Det är fåfängt, ädle Kublai-kahn, att försöka beskriva för dig staden Zaira med de höga bastionerna. Jag skulle kunna säga dig hur många steg trappgatorna har, måtten på pelargångarnas valv, hurdana zinkplattor taken är täckta med, men jag vet att det skulle vara som att inte säga någonting alls. Det är inte det som är staden, utan staden är förhållandet mellan måtten på dess utsträckning och händelserna i det förflutna.
En våg av minnen som staden suger i sig som en svamp. En beskrivning av Zaira som det är i dag måste också innehålla dess förflutna. Staden bär det i sig som linjerna i en hand, det är skrivet i gathörnen, på fönstergallren, på trappornas räcken, på åskledarna och på fanornas stänger, och varje liten del är i sin tur full av repor, skråmor, hack, inskärningar, märken efter sparkar.
Det där är ett kapitel ur Italo Calvinos de osynliga städerna.
Det som gör städerna är inte byggnaderna i sig utan livet i husen, och mellan dem.
Innan vi bodde i lägenheten så bodde en professor här. Han var 102 år gammal och bodde i lägenheten i 60 år. Huset ligger i Stockholm och är byggt 1905 (jugendbyggnad, min favoritstil om jag väljer en). Vi går här och försöker läsa stadens förflutna och skapar nya linjer i stadens hand. Lägenheten behövde lite omsorg. Det är dock inte repor, skråmor, hack, inskärningar vi vill ta bort. Kanske är det dem vi vill plocka fram. På jobbet har jag de mest kompetenta byggnadsvårdare att fråga om råd.
När jag tänker efter har jag mest tvättat. Skrubbat och gjort rent ytor. Allt annat är i en enda röra men det gör inget. Det tar väl tid att skapa linjer.
Trapphuset har golv och trappor i vit marmor, kassettindelat stucktak, ursprunglig armatur, svarvat trappräcke, blyinfattade trapphusfönster med flerfärgad jugenddekor.
Det är här inne som röran finns.
Dekorativ spröjsning i fönstren som i typiskt jugend. I köket låg en linoleummatta, fastspikad på ett trägolv.
Den blåa linoleummatta var sliten. Jag har inget emot linoleum men mattan var dålig och jag gillar trä. Vi får se var vi tar det härifrån. Slipning, lutning och oljning eller vaxning. Eller nån slags plattor.
I ett annat rum hade taket en kornblå färg, väggen blå tapet. Jag slipade väggarna och målade dem och taket. På golvet låg en plastmatta med parkettmönster. Plastmattan rök. Trätiljorna fulla av repor, skråmor, hack och inskärningar.
