Alltid redo!

Intresset för krisberedskap och prepping ökar allt mer. Men vilka slöjdtekniker är egentligen viktigast att kunna om apokalypsen kommer?

Foto Karin Alfredsson
3 april 2019

Morgonen den 3 februari 2019 vaknar tusentals svenskar utan ström. Löpsedlarna ropar om dubbla snösmockor. Landsvägar är igensnöade samtidigt som både flyg och tåg står stilla i drivorna. Snökaoset har slagit klorna i Mellansverige. Men i Skarpnäck i Stockholm skiner solen på en gnistrande idyll. Omgiven av mjuka vita drivor på den nyskottade gårdsplanen framför ett gammalt soldattorp sitter Pär Plüschke på huk vid en eldstad och steker pannbröd. Lite längre bort tornar höga hyreshus upp sig, och just bakom honom puttrar en panna kokkaffe och en linssoppa på en hemsvetsad raketugn. Föreningen Preppa tillsammans har krisberedskapscafé och snökaoset runtomkring råkar utgöra en perfekt fond.

Vill du läsa hela artikeln?

Just nu får du tillgång till hela vår nya sajt helt gratis. Allt vi behöver är din e-postadress.


Pär Plüschke kokar 
kaffe på raketspisen som Henrik Elmqvist svetsat vid Bergholmstorpet i Skarpnäck.
Pär Plüschke kokar kaffe på raketspisen som Henrik Elmqvist svetsat vid Bergholmstorpet i Skarpnäck.

Pär Plüschke smörjer pannan med kokosfett och matar elden med ett vedträ till medan han förklarar varför han startat föreningen.
– Hela tanken med hemberedskap är att du ska ta hand om dig och din familj medan samhället tar hand om de mest utsatta. Men om många av våra grannar inte har råd med dyra fritidsintressen och därför inte har tillgång till friluftsutrustning till exempel, då är det bra att veta att vi finns. Alla behöver inte ha varsitt trangiakök, säger han.

Grannar kommer pulsande från olika håll för att vara med. Pärs son Mio lär ut hur man gör upp eld utan tändstickor och inne i stugvärmen kan man köpa fika för några femmor. I ett hörn av torpet sitter föreningens nya beredskapshylla med böcker om ätliga växter, överlevnad och krisberedskap, en liten ask med vattenreningstabletter, eldstål, kompass och en vevradio. Längst ut på hyllan står en liten spis som Pär Plüschke och hans kompis Aldo Gartz byggt ihop av två stora konservburkar.
– Vi gick in i grovsoprummet för att se om vi kunde hitta allt vi behövde för att bygga en spis. Vi hittade både burkarna och det vi använde som verktyg. Den funkar hur bra som helst! Det är inga problem alls att laga mat på den.

Instruktionerna för hur de skulle göra hittade de på Youtube.
– Folk är väldigt generösa med att dela med sig av smarta tips. Det finns så mycket gammal kunskap som man kan föra över till nya material, säger han.

Kanske är det med krisberedskapen som med en del hantverkskunskaper. Nyss var de allmängods, men idag är de alltmer sällsynta.

Ordet »preppa« kommer från engelskans prepping och syftar på människor som förbereder sig för en samhällelig kris. Systemkollaps, zombieinvasion eller helt vanligt extremväder – det finns många anledningar att oroa sig. Länge har ordet associerats med amerikanska milismän som bunkrar konserver och bösshagel i väntan på en diffus domedag, men på senare tid har det fått en ny, vettigare, klang.

Sommaren 2018 skickade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ut broschyren Om krisen eller kriget kommer, där man uppmanade alla hushåll att bunkra upp med ett litet nödlager vatten, kontanter och ylleplagg för att åtminstone kunna ta sig igenom några dagars strömavbrott. Flera kommuner uppmanar också sina invånare att preppa för att klara sig i åtminstone 72 timmar i händelse av en kris – för att ge myndigheterna tid att samordna nödinsatser.

Preppa tillsammans 
beredskapshylla. Vev-
radio, konservburkspis och ett prepperbibliotek.

Anette Staaf arbetar som instruktör på Civilförsvarsförbundet. Hon utbildar och föreläser om hemberedskap, första hjälpen och hjärt-lungräddning och är en självutnämnd prepper på fritiden. Hon reder ut skillnaden på begreppen.
– Hemberedskap handlar om att vara redo för en mindre kris, som ett längre strömavbrott. Prepping handlar ofta om att man vill klara sig i flera månader eller kanske ännu längre, i uppbyggnadsfasen efter en stor kris.

Anette Staaf spårar sitt beredskapsintresse till barndomen, när hennes familj flyttade till Australien för att gräva efter opaler under spartanska förhållanden. Då gällde det att ha koll på hur mycket vatten och andra förnödenheter man hade. Hon bekräftar samtidigt att intresset för både krisberedskap och prepping har ökat stort de senaste åren.
– Folk ringer mig varenda vecka och vill ha föreläsningar och informationsblad. Det är en väldig skillnad mot hur det var för bara ett par pår sedan. Efter broschyren som MSB skickade ut i somras exploderade det verkligen. Och nu stormen Alfrida…

Civilförsvarsförbundet brukar peka på fem grundbehov som behöver uppfyllas i händelse av en kris. Textilslöjd kan hjälpa till med åtminstone två av dem.

Kanske är det med krisberedskapen lite som med en del hantverkskunskaper. Nyss var de allmängods, men idag är de alltmer sällsynta. Saker som tidigare tagits för givna försvinner innan någon hunnit märka att de kommer saknas.
– Så är det. Vi lever inte i generationsboenden längre och många har väldigt lite kontakt med den äldre generationen. Då tappar man väldigt mycket kunskap, säger Anette Staaf.

Hon berättar att allt som har med sömnad och stickning att göra är stort bland preppers. Civilförsvarsförbundet brukar peka på fem grundbehov som behöver uppfyllas i händelse av en kris: vatten, mat, värme, sömn och trygghet. Textilslöjd kan hjälpa till med åtminstone två av dem.
– Att kunna tillverka kläder är ju i grunden en livsviktig kunskap, men även under en kortare kris kan det vara bra. Stickning är till exempel en väldigt rogivande sysselsättning. När man sitter i mörkret utan el så kan det vara ett bra sätt att skapa trygghet och få tiden att gå. Att kunna laga sina kläder och sitt material är också jätteviktigt. Redan att ha möjligheten att göra det hemma tycker jag är bra prepp.

Civilförsvarsförbundet har inga hantverksinslag i sina beredskapskurser. Men Anette Staaf sysslar även med bushcraft, ursprungligt friluftshantverk.
– För mig hör bushcraft och prepping ihop. Om jag kan överleva i skog och mark av det naturen har att erbjuda så är jag ju bättre förberedd. Då är jag en bättre prepper.
– Hemberedskap är min grund. Om man inte är trygg i sitt eget hem kommer man inte heller kunna hjälpa till med det som behövs ute i samhället. Sedan tycker jag att det är roligt att vara ute i skog och mark, och jag tycker att det är bra prepp att veta att om jag skulle komma bort i naturen så skulle jag klara mig där med. Eller om jag behöver förflytta mig utan tillgång till bensin till exempel.

Sverige är ett tryggt och stabilt samhälle där det mesta brukar fungera som det ska. Men många av oss är helt beroende av el, vatten och internet för att klara av vår vardag. Det gör oss sårbara. I början av året drog stormen Alfrida in över landet och lämnade fler än 100 000 hushåll utan ström, mitt i den kallaste vintern. Många fick vänta flera dagar på att få elen tillbaka. För de värst drabbade dröjde det mer än tre veckor. Och samtidigt som Alfrida välte träd i Sverige slogs historiska väderrekord i både USA och Australien. Alla prognoser visar att just den typen av extremväder håller på att bli allt vanligare, till följd av den globala uppvärmningen. För många trillade den polletten ned med en smäll i somras, när torkan och bränderna härjade som värst.

I Sveg, mitt i ett av de värst brandhärjade områdena, ligger Bäckedals folkhögskola. Där går Tobias Karlsson just nu en utbildning i forntida smide. Han kallar sig inte för prepper, men har lett kurser i både krisberedskap och zombieöverlevnad och han har också varit med och utbildat de frivilliga resursgrupper som sätts in vid större kommunkriser, såsom sommarens bränder.
– Många skulle kanske definiera mig som prepper men jag har en bild av att sådana gärna isolerar sig om något går illa. Jag är mer inne på att jobba med andra och ta hand om varandra. Vi har ett ansvar att hjälpa dem som inte är lika förberedda. Och jag är inte inne på att bunkra upp matvaror till exempel. Om nånting händer, som när de evakuerade häromkring i samband med branden i somras, så måste man ofta lämna ganska fort. Och då har man ingen nytta av ett jättelager med konserver.

Tobias Karlsson 
i smedjan på Bäckedals folkhögskola.
Tobias Karlsson.

Istället handlar Tobias Karlssons prepp mer om slöjdkunskaper. Han växte upp på en bondgård med både smedja och snickarbod och har alltid gillat att vara ute i skogen och tälja, fiska och elda.
– Jag är väldigt nyfiken och kunskapstörstande och så gillar jag att arbeta med mina händer. Bushcraft – behovsslöjd som man gör ute i naturen – är ett fantastiskt sätt att kombinera mina intressen, säger han.

Om vi leker med tanken på en långvarig kris så tror jag att alla hantverk skulle bli viktiga rätt snabbt.

Han menar att överlevnad och prepping lätt kan bli en inkörsport till slöjd.
– Om man är intresserad av att vara lite mer självförsörjande så leder det snabbt till hantverk. Och när man börjar tälja första gången är det svårt att sluta. Det finns något lite magiskt i hantverket. Det är lätt att bli trollbunden!

Kaffepanna på öppen eld i en snöig skog.

Han pratar om känslan av sammanhang som hantverk kan ge. Att gå ut i skogen, leta reda på ved och en bra plats att göra upp eld på, koka kaffe och dricka det ur sin egentäljda kåsa.
– Allting knyts ihop och du kan påverka allting. Jag tror det är väldigt givande att gå in i sitt slöjdande på det sättet och stänga ute den stressiga omvärlden där det är så lite vi kan påverka.

Tobias Karlsson tror att vi kan tacka zombiefilmer och apokalyptiska teveserier för mycket av det ökade prepperintresset. För egen del var det filmen om John Rambo som i början av 1980-talet väckte hans intresse för skogen och friluftsliv.
– Men när man kommer ut och träffar människor i skogen så är det väldigt lite Rambo. Bushcraft-kretsen är otroligt trivsam. Man får en ödmjukhet när man håller på med det här. Vi människor är inte så stora inför naturen, säger han och passar på att kasta en blick på termometern. Minus 32 grader.
– Marginalerna krymper snabbt när det är så kallt. Här ute i obygden är det fortfarande många som kan värma upp sina hus med ved och kanske hämta vatten också. Storstäderna är som mest sårbara vid ett elavbrott. Alla bankomater och all kortbetalning försvinner och vattenförsörjningen slås också ut. Det kan gå fort, säger han.

I prepperkretsar pratar man ofta om krisväskor. En ryggsäck som står redo med det viktigaste, ifall man snabbt behöver lämna sitt hem. Tobias Karlsson har dock ingen flyktväska packad. Han är ute så pass mycket i skog och mark att ryggsäcken oftast är redo ändå. Och det viktigaste i den är hans slöjdverktyg.
– En kniv står högt upp på listan, och något att slipa den med. Att kunna göra hål är också trevligt, så en liten navare brukar jag ha med mig ut. En liten skedkniv tycker jag väldigt mycket om. Det underlättar otroligt. En skogsyxa – inte för liten och inte för stor. En såg – fällbar med fast blad så att jag kan lägga lite svikt på den när jag gör kåsor och skedar. Med de verktygen kommer jag långt! Ett litet sykit är också väldigt centralt. Att kunna laga sina kläder eller sin sovsäck om man får en reva någonstans är otroligt viktigt. Det glömmer många bort.

Just nu går han en utbildning i forntida smide, för att lära sig tillverka egna redskap med små medel. Om man inte har tillgång till myrmalm att smida av kan man säkert få tag i skrot. Han ser fram emot att dela med sig av sina nya kunskaper. Kanske lära ut hur man kan smida ett enkelt tändstål i skogen.
– Om vi leker med tanken på en långvarig kris så tror jag att alla hantverk skulle bli viktiga rätt snabbt. Jag kan inte rangordna dem. För jag tror att det allra viktigaste är att samlas, hjälpas åt och ta vara på varandras kunskap. Gör vi det kan vi komma väldigt långt.

Tillbaka vid det snöiga torpet i Skarpnäck vänder Pär Plüschke på ett pannbröd och plattar ut ännu en näve deg med en träspatel. Han och hans syster var bland de frivilliga som hjälpte till och drog slang under bränderna i somras.
– Det finns något som kallas katastrofgemenskap, säger han, som beskriver hur folk kan komma samman under en kris. Det finns ofta en väldigt stor vilja att hjälpa till när det gäller. Men man behöver inte vänta på katastrofen för att bygga den där gemenskapen. Våra träffar är alltid så himla kul och inspirerande. Folk har så mycket kunskaper och det är så roligt att upptäcka allt man kan lära sig av varandra.

För Pär Plüschke och hans förening, precis som för Anette Staaf och smeden Tobias Karlsson handlar krisberedskap väldigt lite om att oroa sig för apokalypsen. Och väldigt mycket om att träffa nya vänner och lära sig nya saker tillsammans.
– För vissa kan prepping grunda sig i rädsla, säger Tobias Karlsson
– En rädsla för att jorden ska gå under. Bushcraft däremot, handlar mer om att utveckla sig själv, om glädje och kärlek. Att man tar sig ut och gör saker som man gillar. Sen råkar det vara väldigt bra prepp också, men det är inte därför man gör det.

Gör det själv

Hemslöjd åsikt

Följ @hemslojd på Instagram

Låt oss inspirera dig!

Få Hemslöjds digitala nyhetsbrev gratis i din mailbox.
Jag godkänner att Hemslöjd sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Här kan du läsa vår integritetspolicy