Blogg / Linn Karlsson

Om en socka

23 december 2020
Om en socka

Jag hänger mycket på digitaltmuseum.se.  Cool points! Har så mycket skärmdumpningar därifrån, men upptäckte nyligen att sidan kan fungera som Pinterest, och det älskar man ju tyvärr. Sortera saker och bilder i askar och mappar med teman och etiketter. Kolla bara på den här bilden, till och med en av våra mest rock ’n’ roll håller på såhär.

Idag – om en socka. Hittade den här bilden i september kan jag se i min telefon, och har tänkt på den emellanåt sen dess. Vilket obekymrat liv va, när man kan ägna sig åt att tänka på en strumpa man sett på bild. Ljuvligt! Tryck på första bilden för att komma till sockans sida på digitalt museum.

Okej. Den här sockan. Det är något med den som gör mig… varm.

Jag gillar att laga kläder, även om jag inte behöver göra det så ofta. Man sliter ju inte direkt ut kläder. Det är kanske nån strumpa, söm som spruckit eller en kofta som malen har borrat sig igenom. Att laga kläder och fortsätta bära dom är lite att befinna sig i mallighetens högborg. Jag lagar inte kläder för att jag mååste, för att annars har jag inte någon skjorta att ta på mig eller strumpor att värma fötterna med, utan det är ett aktivt val och lika mycket ett statement, en åsiktsmanifestering. Det är väl det visible mending-svängen handlar om, att göra en lagning så pass synlig att folk fattar vad man håller på med. Att det inte ska kunna misstas för att man är fattig, utan att man har kapital nog (på alla fronter) att göra nånting skoj av det. Sen är det förmodligen så att dom flesta som håller på med spexiga synliga lagningar gör det utan att slå knut på sig själva, och det är nog det bästa alternativet. Hur som helst, en lagning är bättre än ingen lagning, jag önskar kanske bara att det kunde neutraliseras lite och att ett lappat knä inte behövde ses som ett litet konstnärligt verk i sig för att kunna bäras. Jag tror det är därför jag gillar den här sockan så mycket. Den ser ut att vara gjord på en kvart med ena ögat på tv:n (det är inte nödvändigtvis receptet på en bra lagning, men jag uppskattar attityden). 

Det står i beskrivningen att den är ”mycket stoppad och lappad, delvis svårt att avgöra vad som är den ursprungliga sockan och vad som är senare lagningar.” Så många frågor. Jag gissar att skaftet tillhör den ursprungliga sockan som ser ut att vara en tunn fin(are) ullstrumpa. Sen har man sytt på nån slags sula av två olika mycket grövre stickade bitar. Varför skulle man vilja ha en sån grov sula på en strumpa? Var grundstrumpan trasig under hela foten? Kanske så tunnsliten? Sen stygnen, som ser ut att vara sydda av ett barn eller någon som är full. Om man lagt så mycket möda vid att laga, och eventuellt flera gånger, varför har man inte försökt göra det lite tätare, med mindre stygn? Gjort en mer långsiktig stoppning. Den här är lagad lite som att den ska hålla det närmsta dygnet. Det kanske är så? Med den där tjockleken på garn och nål måste man ju ha gjort nya hål i strumpan. Över hälen kan man se att det gjorts en stoppning i tuskaft, vilket ändå lär betyda att det är någon som har haft lite koll på strumpstoppning. Vem har lagat, varför på det här viset och när? Är det nån som verkligen bara haft ett par strumpor och inte kunnat skaffa nya, eller nån som är tokigt sparsam? Jag har eventuellt blivit knäpp av att titta på den här bilden så mycket men jag tycker också att sockan är väldigt snygg. Färgställningen! Obryddheten! Mixen av grovt och tunt! 

Mitt egna bidrag till projekt stoppa och laga till förbannelse är dom här sockarna. Jag har haft dom i 10-15 år, mamma köpte dom på Söderköpings julmarknad till nån jul. Helt perfekta sockar och som synes har jag stoppat dom en del. Det ska bli spännande att se hur länge jag kan ha kvar dom och hur mycket av min socka som kommer vara kvar och hur mycket som kommer vara utbytt till slut. ”Spännande”. Det är det lilla i livet som betyder. :)))

God Jul!

23 december 2020
Blogg / Linn Karlsson

Dörrmatta

17 november 2021
Dörrmatta

Det senaste jag gjort till mig själv är en dörrmatta till min nya lilla lägenhet. Schackrutig i bindningen taqueté med bomullstrasor som inslag. Två begagnade underlakan gick åt.

Jag är helt insnöad på att göra taglade fransar på allt så det fick det bli. Eftersom varpen var gles, 3 tr/cm, la jag i varje frans till trådar från efsingar jag hade från en linvarp. Såhär tjocka och fina blev dom då, och ger typ ett tecknat stiliserat uttryck som jag gillar.

 

 

17 november 2021
Blogg / Linn Karlsson

Lite om spinning

14 augusti 2021
Lite om spinning

Jag har spenderat ett par veckor hos min mamma där hon bor på östgötska landsbygden, och frågade en av hennes grannar om jag kunde få lite ull. Det fick jag. Och låna en spinnrock! Jag är helt nybörjare på spinning förutom en dag på Stockholms länsmuseum när jag gick på HV, då fick vi spinna på slända och det var så otroligt svårt. Nu tyckte jag att det var väldigt mycket lättare, vet inte om spinnrock bara är väldigt mycket enklare eller om den här spinnrocken är väldigt bra? Nybörjare som sagt. Älskar att vara nybörjare och lära mig nya saker

Jag kan inte såå mycket om ull men det här är ull från Helsingefår. Brun och osorterad, typ ganska grov kändes den? Jag sorterade inte utan körde bara på. Ska lära mig sortera en annan gång.

Först tvätt i stora hinkar i nån timme. Tog ingen bild men det gör inget för det såg bara äckligt ut. Brunt ogenomskinligt vatten. Sen tork på mammas (oanvända) pallkragar. Det har sagts förut men… Ull är magiskt. Tvättar sig självt i vatten.

Nät över så inget blåser bort.

Sen när det torkat lääänge, typ en dag, så började jag karda. Önskar att jag hade en kardmaskin för det här med att karda med två små kardor för hand, det tar verkligen tid… Och gör ont? Har haft rivmärken lite överallt efter kardning. Men kolla vad vackert! Låånga blanka täckhår.

Sen har jag övat på att spinna och spunnit framför OS

Och spunnit så tunt jag kunnat!

Tvinnat garn med katten i knät. Här tvinnar jag helsingeullen med en lite äcklig vit ull från köttfår som typ inte gick att spinna jämt.

Spunnit utomhus för att få lite bränna.

Såhär blev en enkel spunnen tråd, försökte spinna den så jämt som möjligt. Det är sticksigt och ganska hårt men tänker att det är bra som mattull eller ryagarn. Absolut inget att ha nära kroppen iallafall. Jag tror att jag spann i Z och tvinnade i S i dom flesta garnerna.

Och såhär blev garnerna sen! Fick ihop ett par härvor av tvåtrådiga garner, och har fått sån nyväckt intresse för detta att jag måste åka hem och spinna ännu mer snarast. Och ev skaffa en egen spinnrock och kardmaskin. Tills dess får jag tänka ut nåt projekt att göra av mina stickiga men blanka fina garner. Svårt att fånga på bild, men ullen har verkligen en hög glans i sig. De tvåfärgade garnerna gjorde jag med en grå ull av oklar härkomst som fanns i ett förråd. Tycker det är fint att ojämnheter i spinningen blir tydligare om man har två färger. Next level känsla att tillverka material!

14 augusti 2021
Blogg / Linn Karlsson

Nytt rum för vävstolen

22 juni 2021
Nytt rum för vävstolen

Hej och välkomna till min nya arbetsplats! Ett ljust och ljuvligt svalt källarhörn.

Alltid imponerad av mig själv när jag lyckats montera upp vävstolen själv. Det går, om man inte har så brådis.

Här kan jag sitta och göra fina fransar och titta på tv.

Eller äta en knäckemacka och planera nåt.

Det kan vara stökigt men bara man städar lite innan man går hem så går det bra.

Och en somrig färgkombo. Glad sommar!

22 juni 2021

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram