäcklorna.

Många trevliga möten blev det under dagarna. Framförallt med de andra kursledarna, kursdeltagarna och hantverkarna på hantverksdagen, men även lite mer överraskande möten med kollegor bland besökarna.

I slutet på juli har jag kurs i tråghuggning på Sätergläntan. Anmäl dig!

https://www.saterglantan.se/produkt/hugga-trag-2024/

På Ljusdalsbygdens museum i Ljusdal hugger jag i utställningen På Fri Hand, som är finansierad med projektmedel från Nämnden för hemslöjdsfrågor. Det är en utställning med fokus på att ta tillvara material från grunden. Bara detta – att se materialet trä som en möjlighet redan där det står på rot, eller för den delen ligger fällt på plats – är något som snabbt försvinner i ett konsumtionsmönster där vi har blivit vana vid att se allt processat. En man som besökte min verkstad för en tid sedan frågade vart jag fick tag på material och vad jag använde. Eftersom min verkstad är omgiven av uppvuxen tät skog som inte blivit gallrad eller rörd på många år så kändes frågan lite märklig. Han förtydligade sig med att fråga vart han kunde köpa material till sitt slöjdande.

Men jag har tidigare fått samma sorts fråga kring min slöjd; en gång när jag satt och täljde skedar i min öppna verkstad på Stenegård i Järvsö frågade en kvinna vad man skulle använda mina skedar till. Hennes fråga gav mig en känsla av att vi bara förväntar oss att finna bruksföremål i stora varuhus, där det står tydligt ”kök” på en stor skylt som visar oss vägen till hyllmetrar med massproducerade varor. Det är för många människor bara det man förknippar med köp. Att köpa en sked av någon som precis har tagit en bit färskt trä och processat framför dina ögon är en mycket ovan situation för många människor. Så ovan att vi inte förstår vad som händer. ”Vad är det du har gjort?” Vi är mer bekväma med och präglade på mellanhänder, grossistled, återförsäljare, och kanske mest av allt reklam. Faktiskt, tror jag. Och det är ingen värdering i det.

Så mannen som ville hitta slöjdvirke såg nog framför sig hur jag åkte till någon byggvaruhandel och rullade in med släpet till avdelningen för ”prima färskt slöjdvirke”.

För några veckor sedan höll jag en föreläsning om min slöjd för ett nätverk för skog och skogsprodukter i Gästrikland. Jag skulle prata om min slöjd utifrån vad skogen har för betydelse för min slöjd. Och när jag tänkte efter så insåg jag att jag har tagit skogen helt för given. Den är så nära, själva förutsättningen för det jag gör. Men det är nog det som gör slöjden unik, och det är det vi vill visa i utställningen På Fri Hand. Den unika produktionsformen, dess möjligheter och potential även inom inredning och bygge. Ett hantverksmässigt kunnande och tänkande är en förutsättning om vi vill öka förädlingsgraden på vår skog