Blogg / Linn Karlsson

Man tager vad man haver och gör det som behövs göras

4 september 2020
Man tager vad man haver och gör det som behövs göras

Idag har jag träningsvärk i underarmarna för igår snickrade jag ihop en väggvarpa, eller en varpram som det också kallas. Jag har ju nu min vävstol och har genom året samlat på mig det mesta som behövs till den, förutom en varpa. Jag ser (nästan) alltid över om jag kan göra det jag behöver själv eller annars hitta det second hand. Inget originellt där egentligen, men jag känner att det rimmar bra med min konsthantverkspraktik. Hur som fick jag ett ryck igår när jag vaknade tidigt och låg och tänkte på att jag behöver sätta igång med ett nytt vävprojekt, att jag åtminstone skulle kika på vad jag har för resurser hemma för att lösa en varpa. Jag har lyckan (enligt mig själv) att bo i ett gammalt hus med rivningskontrakt där en mängd människor kommit och gått genom åren och lämnat all möjlig skräp, eller material, i förråd och källare. I skjulet hittade jag en lång och lyckligtvis torr regel och sågade till den efter måtten jag skulle ha.

Vad du behöver för att bygga en väggvarpa exakt så som jag gjorde:

  • en minst 3 m lång regel som är torr och relativt fräsch
  • en såg
  • en penna
  • något att mäta med
  • en hammare
  • 4 långa spikar
  • en borrmaskin och borrar
  • 15 rundstavar (mina är typ 22 cm långa men man skulle verkligen kunna kapa 4-5 cm av dom). Desto fler/färre stavar på sidorna, desto längre/kortare varplängd. Min varpar cirka 8 m.

Jag gör typ aldrig detaljerade skisser, tror mest jag gör nån liten skiss för att komma ihåg ungefär vad det är jag ska göra…? Det vanliga i en varpställning är 0,75 m eller 1 m mellan punkterna varpen spänns över. Jag gjorde en 0,75:a eftersom varpan skulle få plats på en liten väggyta i mitt rum. Det är ingen millimeterprecision vi jobbar med i det här projektet, de längre delarna är cirka 79 cm och de korta cirka 70 cm.

Förborra hål, sen hamra i en rejäl spik i hörnen.

Sen kom det verkligt knixiga fuskbyggandet, att få till hålen som rundstavarna skulle ner i. Jag hade ingen borr som var perfekt för diametern på rundstavarna, men jag kunde göra grundhålet och sen karva lite. Täljde till stavarna och så passade dom perfekt. Stavarna ska sitta stadigt i! Rundstavarna förresten, dom hade jag glömt att jag hade. Fick med dom när jag köpte en hemmasnickrad vävstol av en tant och farbror i Norrköping för nåt år sen. Jag är superdålig på att säga nej till material och redskap som *kan vara bra att ha*, och dom skickade med alla möjliga träattiraljer till nåt oavslutat snickeriprojekt som hade med vävning att göra, däribland dom här rundstavarna. Och dom kom ju till användning, one man’s trash is another man’s treasure osv.

Klart och uppe på väggen! Eller nästan klart, jag ska sätta i en till stav där till höger om skälet när min träningsvärk gått över. Men, väldigt enkel konstruktion för en ovan snickare som jag! Kanske ska jag måla den nån gång om jag får lust. Dock kan jag verkligen uppskatta icke-estetiken i något som bara fyller en funktion och består av ihopplockat jox? Olika sorters trä, lite flisiga hål, man tar det som finns. En icke-estetik som absolut blir en estetik formad av behov, funktion, ta vara på-metod. Låter det präktigt?

Spinna, varpa, väva, så har vi hållt på.

Tveksam om det är varpning som pågår i den här bilden, kanske snarare nån slags kamning av silke? Vet ej, men hur som är det gulligt att tänka på hur länge handvävning har fungerat på ungefär samma sätt, och hur många människor genom århundradena man hade kunnat prata om vävning med på ungefär samma sätt som vi gör idag.

Inspirerande artikel jag läste härom veckan om hur man kan se på slöjd. Gör, spika, sy!

4 september 2020
Blogg / Linn Karlsson

VÄV!

16 september 2020
VÄV!

Efter examen fick jag och min vävkompanjon Agnes Eriksson möjligheten att vara med i VÄV och berätta om våra projekt. På grund av coronahärjandet fick vi skriva våra texter själva, jag tyckte det var svårt att hålla sig så kort och ändå få med allt, men det blev nog ganska fint ändå. Läs i senaste numret av Vävmagasinet!

Agnes och hennes viktiga arbete

Extra kul tycker jag det var att våra vävlärare Amica Sundström och Åsa Pärson var med i samma nummer. Här bild på Åsas fina glashandduk som det bjuds på vävnota till i tidningen.

16 september 2020
Blogg / Linn Karlsson

En ut, en in

15 augusti 2020
En ut, en in

Så många gånger det senaste halvåret som jag monterat ner och monterat upp vävstolar, och i torsdags var det dags igen. Börjar bli ett proffs. Flyttade hem en vävstol från Konstfack när corona stängde ner universiteten, för att kunna väva mitt exjobb hemma istället. Nu skulle den ut och tillbaka till skolan, och en ny in!

Montera ner…
Agge och jag på våra nya vävpallar med våra nya vävstolar i skåpbilen. Eller ”nya” för oss då, de har nog tjänat hur många studenter som helst på Konstfack (därför vi fick köpa ut dom). Vår underbara privata chaufför Erik tog bilden!
Min första egna riktiga vävstol i delar i mitt sovrum/ateljé/borg

 

Tips för att montera ner/upp en vävstol

  1. Var inte själv, om du inte har 4 armar. En av tjusningarna med vävning är att man behöver andra människor omkring. Det är krångligt att installera en vävstol själv, krångligt att dra på själv, krångligt att verkligen SE vad man har vävt utan att låna någon annans blick. Tycker jag. En gång var jag tvungen att montera ner en vävstol helt själv på skolan, och allt föll åt varsitt håll när den sista av delarna som håller ihop en vävstol drogs ut, om du fattar. Som en kartong som viks ut till en platt bit, men med ett brak.
  2. Samla alla lösa skruvar, muttrar, splintar och snören i en påse (kanske säger sig självt om man inte är en slarver som jag).
  3. Om du har solv uppe i skaften och inte orkar samla och knyta ihop i buntar och ta ner dem (hej!), knyt för solven längs med över- och underskaft, sätt i skaftlås och vira in hela gruppen skaft i ett tyg. Häng upp allt på en gång när du monterar upp din vävstol!
  4. När du tagit ner alla lösa delar, jobba ovanifrån och ner med att ta bort bommar osv som håller ihop vävstolen. Nåt kommer säkerligen att falla, och på så vis inte från lika hög höjd. En krossad fot mindre.

 

15 augusti 2020
Blogg / Linn Karlsson

Vadderar vidare

13 augusti 2020
Vadderar vidare

Ah, mina kuddvävar. Den här som jag vävde klart häromdagen är helt i bomull (restgarner och second hand), i rosa, grönt och en beige med svag persikoton som inte riktigt syns på bild. Alla partier i tuskaft, med glesare skedning i den sammanvävda väven mellan kuddarna.

Nivå 1 i ljusstudier, men det är så kul att titta på hur väven upplevs med ljus från olika håll. Jag skulle kunna, förutom den vanliga bomullsvadden, gömma grejer i vävens fickor som bara syns om ljus ligger på från framsidan.

Testade att göra en topp av tyget. Smala axelband vävda i bandvävstolen och band runt midjan sydda av lite förväv eller vad man ska kalla det (no waste!).

Sedan sydde jag istället enkelt ihop den i sidorna för att använda mer som en väst.

Matchar med Erik i pastell.

13 augusti 2020

Vill du läsa fler artiklar om slöjd?

Prenumerera så får du tillgång till hela vår sajt.
Prenumerera

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy