Idag har jag träningsvärk i underarmarna för igår snickrade jag ihop en väggvarpa, eller en varpram som det också kallas. Jag har ju nu min vävstol och har genom året samlat på mig det mesta som behövs till den, förutom en varpa. Jag ser (nästan) alltid över om jag kan göra det jag behöver själv eller annars hitta det second hand. Inget originellt där egentligen, men jag känner att det rimmar bra med min konsthantverkspraktik. Hur som fick jag ett ryck igår när jag vaknade tidigt och låg och tänkte på att jag behöver sätta igång med ett nytt vävprojekt, att jag åtminstone skulle kika på vad jag har för resurser hemma för att lösa en varpa. Jag har lyckan (enligt mig själv) att bo i ett gammalt hus med rivningskontrakt där en mängd människor kommit och gått genom åren och lämnat all möjlig skräp, eller material, i förråd och källare. I skjulet hittade jag en lång och lyckligtvis torr regel och sågade till den efter måtten jag skulle ha.

Vad du behöver för att bygga en väggvarpa exakt så som jag gjorde:

• en minst 3 m lång regel som är torr och relativt fräsch
• en såg
• en penna
• något att mäta med
• en hammare
• 4 långa spikar
• en borrmaskin och borrar
• 15 rundstavar (mina är typ 22 cm långa men man skulle verkligen kunna kapa 4-5 cm av dom). Desto fler/färre stavar på sidorna, desto längre/kortare varplängd. Min varpar cirka 8 m.

Jag gör typ aldrig detaljerade skisser, tror mest jag gör nån liten skiss för att komma ihåg ungefär vad det är jag ska göra…? Det vanliga i en varpställning är 0,75 m eller 1 m mellan punkterna varpen spänns över. Jag gjorde en 0,75:a eftersom varpan skulle få plats på en liten väggyta i mitt rum. Det är ingen millimeterprecision vi jobbar med i det här projektet, de längre delarna är cirka 79 cm och de korta cirka 70 cm.

Förborra hål, sen hamra i en rejäl spik i hörnen.

Sen kom det verkligt knixiga fuskbyggandet, att få till hålen som rundstavarna skulle ner i. Jag hade ingen borr som var perfekt för diametern på rundstavarna, men jag kunde göra grundhålet och sen karva lite. Täljde till stavarna och så passade dom perfekt. Stavarna ska sitta stadigt i! Rundstavarna förresten, dom hade jag glömt att jag hade. Fick med dom när jag köpte en hemmasnickrad vävstol av en tant och farbror i Norrköping för nåt år sen. Jag är superdålig på att säga nej till material och redskap som *kan vara bra att ha*, och dom skickade med alla möjliga träattiraljer till nåt oavslutat snickeriprojekt som hade med vävning att göra, däribland dom här rundstavarna. Och dom kom ju till användning, one man’s trash is another man’s treasure osv.

Klart och uppe på väggen! Eller nästan klart, jag ska sätta i en till stav där till höger om skälet när min träningsvärk gått över. Men, väldigt enkel konstruktion för en ovan snickare som jag! Kanske ska jag måla den nån gång om jag får lust. Dock kan jag verkligen uppskatta icke-estetiken i något som bara fyller en funktion och består av ihopplockat jox? Olika sorters trä, lite flisiga hål, man tar det som finns. En icke-estetik som absolut blir en estetik formad av behov, funktion, ta vara på-metod. Låter det präktigt?

Spinna, varpa, väva, så har vi hållt på.

Tveksam om det är varpning som pågår i den här bilden, kanske snarare nån slags kamning av silke? Vet ej, men hur som är det gulligt att tänka på hur länge handvävning har fungerat på ungefär samma sätt, och hur många människor genom århundradena man hade kunnat prata om vävning med på ungefär samma sätt som vi gör idag.

Inspirerande artikel jag läste härom veckan om hur man kan se på slöjd. Gör, spika, sy!

I april förra året var jag ju och tittade på Boro – nödens konst  och utlovade i inlägget om den utställningen en kommande bildkavalkad på skarvade handvävda textilier. Här kommer den! Med skarvat menar jag handvävt som sytts ihop på mitten – för att man inte haft en tillräckligt bred vävstol för den vävbredd som önskas. Jag är ju mycket intresserad av nödens estetik och den är särskilt uppenbar i något handvävt mönstrat som inte riktigt passas ihop perfekt, men nästan. Det är så mänskligt, pynt och praktiskt.

De smala intressenas textilblogg.

Bilderna är som vanligt länkar till där dom kommer ifrån.

Trasväv från Hälsingland. Smidigt med schackrutigt mönster, inte så knixigt.

Täcke från Östergötland. Munkabälte.

Ett till täcke från Östergötland (det blir många täcken).

Täcket ovan som också har den här genialiska lagningen som jag postat nån gång förut. Love!!

Täcke, från Östergötland.

Täcke i rosengång från Hälsingland. Bredden på den här är bara 125 cm – alltså har man vävt typ 63 cm brett, det är verkligen en liten vävstol. Vänstra sidan är bra mycket mer sliten, kanske har den legat nedåt om det använts som sängtäcke?

Täcke i munkabälte.

Bordtäcke i rosengång. Känns som att man försökte göra två mycket lika delar tills det mörka garnet tog slut och då kunde man lika gärna freestylea lite.

Den här! Den minns jag så väl från när jag gick på HV och skulle hålla ett föredrag om ryor. Den är från Uppland och daterad till 1773 (!!).

Smålandsväv.

Väldigt prydligt ihoppassat!

En skarv som inte är helt tydlig, men den finns där! Prydnadsrya från Uppland. Snyggt med den blåa sicksacklinjen med svart kontur.

Här är nåt som inte ens ska passa ihop i mönster. Bäddtäcke från Dalarna.

Rya från tidigt 1800-tal

Hästtäcke. Gulligt.

Otroligt väl osynliggjord söm.

Men här på baksidan ser man ändå att den finns. Så fint.

Okej det här är absolut sista. Knappt synlig skarv här heller – men så otroligt nice mönstring. Emo-cute rosa (egentligen rött som bleknat) och svarta kors. Rock n roll rya.

Mitt liv har blivit blessed med en helt intakt spinnrock som jag hittade på Myrorna Södra Förstadsgatan för 49 kr. 49 kr?! Sa jag. Ja snälla bara ta den, sa killen i kassan.

Den är i ett ljust trä med (tror jag) handsmidda detaljer och går som tåget. Jag har tidigare bara spunnit på spinnrockar av modernare snitt (Louët S 10 och Ashford traveller) och det tog ett tag innan jag vande mig vid det här gigantiska hjulet. Den är snabb och svår att trampa långsamt. Fattade efter lite googlande att det här är en linrock, en linrock har nyss nämnda stort hjul som driver på snabbt och små krokar på spinnvingen med täta avstånd.

Jag har bara en spole och jag trodde först att det skulle vara ett problem, men det funkar såklart hur bra som helst. Jag är ganska dålig på att ta pauser och tänka på ergonomi så att tvingas göra ett annat moment (nysta) efter varje fylld spole är nog inte helt dumt. Det jag spunnit nu är finull från lamm och det blir ungefär 50 grams nystan om jag fyller spolen.

Sen ska det tvinnas ihop också.

Här har jag spunnit en lite tjockare tråd för att tvinna ihop med ett 16/1 lingarn.

Så fint faktiskt! Tycker det känns fräscht och cute.

Och en bild jag tog idag när jag spunnit, tvinnat och tvättat allt och det är färdigt för leverans. Nu tror jag att nästa spinnprojekt blir att fortsätta spinna det grova mattgarnet av helsingeull som jag började med i somras och spåna på vad det ska bli.

Det senaste jag gjort till mig själv är en dörrmatta till min nya lilla lägenhet. Schackrutig i bindningen taqueté med bomullstrasor som inslag. Två begagnade underlakan gick åt.

Jag är helt insnöad på att göra taglade fransar på allt så det fick det bli. Eftersom varpen var gles, 3 tr/cm, la jag i varje frans till trådar från efsingar jag hade från en linvarp. Såhär tjocka och fina blev dom då, och ger typ ett tecknat stiliserat uttryck som jag gillar.