Bi-bo

Insektshotellet tar form hemma på skånegården i Lilla Bjällerup. Han har borrat centimeterstora, decimeterdjupa hål i en av de almstockar som han har liggande efter almsjukan. Men för att undvika rekordsugna konkurrenter vill han inte berätta hur många gångar det ska bli i slutänden, mer än att det handlar om ett par tusen. Sedan länge har han varit tvungen att byta ut den batteridrivna borren mot en med sladd. Bjällerup Torso, ler han, med en blinkning till rekordskyskrapan i Malmö.
– Nu satsar jag på att komma med i Guinness rekordbok.

Sannolikt är det några av Sveriges 250-tal olika arter av solitärbin som kommer att lockas till stammen i Lilla Bjällerup, det vill säga bin som lever ensamma och inte i samhällen. Vildbin kallas de ibland. Det berättar entomologen Erik Sjödin på Naturvårdsverket. En stor del av de svenska arterna finns representerade i Skåne och runt en tredjedel bor gärna i död ved.

Tyvärr är många solitärbin hotade. Dagens hårdgallrade skogar bjuder alltför sällan på gamla nedfallna stammar och murket trä. Insekterna har också allt svårare att hitta mat i omgivningar som domineras av ett fåtal växtarter eller där blomning betas bort. Dessutom drabbas de av bekämpningsmedel.
– Eftersom varierad växtlighet inte alltid finns i naturen numera, kan insektshotell i blommande trädgårdar vara ett sätt att stötta mångfalden av arter, konstaterar Erik Sjödin, som vid det här laget har byggt och studerat effekten av hundratals hotell. Han påminner om hur viktiga solitärbin är som pollinerare och hur de ser till att träd och buskar bär frukt. Dessutom påpekar han att den som har insektshotell också underlättar för solitära getingar, väg- och grävsteklar, vilket är bra för dem som vill ha bort bladlöss och kållarver ur trädgården. Då blir skadeinsekterna mat.

Framöver planerar Lars Kyd Larsson att komplettera sin tiomillimeters träborr med andra borrdimensioner. Erik Sjödin hejar på. Olika insektsarter behöver olika
stora hål. Ta det lilla citronbiet till exempel. Det vill ha gångar på 3–6 millimeter i diameter.

Men även om det är lätt att bygga insektshotell, finns också somligt att se upp med. Dit hör vertikala hål. Sådana fylls lätt med vatten och är olämpliga som bostäder. Dessutom är det bra att undvika glas och plast som byggmaterial, eftersom de kan leda till kondens som tar kål på hotellgästerna. Annars kan man bygga av det mesta, säger Erik
Sjödin. Slöjdtröskeln är låg, det är bara att sätta igång. Själv har han testat trä, lera, murbruk, frigolit och färdiga tegelstenar med hål i.
– Plugga bara igen hålen med en kork i ena änden så är det klart.

Dessutom använder han vass och bambu.
– Kapa av stråna nedanför en nod, en led. Då blir vassröret öppet åt ena hållet och stängt åt andra. Sen kan man bunta ihop en stor mängd strån och sätta upp dem någonstans, gärna i ett varmt läge en bit ovanför marken, säger han och rekommenderar också rejäla knippen med avknipsade växtstjälkar. Det finns till exempel en bi-art som enbart lever i hallonstjälkar.

Däremot är inte alltid de insektshotell som säljs färdiga i affärer idealiska bostäder.
– Ibland är de mer designade än funktionella. Jag har sett varianter som innehåller kottar. Sådana är helt meningslösa för de flesta arter. Ibland är hålen också för grunda, säger Erik Sjödin och föreslår ett djup på en decimeter eller mer. Ju djupare hål, desto fler hon-ägg kommer att läggas i gångarna och desto större är chansen att insekterna blir fler och fler med tiden, förklarar han och påminner i samma veva om att solitärbin nästan aldrig sticks.­