Blogg / Handarbetaren

Försvarstal

22 november 2013

Hantverket är en levande process och en del av oss. Det kan inte stagnera i någon tradition, det kan inte hållas låst vid någon specifik kultur och inte heller kan det avvisas som innehållslöst pyssel. Hantverksbegreppet behöver talespersoner. Folk som skakar om lyfter fram fenomenet. Begränsa inte handarbetet.

Jag ska försöka förklara med hjälp av en parallell i mitt yrke. Jag arbetar med arkitektur. Det handlar ofta om att skapa rumsligheter. Så vad är en rumslighet. En rumslighet kan definieras lika mycket av ett träd, eller en ljusstråle/skugga som den kan definieras av en vägg eller ett tak. Det är en missuppfattning att arkitektur handlar om antidemokratiska verk som uppförts av mäktiga män. Arkitektur är en förnimmelse som till och med upplevs olika beroende på olika människors perception. Det är inte en hård och kall disciplin som går att räkna ut. Det handlar inte enbart om det fysiskt byggda utan också om alla andra förutsättningar människor har att förhålla sig till. Har någon genomlidit en obehaglig händelse i ett rum blir rummet sällan behagligt igen bara för att man byter gardiner. Arkitektur är komplext begrepp och ett förhållningssätt som vi alla borde tänka på, ofta. En bostad är ett hem genom att någon lever där. Det byggda är inte något färdigt, perfekt. Det byggda är något kontinuerligt, genom att man använder det.

Hantverk är inte heller något färdigt, perfekt. Hantverket omdefinieras hela tiden genom hantverkaren och sedan vidare genom användaren. Hantverk är en ickemedveten handling och arbetet försätter kroppen i ett kontemplativt tillstånd tack vare tålamod och koncentration i en relation till ett fysiskt material. Tekniken, materialet och den egna kroppen är vad hantverkaren får förhålla sig till. Något händer i kroppen genom handarbetet och det kan vara lika mycket värt och kan ge lika mycket avkastning som vilken torr, statistisk undersökning som helst.

Det märks till exempel i rörelser som craftivism, där man utrycker politik och samhälleliga funderingar med ett utryck som säger något helt annat än stagnerad traditionell hantverksteknik med ett och samma mönster som på 1800talet. Med en kontakt med 1800 talet och samtidigt 2800talet och alla människor som lever där emellan.

Missförstå mig inte. Jag älskar teknik. Men jag är inte nöjd med hur man resonerar kring teknologier. En stickning är en teknik och mitt cadprogram är en teknik. Båda behöver utvecklas. Häromdagen talade en fotograf på radion om att de digitala fotografierna (instagram, filter och sånt) aldrig kunde ersätta känslan i att framkalla i ett mörkerrum. Det må vara sant men vad man missar är att framkallningsprocessen i ett mörkerrum också är en teknologi. Det sägs varje dag i mitt yrke också. Att datorn inte kan ersätta känslan som pennan och pappret har. Nej, de kanske inte är samma sak men det är två, minst lika bra, sätt att skissa på. Pennan är också en teknologi. Datorn och pennan är lika mycket verktyg att beskriva världen. Det beror på vem det är som skissar och vad som ska skissas på.

Utveckla teknologierna. Det beprövade måste inte vara det rätta. Våga låta den ickemedvetna processen ta plats. Utveckla hantverk. Begränsa inte teknologier. Begränsa inte handarbetet.

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy