För några veckor sedan fick jag lagfarten till tomten med ladan där jag ska bygga en slöjdverkstad. Processen att stycka av tomten har tagit lite drygt ett och ett halvt år. Under den tiden har jag hunnit röja och tömma och lägga om taket, vilket behövde göras omgående. Men annat har fått vänta tills alla papper var klara.

Kring detta byggande av en verkstad kommer mitt slöjdande handla nu. Jag drog in el för någon vecka sedan och håller på och bygger fönster som ska släppa in ljus på övervåningen. På nedervåningen ska ett golvbjälklag byggas och det ska varmbonas.

Under det här året har jag paradoxalt nog släppt mitt slöjdande. Att vara heltidsslöjdare är en underbar livsstil, men det har gått upp för mig att det bygger på en lögn, om man ska vara lite krass. Heltidsslöjdandet kräver att det pytsas in pengar hela tiden, det har egentligen aldrig helt burit sig. Och när det händer stora saker i livet så märker man att slöjden är en ganska skröpplig kompanjon. När man kalkylerar på att satsa på att exempelvis bygga en verkstad så är inte slöjden någon att räkna med. Jag har istället lagt min tid på att arbeta helt och fullt med byggnadsvård.

I bloggform och videoform kommer jag rapportera vidare!

En kort recap nedan. Ställningen kommer från skogen, ställningsplanken är lånade. Det är ett frugalt bygge! Fönstren har hittills kostat ingenting. Takplåten och elen har varit stora utgifter. Lantmäteriet fakturerar 1700 kr per timme…

Länk till film

Jag har jobbat vidare på mitt verkstadsbygge. Renoveringen av en kornlada i Ljusdal till en slöjdverkstad. En kort programförklaring och en lång film.

Jag bygger av en existerande struktur. Av existerande (på platsen) resurser. Jag bygger inte billig lyx. This is the way.

Jag har börjat jobba med golvet i verkstaden. Ett golvbjälklag ska läggas in i det som varit ett stall. Denna del ska varmbonas. Jag har gjort någon slags slow TV/mix tape där jag visar hur ett träd blir en golvbjälke och fästs in i timmerväggen.