Häromdagen stod jag och kokade två år gammalt kokkött. Du vet, de där stora bitarna som blir kvar på botten av boxen. Och jag sade att jag bara skulle köpa färs i fortsättningen. Men köttet visade sig bli så himla gott. Och så får man ju sån förstklassig buljong i överflöd dessutom. Så jag ändrade mig angående att bara köpa färs. Anna-Karin höll med och vi var överens om att det är bra att kunna tillaga mer än bara färs. ”Snart kanske vi måste slakta egna djur” bla bla bla.
Jag är en av de mer pessimistiska när det gäller mänsklighetens framtid. Det beror kanske på att jag alltid varit intresserad av människans ursprung och ju längre perspektiv man har desto allvarligare ser man på de förändringar som sker med vår biotop. Det är tydligt inom alla områden. De mest kvartalsrapportsfixerad finansekonomerna pratar ju sällan klimat och miljö utan ser bara till ett snävt tidsspann. Om ingen akut katastrof syns inom det närmsta halvåret så är det business as usual.
Men nu tycker jag att det inte bara är jag som talar om en nära förestående kris. Man hör de mest osannolika människor i sin närhet uttrycka en misstro till det vi har att förlita oss till. Någonting har blivit så uppenbart. Oändlig tillväxt, konsumtion, storskalighet, aldrig sinande import. En glädjekalkyl. Ett megaavsnitt av lyxfällan där vi alla tror att pengarna ska räcka för alltid fast vi slösar och slösar.
Jag för min del tror det är de superrika som har riktat spotlighten på det här så att ingen snart kan missa det. Äganderätten som vi uppfann för tiotusen år sedan löper amok, det har nått en absurd nivå. Det är inte någon som helst verklighetsförankring i det utan en sjukdom, en totalt verklighetsfrämmande obsession. Vi ser det snart alla. Det påverkar snart oss alla. Vi arbetar som små illrar fast vi är effektivare än vi någonsin varit, för att ackumulera fantastiska rikedomar som snabbt flyttas iväg till någon avlägsen bank utom vårt räckhåll.
Äganderätten som vi uppfann för tiotusen år sedan är människans största misstag. Jag tänker på landet USA som har haft äganderätten kortast tid. I precolumbiansk tid fanns inte äganderätten som idé. Inte som lag i alla fall. Och gigantiska bisonhjordar kunde vandra förbi människan. Som inte kunde se något som helst förnuft med att döda dem allihopa. Här finns nu de rikaste på jorden, de som äger ofattbara mängder och även lyckats ta den politiska makten.
Människans hjärna är fantastisk och spännande; vi kan tänka de mest abstrakta saker och enas om att de är rätt och riktiga. Äganderätten är djupt rotad sedan tusentals år och vi kommer nog inte ändra på det, men det är spännande att tänka vart mänskligheten vore nu om den inte funnits. Eller vart vi inte vore…
