Årets ljusaste dag

Ett vansinnesprojekt eller en midsommarnattsdröm? Knut för knut formas sju sorters blommor. Mönsterdesignern Shabnam Faraee och vävaren Morteza Golestani skapar storverk tillsammans.

Text Anna Liljemalm
Foto Sara Mac Key
31 januari 2022

Allt började med en artikel i Hemslöjd för några år sedan. Shabnam Faraee läste om vävaren Morteza Golestani som hade byggt sig en vävstol av spillvirke. Han hade flytt både från kriget i Afghanistan och från ett liv som papperslös i Iran, och medan han väntade på uppehållstillstånd i Jämtland knöt han mattor. Nu efterlyste han svenska motiv.

Hej!

Du är inloggad men något är fel med din prenumeration!
Gå till Mina sidor för att få mer information

Vill du läsa hela artikeln?

Endast betalande prenumeranter kan läsa allt på Hemslöjd.se
Läs mer om hur detta fungerar här.
Logga in, skapa konto eller köp din prenumeration nedan...
Redan prenumerant?



Köp prenumeration
Det är sju sorters blommor på den mönsterskiss som Shabnam Faraee gjort: humleblomster, ängsklocka, prästkrage, natt och dag, skogsklöver, rödblära och käringtand.

I egenskap av mönsterdesigner bestämde hon sig direkt. Shabnam Faraee hade själv lämnat Iran för Sverige, och hade tidigare ritat motiv med sill och potatis inspirerad av sitt nya hemland. Nu skulle hon rita honom en matta. Frågan var bara hur den skulle se ut.

Fyra år senare, i en ateljé i södra Stockholm, plockar Shabnam Faraee fram en gigantisk mönsterskiss i papper. Pappersmattan pryds av sju sorters blommor – humleblomster, ängsklocka, prästkrage, natt och dag, skogsklöver, rödblära och käringtand – i ett geometriskt stiliserat mönster. Blommorna har sällskap av björkar, koltrastar och kronhjortar i ljusa färger. Inspirationen kommer från midsommar.
– Jag använde en hel del grönt. Det är väldigt olikt persiska mattor, men jag har inspirerats av den svenska naturen. I Iran finns inte den grönskan. Min matta innehåller mycket blått också, Sverige har många sjöar, säger Shabnam Faraee.

Hon beskriver mattan som något av ett vansinnesprojekt. Mönstret är detaljerat och hon blev tidigt avrådd från att använda fler än tio färger. Ändå blev det 20. För att få fram rätt nyanser har hon tagit hjälp av en växtfärgare i Iran som färgat ullgarnet enligt gammal tradition. Hon har också fått hjälp att rita själva mattkartorna, som översätter varje knut till en pixel och därmed berättar för vävaren exakt hur han ska knyta.
– Persiska mattor är Irans största exportvara efter olja. Det finns ett enormt hantverkskunnande, säger Shabnam Faraee.

Hon åkte själv till Jämtland för att se om Morteza Golestani var intresserad av att väva. Det var han. Vid det laget hade hon också ansökt om medel från Konstnärsnämnden. Hon beskriver hans verkstad som en sagovärld där de första 50 centimetrarna av mattan precis är på plats. Nu återstår ytterligare en och en halv meter. Vävningen kommer att ta allt från tre till sex månader.
– Det är en intressant kontrast till de billiga mattorna. Vi i västvärlden har tillgång till billigt handarbete, men hur mycket skulle det kosta om de tillverkades här? Det är många sådana frågor som knyts samman i mattan, säger hon.

Men det finns ett problem. För ett par dagar sedan tog det blå garnet slut efter en felräkning i Iran, och mattan är inte ens halvfärdig.
– Jag är ganska arg. Med alla sanktioner går det heller inte att bara skicka nytt. Jag har kollat med bekanta om det är någon som planerar att resa till Iran och som kan tänka sig att bära med sig två kilo garn hem. Vi får se. I värsta fall får jag resa dit själv, säger hon.

Kanske kommer mattan att hinna bli färdig lagom till midsommar, kanske inte.

Någon vecka senare hoppar Hemslöjds reporter och fotograf på tåget norrut. Morteza Golestani bor strax utanför Östersund. Snön har precis bäddat in landskapet i kallt fluff. Vi hälsas välkomna av hästen Seifur, åsnan Tycho, hunden Molle och katterna Pelle och Kvar.

Morteza Golestani har knutit mattor sedan han var tio år gammal och fick tidigt gå som lärling för att lära sig yrket. Minsta misstag och han fick stryk. Kanske har det gjort honom extra noggrann.

Vävstolen visar sig stå mitt i vardagsrummet, omgiven av väggmålningar. Vardagsrumstaket pryds av en ljusblå himmel med vita stackmoln. En häst vaktar ovanför altandörren och röda blommor löper längs med väggarna. I nästan varje rum ligger färgsprakande handknutna mattor i olika mönster på golven.

Morteza Golestani sätter sig vid vävstolen som en pianist vid sitt piano. Plötsligt är han i gång, och fort går det. I handen håller han en egentillverkad »changak«, ett verktyg med en krok längst ut och en kniv strax under. Med kroken fångar han varptrådarna, och runt två trådar i taget knyter han en knut. Den vassa delen använder han för att skära av garnet så att han direkt kan börja med nästa knut. Med jämna mellanrum kikar han upp mot Shabnams mönsterkarta som avslöjar vilken färg han ska använda härnäst.
– Det är viktigt att inte stressa, och nu har ögat vant sig vid de nya färgerna, säger Morteza Golestani.

Att göra knutarna är lätt, menar han. Det svåra är att se till så att allt blir rakt. Minsta misstag och mönstret riskerar att bli oproportionerligt. Knutarna sitter också tätt. Varje centimeter består av fem eller sex knutar. Varje rad i mattan tar en timme att väva.
– Det här garnet är dessutom handspunnet. Det är inte lika jämnt som det garn som producerats i maskin, och det är lite tunnare, säger han.

Normalt är vintern den tid på året då han väver som mest. Om somrarna har han fullt upp med odling, snickrande och annat. Men eftersom ett av de blå garnerna saknas vävs det ovanligt lite om dagarna. Än så länge hoppar han över alla knutar i den saknade nyansen, men snart kommer han att behöva pausa arbetet helt och hållet i väntan på leverans.

Hittills har han vävt ett par kronhjortar och de första blommorna. Mattan kantas också av en traditionsenlig röd ram. I den persiska mattraditionen sägs det att ramen är porten till paradiset, och att motivet innanför symboliserar själva paradiset. Mönstret är lite suddigt, eftersom luggen, eller nockorna, fortfarande är lång och oklippt.
– Men på baksidan är det riktigt fint, säger Morteza Golestani och reser sig upp.

Tekniken kallas rundväv. Morteza har lindat varpen varv på varv runt vävstolen och dess bommar. Här syns baksidan mellan varptrådarna.

De vita varptrådarna på baksidan av vävstolsramen är hårt spända. Med en god portion vilja lyckas han tvinga isär dem, som om han drog isär ett draperi. Vi får ett titthål, och på mattans baksida framträder plötsligt alla detaljer kristallklart. Här gömmer sig en färgsprakande fantasivärld.
– När allt är färdigt kommer mönstret att vara lika tydligt på både fram- och baksida, men det tar lite tid förstås. Ni får se sen om några månader, säger han.

Själv är Shabnam Faraee övertygad om att mattan är värd besväret. På något sätt ska hon få tag på det blå garn som fattas, så att Morteza Golestani kan knyta klart. Sedan väntar nästa lilla äventyr. Hon måste ta mattan tillbaka till Iran för klippning och tvättning.
– Det är en jätteviktig del i tillverkningen av persiska mattor. Just nu består mattan av långa trådar och formerna syns inte, säger hon.

Helst hade hon sluppit resa ytterligare en gång, men hon har inte hittat någon i Sverige som bemästrar tvätt- och klippkonsten. När mattan är klar vill hon i alla fall att den ska hänga på en offentlig plats.
– Riksdagen vore perfekt, med politiker som kommer och går. Det finns så mycket historia i den här mattan.

Vansinnesprojekt eller genidrag, det återstår att se.­

Shabnam Faraees blogg om mattprojektet.

31 januari 2022

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Lappa och laga med Hemslöjd

Följ @hemslojd på Instagram