Jag har spenderat ett par veckor hos min mamma där hon bor på östgötska landsbygden, och frågade en av hennes grannar om jag kunde få lite ull. Det fick jag. Och låna en spinnrock! Jag är helt nybörjare på spinning förutom en dag på Stockholms länsmuseum när jag gick på HV, då fick vi spinna på slända och det var så otroligt svårt. Nu tyckte jag att det var väldigt mycket lättare, vet inte om spinnrock bara är väldigt mycket enklare eller om den här spinnrocken är väldigt bra? Nybörjare som sagt. Älskar att vara nybörjare och lära mig nya saker

Jag kan inte såå mycket om ull men det här är ull från Helsingefår. Brun och osorterad, typ ganska grov kändes den? Jag sorterade inte utan körde bara på. Ska lära mig sortera en annan gång.

Först tvätt i stora hinkar i nån timme. Tog ingen bild men det gör inget för det såg bara äckligt ut. Brunt ogenomskinligt vatten. Sen tork på mammas (oanvända) pallkragar. Det har sagts förut men… Ull är magiskt. Tvättar sig självt i vatten.

Nät över så inget blåser bort.

Sen när det torkat lääänge, typ en dag, så började jag karda. Önskar att jag hade en kardmaskin för det här med att karda med två små kardor för hand, det tar verkligen tid… Och gör ont? Har haft rivmärken lite överallt efter kardning. Men kolla vad vackert! Låånga blanka täckhår.

Sen har jag övat på att spinna och spunnit framför OS

Och spunnit så tunt jag kunnat!

Tvinnat garn med katten i knät. Här tvinnar jag helsingeullen med en lite äcklig vit ull från köttfår som typ inte gick att spinna jämt.

Spunnit utomhus för att få lite bränna.

Såhär blev en enkel spunnen tråd, försökte spinna den så jämt som möjligt. Det är sticksigt och ganska hårt men tänker att det är bra som mattull eller ryagarn. Absolut inget att ha nära kroppen iallafall. Jag tror att jag spann i Z och tvinnade i S i dom flesta garnerna.

Och såhär blev garnerna sen! Fick ihop ett par härvor av tvåtrådiga garner, och har fått sån nyväckt intresse för detta att jag måste åka hem och spinna ännu mer snarast. Och ev skaffa en egen spinnrock och kardmaskin. Tills dess får jag tänka ut nåt projekt att göra av mina stickiga men blanka fina garner. Svårt att fånga på bild, men ullen har verkligen en hög glans i sig. De tvåfärgade garnerna gjorde jag med en grå ull av oklar härkomst som fanns i ett förråd. Tycker det är fint att ojämnheter i spinningen blir tydligare om man har två färger. Next level känsla att tillverka material!

I april förra året var jag ju och tittade på Boro – nödens konst  och utlovade i inlägget om den utställningen en kommande bildkavalkad på skarvade handvävda textilier. Här kommer den! Med skarvat menar jag handvävt som sytts ihop på mitten – för att man inte haft en tillräckligt bred vävstol för den vävbredd som önskas. Jag är ju mycket intresserad av nödens estetik och den är särskilt uppenbar i något handvävt mönstrat som inte riktigt passas ihop perfekt, men nästan. Det är så mänskligt, pynt och praktiskt.

De smala intressenas textilblogg.

Bilderna är som vanligt länkar till där dom kommer ifrån.

Trasväv från Hälsingland. Smidigt med schackrutigt mönster, inte så knixigt.

Täcke från Östergötland. Munkabälte.

Ett till täcke från Östergötland (det blir många täcken).

Täcket ovan som också har den här genialiska lagningen som jag postat nån gång förut. Love!!

Täcke, från Östergötland.

Täcke i rosengång från Hälsingland. Bredden på den här är bara 125 cm – alltså har man vävt typ 63 cm brett, det är verkligen en liten vävstol. Vänstra sidan är bra mycket mer sliten, kanske har den legat nedåt om det använts som sängtäcke?

Täcke i munkabälte.

Bordtäcke i rosengång. Känns som att man försökte göra två mycket lika delar tills det mörka garnet tog slut och då kunde man lika gärna freestylea lite.

Den här! Den minns jag så väl från när jag gick på HV och skulle hålla ett föredrag om ryor. Den är från Uppland och daterad till 1773 (!!).

Smålandsväv.

Väldigt prydligt ihoppassat!

En skarv som inte är helt tydlig, men den finns där! Prydnadsrya från Uppland. Snyggt med den blåa sicksacklinjen med svart kontur.

Här är nåt som inte ens ska passa ihop i mönster. Bäddtäcke från Dalarna.

Rya från tidigt 1800-tal

Hästtäcke. Gulligt.

Otroligt väl osynliggjord söm.

Men här på baksidan ser man ändå att den finns. Så fint.

Okej det här är absolut sista. Knappt synlig skarv här heller – men så otroligt nice mönstring. Emo-cute rosa (egentligen rött som bleknat) och svarta kors. Rock n roll rya.

Mitt liv har blivit blessed med en helt intakt spinnrock som jag hittade på Myrorna Södra Förstadsgatan för 49 kr. 49 kr?! Sa jag. Ja snälla bara ta den, sa killen i kassan.

Den är i ett ljust trä med (tror jag) handsmidda detaljer och går som tåget. Jag har tidigare bara spunnit på spinnrockar av modernare snitt (Louët S 10 och Ashford traveller) och det tog ett tag innan jag vande mig vid det här gigantiska hjulet. Den är snabb och svår att trampa långsamt. Fattade efter lite googlande att det här är en linrock, en linrock har nyss nämnda stort hjul som driver på snabbt och små krokar på spinnvingen med täta avstånd.

Jag har bara en spole och jag trodde först att det skulle vara ett problem, men det funkar såklart hur bra som helst. Jag är ganska dålig på att ta pauser och tänka på ergonomi så att tvingas göra ett annat moment (nysta) efter varje fylld spole är nog inte helt dumt. Det jag spunnit nu är finull från lamm och det blir ungefär 50 grams nystan om jag fyller spolen.

Sen ska det tvinnas ihop också.

Här har jag spunnit en lite tjockare tråd för att tvinna ihop med ett 16/1 lingarn.

Så fint faktiskt! Tycker det känns fräscht och cute.

Och en bild jag tog idag när jag spunnit, tvinnat och tvättat allt och det är färdigt för leverans. Nu tror jag att nästa spinnprojekt blir att fortsätta spinna det grova mattgarnet av helsingeull som jag började med i somras och spåna på vad det ska bli.

Det senaste jag gjort till mig själv är en dörrmatta till min nya lilla lägenhet. Schackrutig i bindningen taqueté med bomullstrasor som inslag. Två begagnade underlakan gick åt.

Jag är helt insnöad på att göra taglade fransar på allt så det fick det bli. Eftersom varpen var gles, 3 tr/cm, la jag i varje frans till trådar från efsingar jag hade från en linvarp. Såhär tjocka och fina blev dom då, och ger typ ett tecknat stiliserat uttryck som jag gillar.