Blogg / ahardslojdlife

Arga slöjdarna

11 februari 2014
Arga slöjdarna

bänkSlöjden bör egentligen ha en ganska bra ställning i svenskt kulturliv. I alla fall om man räknar de relativt rejäla resurser som ges till Nämnden för Hemslöjdsfrågor och landets ca 50 hemslöjdskonsulenter för att stärka slöjden i landet. Vi vet inte exakt men det rör sig om många miljoner kronor. Gott så långt, kan man tycka.

Men då en av deras viktiga uppgifter är att stärka slöjdnäringen, alltså slöjdare som vill vara professionella genom tillverkning eller kurser – det är då något tycks fel.

I stort sett allt statligt och regionalt stöd går till hemslöjdskonsulenter och NFH, nästan inget spiller över på de slöjdare som vill vara professionella.

Tyvärr verkar NFH och konsulenterna inte ha förmågan att förbättra slöjdarnas villkor trots tydliga direktiv från Nuteks läsvärda utredning från 2008 Hemslöjden som Näringsgren infonr 059-2008)?

Nutek kommer fram till att det är mycket som talar för att marknaden för hemslöjdsprodukter kommer att öka. Men klargör också att det är mycket att ta tag i !

Som att stärka slöjden genom arbets- och utvecklingsstipendier direkt till utövarna, internbaserad branschguide, satsa på export, göra hemslöjdsbutikerna mer offensiva, för att nämna några förslag. Men inte mycket händer och slöjdarnas åsikter tycks bara intressanta när det vankas näringsundersökning.

Det är framförallt de professionella slöjdarna som sprider slöjden till allmänheten genom kurser, böcker och tillverkning men för att vi ska kunna finnas kvar och bli fler behöver vi också en del av kakan från regioner och stat.

Det kan vara sådant som stipendier eller bidrag för att utveckla sin verksamhet. Som att produktutveckla i sina verkstäder och ateljeér eller att komma från dem för att hämta inspiration, utbyte, kunskap eller åka på mässor.

Visserligen är det i teorin möjligt att söka de årliga projekten hos NFH men i praktiken tycks nästan alla bidrag gå till ideella hemslöjds- föreningar, museum eller konsulenter.

Vi tror det är dags att sluta hoppas att något ska hända från NFH eller konsulenterna. Att slöjdarna gör sina röster hörda i en egen organisation. En organisation liknande dem som utövare i andra kultursektorer har.

Inom slöjden är det NFH och hemslöjdskonsulentkåren som anses vara slöjdarnas branschorganisation. Och det är till NFH som regeringen vänder sig för remissvar i sådant som gäller slöjdarna. Exempelvis om vi är för eller emot kravet på kassaregister vid marknadsförsäljning. Det känns ju inte helt rätt.

Ännu en anledning till en egen slöjdorganisation är att vi bör vara en röst när det är dags för nya stora projekt som Liljevalchsutställningar.

Hur mycket personal- och ekonomiska resurser tog inte ”Hemslöjden 100 år” i anspråk?
Och var det värt det? Vad hade slöjdarna för delaktighet förutom att leverera produkter för att göra utställningen och jubileet möjligt?  Och vad fick vi för det?

Bara utvärderingen kostade 700 000 kr. Det var ”svensk slöjd AB” (ägt av SHR) som fick medel av tillväxtverket.

Man mätte antal besökare, aktiviteter och mediauppmärksamhet och kommer fram till att målgruppen till stor del består av äldre människor som själva är utövare.

Och att det såldes slöjd på Liljevalchs för ca 388 000 kronor fördelat på 500 slöjdare.

Alltså; 776 kr/ slöjdare.
Men utvärderingen slår ändå fast att ”utställningen… kan vara en näringsgren för den som vill slöjda för avsalu…”

Vi tror att våra produkter och kurser har en marknad. Hållbart, närproducerat, ”do it yourself” är värden som nog får många andra branscher att avundas. Vi tror dock inte att vägen dit är att satsa allt krut på tillfälliga utställningar.

Vi behöver nya och fler permanenta försäljningsarenor, hjälp med marknadsföring, produktutveckling, delta på mässor med mera.

Och en del av resurserna från tillväxtverk och andra.

Vi sökte nyligen bidrag för att ta initiativ till en branschorganisation från NFH;s årliga projektansökning. I januari fick vi avslag utan motivering.

Då vi tycker det visar att NFH är mer intresserade av helt andra saker gör det oss än mer övertygande att det behövs någon form av organisation för näringsslöjdare.

 

Anders Lindberg

Niklas Karlsson

11 februari 2014
Blogg / ahardslojdlife

Hantverksfestival fågelsjö

24 juli 2024
Hantverksfestival fågelsjö

Torsdag fredag och lördag var det hantverksfestival i Fågelsjö, på Fågelsjö gammelgård. Det var några år sedan jag var i Fågelsjö och hade kurs; närmare bestämt slutet på nittiotalet. Nu hade jag en täljkurs i två dagar, sedan var det hantverksdag. Det var speciellt att återse de fantastiska kurslokalerna och välbekanta miljöerna och åter uppleva den moderna slöjdhistoriens vingslag. I Wille Sundqvists bok Tälja med kniv och yxa finns beskrivet en legendarisk kurs i trågtillverkning i Fågelsjö 1989. I den gamla ladan där alla kurser hålls så står de gamla trågkubbarna som gjordes till kursen med Wille kvar. Och i yxstället på väggen hänger yxorna och tjäcklorna.

Många trevliga möten blev det under dagarna. Framförallt med de andra kursledarna, kursdeltagarna och hantverkarna på hantverksdagen, men även lite mer överraskande möten med kollegor bland besökarna.

Blogg / ahardslojdlife

snart kurs igen!

7 juni 2024
snart kurs igen!

I slutet på juli har jag kurs i tråghuggning på Sätergläntan. Anmäl dig!

https://www.saterglantan.se/produkt/hugga-trag-2024/

Blogg / ahardslojdlife

på fri hand

8 april 2024
på fri hand

På Ljusdalsbygdens museum i Ljusdal hugger jag i utställningen På Fri Hand, som är finansierad med projektmedel från Nämnden för hemslöjdsfrågor. Det är en utställning med fokus på att ta tillvara material från grunden. Bara detta – att se materialet trä som en möjlighet redan där det står på rot, eller för den delen ligger fällt på plats – är något som snabbt försvinner i ett konsumtionsmönster där vi har blivit vana vid att se allt processat. En man som besökte min verkstad för en tid sedan frågade vart jag fick tag på material och vad jag använde. Eftersom min verkstad är omgiven av uppvuxen tät skog som inte blivit gallrad eller rörd på många år så kändes frågan lite märklig. Han förtydligade sig med att fråga vart han kunde köpa material till sitt slöjdande.

Men jag har tidigare fått samma sorts fråga kring min slöjd; en gång när jag satt och täljde skedar i min öppna verkstad på Stenegård i Järvsö frågade en kvinna vad man skulle använda mina skedar till. Hennes fråga gav mig en känsla av att vi bara förväntar oss att finna bruksföremål i stora varuhus, där det står tydligt ”kök” på en stor skylt som visar oss vägen till hyllmetrar med massproducerade varor. Det är för många människor bara det man förknippar med köp. Att köpa en sked av någon som precis har tagit en bit färskt trä och processat framför dina ögon är en mycket ovan situation för många människor. Så ovan att vi inte förstår vad som händer. ”Vad är det du har gjort?” Vi är mer bekväma med och präglade på mellanhänder, grossistled, återförsäljare, och kanske mest av allt reklam. Faktiskt, tror jag. Och det är ingen värdering i det.

Så mannen som ville hitta slöjdvirke såg nog framför sig hur jag åkte till någon byggvaruhandel och rullade in med släpet till avdelningen för ”prima färskt slöjdvirke”.

För några veckor sedan höll jag en föreläsning om min slöjd för ett nätverk för skog och skogsprodukter i Gästrikland. Jag skulle prata om min slöjd utifrån vad skogen har för betydelse för min slöjd. Och när jag tänkte efter så insåg jag att jag har tagit skogen helt för given. Den är så nära, själva förutsättningen för det jag gör. Men det är nog det som gör slöjden unik, och det är det vi vill visa i utställningen På Fri Hand. Den unika produktionsformen, dess möjligheter och potential även inom inredning och bygge. Ett hantverksmässigt kunnande och tänkande är en förutsättning om vi vill öka förädlingsgraden på vår skog

Hemslöjd åsikt

Gör det själv

För dig som älskar att sticka